Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-18 23:28

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/varlden/en-klyfta-skar-genom-polen-valbargade-liberaler-mot-landsbygdens-konservativa/

Världen

En klyfta skär genom Polen – välbärgade liberaler mot landsbygdens konservativa

Janusz Kielczynski bakom bardisken i puben i Radom. Han vill helst inte säga vad han röstar på. Foto: Marta Dudzińska

RADOM. Få länder är så delade som Polen. En klyfta skär genom landet – välbärgade liberaler mot landsbygdens starkt konservativa befolkning i öst.

Men vad är det som gör att det regerande nationalistpartiet Lag och rättvisa, PIS, blivit så otroligt framgångsrikt? DN:s Michael Winiarski besöker staden Radom i centrala Polen inför söndagens val.

En vanlig höstdag på en vanlig pub i Polen blir motsättningarna tydliga.

Janusz Kielczynski ställer fram en ölsejdel och en croissant på bardisken. Affärerna går ganska trögt, medger han, men det har varit värre. På 1990-talet fick han som så många andra polacker ekonomiska problem och förlorade jobbet. Det tog lång tid innan han lyckades komma på fötter igen. 

Till slut kunde han bilda familj och skrapa ihop nog med pengar för att öppna en pub. 

– Det går inte lysande, men hyfsat. Nu kan jag åtminstone försörja familjen, säger han.

Egentligen vill han inte uttala sig om valet, och inte heller om sina politiska sympatier eller religiösa tro, ”då skulle jag förlora kunder, till höger och vänster”.

– Det är svårt att undvika att hålla tyst. Och jag kommer att rösta, det är viktigt.

Han säger inte direkt att han kommer att välja det regerande nationalkonservativa partiet Lag och rättvisa, PIS, vars ledare Jaroslaw Kaczynski styr allting i Polen från bakgrunden.

Janusz Kielczynski konstaterar att Polen är splittrat, och att det är svårt att komma ur den politiska låsningen. Foto: Marta Dudzińska

Men under samtalets gång framkommer det var han har sitt hjärta, och det är helt klart inte hos den liberala oppositionen, som ställer upp i valet under namnet Medborgarkoalitionen, KO.

Det märks tydligt när Karolina Skowron, en tvåbarnsmor som arbetar som butiksbiträde, efter en stund kommer in i baren och säger sin mening om landets konservativa regering.

Läs mer: 5 saker att hålla ögonen på inför valet i Polen 

– Ja, visst har regeringen försökt muta oss med generösa socialbidrag, och ekonomin har blivit något bättre. Men det får mig inte att rösta på PIS. Under de fyra år de har regerat har de angripit alla våra demokratiska värden, och det är mycket viktigare än barnbidrag, säger hon.  

De är oense om det mesta, Janusz Kielczynski och Karolina Skowron, och det utbryter en kort men intensiv valdebatt i pubens dunkla ljus. De är två invånare i Radom, en medelstor stad i centrala Polen, båda med arbetarklassbakgrund.

Men med helt skilda åsikter.

På orter som denna var övergången från socialistisk planekonomi till marknadsekonomi särskilt smärtsam. De stora arbetsplatserna i Radom, bland annat en vapenfabrik, en skofabrik och en symaskinstillverkare, gick omkull på 1990-talet. Tiotusentals anställda stod plötsligt utan arbete. 

Den bild av Polens utveckling som Janusz Kielczynski målar upp är ungefär densamma som PIS torgför: Privatiseringarna infördes inte på rätt sätt. Den vanliga medborgaren skyddades inte när de stora statliga företagen från planekonomins epok kollapsade. Medan ex-kommunister såg till att korpa åt sig av de tillgångar som slumpades ut.

– Även jag förstår att de inte kunde fortsätta som förut, men de borde ha rekonstruerat dessa företag i stället för att låta dem försvinna helt. Man släppte allting för lättvindigt. Många blev fattiga. Och de begåvade och unga lämnade Polen, säger han.

