Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Världen

Assanges största fiende har varit det egna agerandet

Den brittiska arresteringsordern mot Wikileaks grundare Julian Assange står fast. Det beslutade en domare i Westminster i London på tisdagen. DN:s korrespondent Erik de la Reguera svarar på tre frågor om vad det innebär.

Varför har inte arresteringsordern mot Assange hävts, när förundersökningen om sexbrott lades ned i Sverige i maj 2017?

– Den brittiska arresteringsordern kvarstår på grund av att Assange avvek från en tillfällig frihet som beviljades honom mot borgen 2012, då han steg in på Ecuadors ambassad i London och sökte politisk asyl. Att avvika är ett brott i sig, och om brittisk polis skulle gripa honom fruktar Wikileaksgrundaren att han kan bli utlämnad till USA och åtalas för spioneri. Han vill därför få arresteringsordern hävd innan han vågar sig ut från ambassaden.

Varför sa den brittiske domaren nej?

– Assanges advokater har bland annat argumenterat för att arresteringsordern och dess effekter är ”oproportionerliga” i relation till det brott han misstänks för. Assange har bott på Ecuadors ambassad i snart sex år nu, hunnit bli ecuadoriansk medborgare och rapporteras lida av depression och vissa smärre, fysiska åkommor. Han har fått stöd av FN-panelen UN-WGAD, som menar att tiden på ambassaden bör ses som ett de facto frihetsberövande. Men domaren Emma Arbuthnot avfärdar allt detta och anklagar Wikileaksgrundaren för att tro sig stå över lagen.

Varför tror Julian Assange att USA vill åt honom?

– Det finns i dag inte någon känd begäran om utlämning till USA. Men det är ingen hemlighet att höga representanter för den amerikanska staten har stämplat Wikileaks och dess grundare Julian Assange som medskyldiga till spioneri, på grund av sajtens publiceringar av sekretessbelagda amerikanska dokument och filmer. Assange har all anledning att vara orolig för amerikanska repressalier. Men samtidigt: hans största fiende de senaste åren har varit det egna agerandet.

–  Den öppna flirten med auktoritära ledare som Donald Trump och Vladimir Putin, Wikileaks-tweets med tydliga antisemitiska undertoner och en klart överdriven beskrivning av rättsstaten i Västeuropa som någon slags dörrmatta som USA bara kan strunta i (även om det förvisso finns enskilda exempel på allvarliga problem, som det svenska överlämnandet av två egyptiska medborgare till CIA några dagar före jul 2001), har bidragit till att undergräva Wikileaks status som oberoende publiceringsplattform, och fått en del tidigare vänner att ta avstånd från Assange och hans skapelse.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.