Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-24 06:35

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/varlden/erik-de-la-reguera-betydligt-mer-star-pa-spel-an-brexit/

Världen

Erik de la Reguera: Betydligt mer står på spel än Brexit

I vanliga fall skulle Boris Johnson tvingas avgå omedelbart efter Högsta domstolens historiska domslut på tisdagen.

Men nu inleds i stället en dramatisk slutstrid i Storbritannien – där betydligt mer än Brexit kan stå på spel.

Boris Johnson såg lite tagen ut när han på tisdagen mötte pressen i FN-skrapan i New York. 

Skulle han bli tvungen att resa till Bryssel och be EU om en senarelagd Brexit nu? 

Tänkte han avgå?

Premiärministern duckade för frågorna och sa bara kort att han inte är överens med domen, men att han kommer att respektera den och att detta ”inte kommer att göra hans jobb lättare”.

Underdriften stod skriven som med eld i luften.

Tisdagens dom i Högsta domstolen är historisk – inte bara för att den underkänner premiärministerns beslut att be drottningen stänga parlamentet, utan också för att HD öppet anklagar en sittande regering för att ha skadat den brittiska demokratins fundament.

– Följderna för vår demokratis grundvalar var extrema, sa Högsta domstolens ordförande Brenda Hale om regeringens beslut att suspendera parlamentet i fem veckor.

Boris Johnson har hävdat att hans regering behöver så lång tid för att ”förbereda den ambitiösa agenda” som han vill lansera under nästa session i parlamentet. Men de elva domarna var eniga när de slog fast att Boris Johnson hindrat det folkvalda parlamentet att utföra sina två viktigaste uppgifter: att stifta lagar och ställa regeringen till svars. 

Storbritannien ska lämna EU den 31 oktober och många av de folkvalda representanterna i underhuset hade på förhand krävt att få vara med och bestämma hur detta grundläggande skifte ska gå till. 

Strax före suspenderingen lyckades också oppositionen tvinga igenom en lag som kan tvinga regeringen att ansöka om en senareläggning av Brexit. Men bara några timmar senare trädde stängningen i kraft. Och enligt HD helt utan något rimligt skäl.

Domarna accepterar heller inte regeringen Johnsons argument att parlamentarikerna i vilket fall brukar vara lediga i cirka tre veckor under denna period på året, på grund av de årliga partikonferenserna.

En sådan ledighet brukar utlysas med hjälp av en så kallad ajournering, som inte helt omöjliggör parlamentariskt arbete. En suspendering däremot (eller prorogation, som är det brittiska uttrycket) utlyses av drottningen på premiärministerns inrådan – och kan inte avbrytas på parlamentarikers initiativ.

Normalt sett varar den i fyra till sex dagar – inte i fem veckor.

Parlamentet skulle inte ha samlats förrän den 14 oktober – två veckor före Brexit. 

Men på onsdagen slår parlamentets portar nu upp på nytt.

Samtidigt uppmanar oppositionen Boris Johnson att avgå.

Oppositionen överväger en misstroendeomröstning, och mycket tyder på att det är bara är en tidsfråga innan denna läggs fram. Det finns dock risker för med en sådan. 

Dels är det inte säkert att en majoritet faktiskt skulle rösta emot regeringen – flera av de upproriska Tory-ledamöter som sparkades ut ur partigruppen tidigare i september drar sig ännu för att fälla en konservativ premiärminister.

Dels är det oklart vad som sker om regeringen förlorar. Parlamentet skulle då få två veckor på sig att bilda en ny regering, innan det utlyses nyval. Men Labourledaren Jeremy Corbyn verkar i nuläget inte kunna räkna med Liberaldemokraternas stöd för att bilda regering – och ingen vill ha på sitt ansvar att Storbritannien ramlar ut ur EU utan avtal på grund av ett allt värre kaos i parlamentet.

Så kan Boris Johnson återta kontrollen? 

Han lär iallafall göra ett försök. 

Regeringen kan för tredje gången föreslå ett nyval. Men det lär bli nej igen. Anledningen: ett sådant kräver stöd av två tredjedelar av ledamöterna, och skulle innebära att parlamentet upplöses i minst 25 arbetsdagar. Många i oppositionen fruktar att regeringen ska utnyttja en sådan respit till att tvinga igenom en avtalslös Brexit.

En annan variant är att avgå före EU-toppmötet den 17–18 oktober. På så vis kan Johnson ge Jeremy Corbyn skulden för att Brexit skjuts upp och hoppas att det ger Tories vind i seglen i ett nyval. Problemet är att de flesta opinionsmätningar just nu tyder på att Nigel Farages radikala Brexitpartiet i så fall skulle kunna gynnas – på Tories bekostnad.

Ytterligare en variant är att hänga kvar, åka till EU-toppmötet och där konstatera att det inte gått att nå ett avtal – bara för att sedan utlysa nationellt nödläge och tvinga parlamentet att stänga tills dess att Brexit är ett faktum.

Mer sannolikt är kanske att han utser en syndabock. Många i premiärministerns parti lägger skulden för debaclet i Högsta domstolen på Dominic Cummings – regeringens omstridde chefsstrateg. Att sparka honom skulle kanske kunna ge premiärministern de veckor han anser sig behöva.

Läs mer: Boris Johnsons suspendering av parlamentet var olaglig  

Katrine Marçal: Detta är ingen vanlig politisk strid. Detta är Ragnarök.