Det är uppenbart att inte bara nationalistiskt sinnade polacker delar den synen. Det är en förklaring till att PIS i det senaste parlamentsvalet fick 50 procent av rösterna i Radom, långt över riksgenomsnittet, och i den omgivande regionen så mycket som 70 procent. 

Läs mer: ”I Polen påminner politiken allt mer om Monty Python” 

Janusz Kielczynski tror att det beror på att folk faktiskt har en god uppfattning om vad som hände och vad som pågår.

– Men tyvärr är landet delat i två ungefär lika hälfter, ända sedan kommunisttiden, och de båda sidorna kastar skit på varandra, vilket gör det svårt att komma ur denna låsning.

Stora valaffischer för det regerande nationalistpartiet Lag och rättvisa, PIS, speglar sig i fönsterrutorna till centralstationen i Bydgoszcz i Polen. Foto: Jaap Arriens/TT

Nu utvecklas ekonomin åt rätt håll – Polen är med på topplistan över länder med hög BNP-tillväxt i Europa – och Janusz Kielczynski är övertygad om att förhoppningar om en bättre ekonomisk standard bestämmer folks röstande.

Den paroll som PIS hamrar in i valkampanjen, ”En god tid för Polen”, är alltså inte helt tagen ur luften, om man ser till den ekonomiska sidan av saken. 

– Det är helt avgörande för många som har små marginaler att klara sig på. Pensionärer tvingas arbeta för att överleva ekonomiskt. Jag är 55 år i dag och jag lär också behöva fortsätta jobba. Jag fick nyligen ett papper från pensionsmyndigheten, och det stod att jag beräknas att få en pension på 800 zloty (cirka 2.000 kronor) i månaden. Hur kan man leva på det?

Utan bidraget är det svårt för en tvåbarnsfamilj att klara sig, särskilt med dagens inflation. Utan 500+ skulle fattigdomen vara mycket högre.

För Karolina Skowron är andra saker viktigare, även om hon för egen del har haft stor nytta av ”500+”, PIS-regeringens barnbidragsreform som ger 500 zloty (cirka 1.250 kronor) per barn – från det andra barnet. 

Detta fördelningspolitiska vallöfte, som också uppfylldes, anses ha haft en stor del i att PIS vann valet 2015 – tillsammans med skrämselpropagandan att deras motståndare ville öppna landet för 100.000 ”muslimska” flyktingar.

Karolina Skowron under ett regnbågsparaply, med sönerna Bartosz, 6, och Szymon, 8. Foto: Marta Dudzińska

Inför årets val har regeringen utökat 500+ till att gälla även från första barnet.

De politiska motståndarna i mitten och till vänster kritiserade till en början reformen som oansvarig budgetpolitik. Men 500+ har visat sig så populärt att Medborgarkoalitionen och Vänsteralliansen har tvingats att utlova bibehållet bidrag.

– Jag måste erkänna att det är ett starkt argument för många. Utan bidraget är det svårt för en tvåbarnsfamilj att klara sig, särskilt med dagens inflation. Utan 500+ skulle fattigdomen vara mycket högre, säger Karolina Skowron.

– För mig har det betytt att jag kan köpa nya skor till sönerna, och skicka dem till simning och språklektioner. 

Ett av regeringens argument var att barnbidraget skulle främja nativiteten i Polen, som hör till de lägsta i världen. Men än så länge syns inga tecken på att barnafödandet skulle ha ökat.

– Jag tycker att det skulle vara bättre att satsa pengarna på barnomsorg, så att fler kvinnor kunde arbeta. Men det ligger i linje med PIS kvinnofientliga familjepolitik och föreställningen om ”Matka Polka” – den polska modern – att kvinnor ska vara hemma med barnen, och mannen ska arbeta utanför hemmet.

Hennes engagemang för feminismen började för tre år sedan, då den nytillträdda PIS-regeringen försökte totalförbjuda aborter, som redan tidigare var kraftigt inskränkta. Svaret från Polens kvinnor var den ”svarta protesten”, med massiva demonstrationer och strejker över hela landet. Lagförslaget drogs tillbaka.

