En brutal maktkamp i hjärtat av Downing Street.

Så beskriver brittisk press torsdagens dramatiska regeringsombildning i vilken åtta regeringsmedlemmar miste sina uppdrag.

Bland dem som åkte ut i kylan finns Andrea Leadsom och Esther McVey, som båda ställde upp i Tories partiledarval förra året.

Även Sajid Javid var en av dem som utmanade Boris Johnson då – men få hade väntat sig att han skulle mista sitt uppdrag som finansminister.

När Javid steg in på 10 Downing Street på torsdagen var det med ett leende på läpparna. 

Han kom ut sammanbiten.

– Ingen minister med självrespekt skulle acceptera sådana villkor som Boris Johnson ställde. Jag kände att jag inte hade något val, och att det bästa jag kunde göra i den situationen var att avgå, sa Javid till BBC.

Premiärministern ska under mötet ha krävt att Javid skulle sparka samtliga sina närmaste rådgivare på finansdepartementet, och ersätta dem med handplockad personal från 10 Downing Street. 

Det vägrade Javid gå med på.

Tolkningen som de flesta bedömare i Westminster gör är dock att detta inte i första hand handlar om en konflikt mellan Sajid Javid och Boris Johnson. De ska för det mesta ha kommit överens, även om Javid som de flesta finansministrar stundtals insisterat på budgetdisciplin.

I stället riktas blickarna mot premiärministerns rådgivare och chefsstrateg Dominic Cummings.

Den före detta kampanjgeneralen för Lämna-kampanjen för brexit har inte gjort någon hemlighet av sina ambitioner att vända upp och ned på invanda arbetssätt och är kroniskt misstänksam mot den strama, konservativa kultur som finns i den brittiska förvaltningen, och inte minst på finansdepartementet.

Det gjorde tidigt Javid närmaste rådgivare till en måltavla. En av dem, Sonia Khan, sparkades godtyckligt av Cummings i augusti, utan att Javid informerats i förväg.

Det blev starten på en konflikt som, enligt flera brittiska medier, handlat om såväl personkemi som om att Cummings satsningar för att stimulera ekonomin ibland stött på patrull hos finansministern.

Det blev starten på en konflikt som, enligt flera brittiska medier, handlat om såväl personkemi som om att Cummings satsningar för att stimulera ekonomin ibland stött på patrull hos finansministern.

Inför valrörelsen förra året lyckades Javid övertala Boris Johnson att inte bara lova satsningar, utan också att budgeten ska vara i balans 2022.

Efter valet har denna ekvation blivit allt svårare att lösa. Cummings uppges ha tryckt på internt för att den budget som ska läggas fram om tre veckor ska innehålla de satsningar som utlovats för mellersta och norra England, där många röstade för brexit.

När Boris Johnson i förra veckan tillkännagav att han ger grönt ljus för fortsatt byggande av höghastighetsjärnvägen HS2 mellan London och Birmingham – ett projekt som Cummings länge varit kritisk till och ska ha beskrivit som ”en katastrof” – misstänkte många att Javid fått övertaget.

Men torsdagens drama visar nog vem som segrade i slutändan.

Med det sagt har Boris Johnson givetvis själv en roll i det här, och han har säkert inte något emot att få ökat inflytande över finanspolitiken. 

Den nya finansministern Rishi Sunak får räkna med att ha premiärministerns – och Cummings – handplockade rådgivare tätt inpå sig. Baksidan för Johnson är att han kommer att få svårare att skylla ifrån sig om något skulle gå snett med statsfinanserna – i synnerhet när uppbrottet från EU börjar märkas på allvar nästa år.

Bland de övriga ministrar som på torsdagen fick lämna sina poster fanns ministern för Nordirland, Julian Smith, transportminister George Freeman, universitetsminister Chris Skidmore och miljöminister Theresa Villiers.

Därtill fick justitiekanslern Geoffrey Cox gå.

Cox blev justitiekansler under Theresa Mays tid vid makten, och gjorde sig då känd för sin mullrande basröst och senare också för att han varnat för att Storbritanniens kunde ”fastna” i den omstridda nödlösningen för Nordirland i Mays brexitavtal.

Trots att han nu blev sparkad hyllade Cox premiärministern i sitt avskedsbrev. Cox juridiska expertis gör att många tror att han snart kommer att få en ny roll, kanske som ledare för den parlamentariska kommission som ska utreda tillsättningen av domare i Högsta domstolen och domstolarnas rätt att granska lagar.

HD:s underkännande av Boris Johnsons stängning av parlamentet förra året gör detta till en känslig fråga. En del bedömare har varnat för att inskränkningar kan hota hela domstolsväsendets oberoende.