Tusentals deltog i demonstrationen ”den svarta måndagen” för att visa sitt missnöje med PIS-regeringens förslag att totalförbjuda abort, 7 oktober 2016. Foto: Czarek Sokolowski/AP

– Jag blev enormt provocerad av detta angrepp på kvinnornas självbestämmande. Jag är oense med dem om allt. Inte bara aborterna, utan hela deras syn på kvinnors rättigheter över huvud taget, som beror på PIS nära band till katolska kyrkan. Det gör att präster som har våldtagit barn skyddas och att den regeringsstyrda tv-kanalen TVP stämplar kritik för passivitet mot övergreppen som ett angrepp på kyrkan, säger Karolina Skowron.

Här protesterar Janusz Kielczynski från sin plats bakom bardisken, och hänvisar till att han har läst att det finns flera andra yrkesgrupper som har större frekvens av pedofiler än präster. 

Men han håller samtidigt med om att det är fel att pedofilpräster så sällan straffas, utan bara flyttas omkring till andra församlingar när de har ertappats.

Janusz Kielczynski har bestämt sig för att rösta, även om han inte, som Karolina, vill avslöja på vilket parti (hon är öppen med att det är Vänstern som får hennes röst; ”det borde finnas plats för något annat än två högerpartier i parlamentet”).

– Jag vill rösta därför att valet faktiskt betyder någonting, säger han.

– I vårt land var det under socialismen som folk slutade att intressera sig för politik. Då spelade det ingen roll hur man röstade, det fanns ändå bara ett parti. Och många har kvar den känslan. Inget förändras oavsett vad man gör. 

Jag söker upp en person som har koll på de underliggande stämningarna i den här polska regionen. Hon heter Maria Gagadska, sociolog vid Radoms universitet. Hon betonar ”välfärdsfaktorn” som en av de viktigaste grunderna för hur folk röstar. 

Kollapsen i början av 1990-talet, efter att den socialistiska planekonomin ersattes av en mer eller mindre fri marknad, betydde inte att folk i gemen ändrade inställning till vad statsmakten ska göra.

Det finns också en stark kulturell klyfta mellan välbärgade storstäder och en eftersatt landsbygd.

– Många här förväntade sig, och förväntar sig fortfarande, att myndigheterna ska hjälpa dem med olika slags bidrag, säger Maria Gagadska.

Det gällde inte alla. Liksom många andra städer tappade Radom invånare. De gav sig av för att söka arbete på platser med högavlönade jobb – som huvudstaden Warszawa eller utomlands.

Ingen vet hur många det totalt rör sig om; en vanlig siffra som nämns är att 2 miljoner polacker har rest till utlandet för att jobba sedan Polen gick med i EU – och hälften till Storbritannien.

– Och det handlar inte bara om ”den polska rörmokaren”, utan ofta är det högutbildade som har gett sig av. Bland annat har vi förlorat 25.000 läkare som har emigrerat, säger Maria Gagadska.

Trots att Radom bara ligger tio mil från Warszawa är staden djupt inbäddad i den konservativa delen av det politiskt söndrade Polen. Grovt tilllyxat går klyftan mellan ett modernt-liberalt nordväst och ett konservativt-katolskt sydöst.

– Men riktigt så enkelt är det inte. Det finns också en stark kulturell klyfta mellan välbärgade storstäder och en eftersatt landsbygd. I de områden där PIS är starka är det låg industrialiseringsgrad, låg levnadsstandard och hög religiositet.

Maria Gagadska har bland annat studerat effekterna av reformen 500+, som tveklöst gynnade PIS i valet 2015. Hon tror också att den reformen kommer att ha en avgörande betydelse denna gång.

Polens premiärminister Mateusz Morawiecki talar under ett av PIS partikonvent, i Kielce den 9 oktober. Foto: Wojtek Radwanski/AFP

Hennes forskning visar också att PIS har lyckats att ta befälet över ett antal förändringar i samhället under de senaste åren:

* Ett tydligt ökat stöd bland polackerna, inte bara de fattigaste, för att staten ska ta ansvar för medborgarnas välfärd. Det är ett avståndstagande från den nyliberala marknadsekonomiska politiken som bedrevs av regeringarna efter kommunismens fall 1989.

* Fler än tidigare anser att barn inte är en privatsak utan ett gemensamt värde för samhället. De är bekymrade för nedgången i barnafödandet och att familjer söndras. Barnen är de kommande vuxna medborgarna, och den attityden grundas i den kommunistiska tidens system för familjestöd, som visserligen var snålt tilltaget, men ändå fanns. 

* De ökade klyftorna och den ekonomiska och kulturella ojämlikheten. Att vissa har berikat sig är en källa till irritation och ilska, och många frågar: Varför ska andra ha det så bra och vara rika, men inte jag?

Det är närmast unikt i Europa att ett parti har över 40 procent stöd. Maria Gagadska tror att PIS framgångar till stor del beror på att man har satsat på så kallade ekonomiska transfereringar.

– Det är framför allt i mindre och medelstora städer, som i Radom, som PIS har stort stöd. Jag är övertygad om att partiets framgångar beror på att man har övertygat folk om att PIS-regeringen har en konkret positiv inverkan på deras liv. Det var något som Medborgarplattformen (PO) – som nu ingår i Medborgarkoalitionen, KO – misslyckades med att göra. Men PIS kunde genom programmet 500+ och andra transfereringar få till förbättringar som märktes i folks plånböcker. Att de uppfyllde sitt vallöfte har befäst stödet för partiet. Många är nu beroende av 500+ för sitt uppehälle, och sämre bemedlade flerbarnsfamiljer röstar ofta på PIS. 

Varför tycks så få bry sig om hoten mot demokratin?

– Därför att den genomsnittlige väljaren i en liten ort inte känner sig direkt berörd av rättssäkerhetsfrågor och liknande. När Medborgarkoalitionen kritiserar regeringen för odemokratiskt beteende har det betydelse, men när det blir val så är det främst ekonomin som avgör.

Andrzej Tuszynski, katolsk präst som arbetar med ungdomar i Radom. Foto: Marta Dudzińska

Jag söker upp fader Andrzej Tuszynski, en katolsk präst som arbetar med ungdomar i Radom i en renoverad 1800-talsbyggnad. Jag vill veta hur han ser på kritiken mot att kyrkan blivit allt mer politiserad och förbunden med den polska högern. Det är en tendens som har förstärkts sedan PIS kom till makten för fyra år sedan.

Han visar runt i ungdomscentret, som tidigare inrymde ett kloster. Liksom i förbigående berättar han att nunnorna under kriget gömde judar i huset undan de tyska nazisterna.

Där petar han vid en hyperkänslig nerv i den polska självbilden; var den katolska polska nationen enbart eller i första hand ett offer för nazismens barbari, eller fanns där också de som deltog i utrotningen av landets judar?

Det är en fråga som många – på båda sidor i debatten – har tvärsäkra svar på, trots att det är ett mycket sammansatt problem.

Jag upplever valkampanjen som lugn och kultiverad. Men rättsväsendet, som är en bastion för gamla kommunister, måste reformeras.

Historien bubblar ständigt i bakgrunden, och den polska kyrkan tar ofta fram exempel på de många kristna polacker som med fara för livet gömde och räddade judar under kriget.

Tillsammans med Polens historia, som PIS och kyrkan vill se belyst i patriotiskt ljus, har moralfrågor också hamnat i valkampanjens centrum. Och präster och biskopar agiterar allt mer öppet för PIS.

Andrzej Tuszynski tycker att valkampanjen är lugn och kultiverad. Foto: Marta Dudzińska

Men Andrzej Tuszynski tillbakavisar påståenden om att kyrkan skulle ta politisk ställning.

– Kyrkan ska inte vara för något politiskt parti, och jag känner många goda katoliker i både Medborgaralliansen och PIS. Men visst är det så att PIS står närmare kyrkans värderingar i frågor som abort och hbtq-frågan, säger han.

På min fråga om hur han ser på ett hatfyllt uttalande från Krakows ärkebiskop Marek Jedraszewski om att ”regnbågspesten” (prideflaggans färger) är lika farlig som kommunismen, säger fader Andrzej att meningen togs ur sitt sammanhang och att biskopen inte uttalade sig om enskilda människor, utan om en ideologi.

– Fast en synd är en synd, det står tydligt i evangeliet, men det är det ingen som tar upp. Alla folk har rätt att leva som de vill, och vi polacker som vi vill.

Många har reagerat på att valkampanjen har varit hätsk och aggressiv, men det vill inte fader Andrzej hålla med om.

– Jag upplever kampanjen som lugn och kultiverad. En del säger saker som att detta är det viktigaste valet på 30 år och att det är sista chansen att stoppa diktaturen. Men rättsväsendet, som är en bastion för gamla kommunister, måste reformeras. Och vi är inte direkt Belarus. Ingen vill lämna EU. Och det är inte så svartvitt. I det senaste valet valdes faktiskt en kandidat från Medborgarplattformen till borgmästare i Radom. 

Det finns de som har speciella skäl att rösta på PIS. Lukasz Zaborowski, som arbetar med regional planering i Radom, framhåller att han fortfarande inte kan smälta att hans stad efter en administrativ reform degraderades från residensstad i ett eget län till en ordinär stad. 

Lukasz Zaborowski, stadsplanerare i Radom. Foto: Marta Dudzińska

– PIS har lovat att återupprätta Radoms status som länshuvudstad! Inget parti är särskilt bra, men av alla dåliga är PIS möjliga att rösta på. De andra partierna samarbetade med kommunisterna, gjorde inte upp med dem och lät dem behålla sitt inflytande.

Han anser att Polen som helhet har stärkts av PIS fyra år vid makten. Utrensningen i rättsväsendet är bra, därför att många av domarna är gamla kommunister, och inte kunde skipa rättvisa.

– Jag gillar inte alls vad de gör med medierna, det är ren regeringspropaganda, men det var lika illa under den förra regeringen. Eller det var egentligen ännu värre, för då hade de inte bara kontroll över statliga TVP, utan även stöd av privata kanaler som TVN.

Han beklagar att Polen är så pass delat.

– Men många gillar PIS kristna värderingar och motståndet mot multi-kulti. Problemet för oppositionen är att den inte står för någonting, mer än att de vill få tillbaka makten, säger Lukasz Zaborowski. 

Att det finns kritik mot utvecklingen i Polen från EU-håll tror jag beror på att vi har rest oss upp, och går vår egen väg.

Hans mamma, Wanda Zaborowska, är pensionerad elektronikingenjör, och är betydligt mer ideologiskt fäst vid PIS. Född i början av 1950-talet, när Stalin ännu var diktator i Kreml, upplevde hon kommunismens skräckvälde. Hon går tillbaka till toppmötet mellan de allierande under andra världskriget:

– Västländerna hade förrått oss i Jalta, då Polen hamnade under Sovjets stövel, och jag hoppades alltid att det skulle komma en bättre tid, då vi var fria. Med PIS finns ett sådant hopp, säger hon.

Wanda Zaborowska, pensionerad elektronikingenjör, hoppas på PIS. Foto: Marta Dudzińska

Hon tror att stödet för Kaczynskis parti avgörs av om ekonomin går bättre och de socialpolitiska programmen som regeringen genomfört. PIS har också har ett program för att utjämna skillnaderna mellan stad och landsbygd.

– Att det finns kritik mot utvecklingen i Polen från EU-håll tror jag beror på att vi har rest oss upp, och går vår egen väg. 

För henne betyder denna ”egna väg” att Polen alltid har varit ett kristet land, där folk, särskilt i mindre orter, är mer traditionella och anser att äktenskapet är mellan man och kvinna. 

– Jag säger det inte för att jag skulle vara intolerant, men LGBT-personer är inte normala. Men så länge de inte tvingar på oss andra sin orientering är det i sin ordning. Vi är inga reaktionärer, vi är öppna för omvärlden.

 

 

Läs mer: Nobelpriset till Tokarczuk ett dilemma för polska högernationalister 

15 frågor: Testa DN:s quiz om Polen