Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-04-09 15:22

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/varlden/erik-de-la-reguera-i-paris-moter-vi-varen-i-ensamhet/

Världen

Erik de la Reguera: I Paris möter vi våren i ensamhet

En ensam själv på gatorna vid triumfbågen.
En ensam själv på gatorna vid triumfbågen. Foto: Phillipe Lopez/AFP

PARIS. En vecka har gått sedan Frankrike införde totalförbud för folksamlingar och partiellt utegångsförbud. DN:s Erik de la Reguera vittnar om en spöklik stämning på Paris gator, där polisen delar ut böter på mellan 135 och 3.700 euro till den som inte har med sig rätt blankett. 

I Paris möter vi våren i ensamhet. 

Louvren står övergiven. 

Eiffeltornet är stängt. 

Promenadstråken längs floden Seine, igenbommade.

Vi vandrar en och en längs halvöde gator, med noggrant ifyllda blanketter i fickorna. 

Rutan ”Inköp av basvaror” ska vara ikryssad om vi går till mataffären (där kön ofta ringlar ett femtiotal meter utanför dörrarna).

”Arbete”, om vi åker till jobbet och inte kan arbeta hemifrån (det kan krävas ett intyg från arbetsgivaren).

”Läkarbesök”, om vi måste söka vård.

”Viktigt familjeskäl”, om vi handlar åt mormor eller hämtar upp barnen hos vårt ex.

Eller ”Kort runda för att rasta husdjur eller motion i ensamhet”, om vi ger oss ut för att jogga (men kom ihåg, inte längre än en kilometer från hemmet, hälsar fransk polis).

Stämningen är så märklig. En del väjer med blicken. Andra korsar gatan om de möter någon på trottoaren.

I förmiddags stod ett par uniformerade konstaplar och kontrollerade papper utanför mitt lokala bageri. Jag släpptes snabbt förbi utan att stoppas. Men ett par damer med mörkare hud och västafrikansk accent hade inte samma tur. De avkrävdes sina blanketter. 

Liksom en äldre herre med arabiskt utseende. 

– Du kom in i alla fall! sa bageribiträdet med ett skratt till mig.

De övriga fick också komma in, till slut.

Alla behöver vi mat. Men de flesta undviker nu att gå ut mer än nödvändigt. 

Stämningen är så märklig. En del väjer med blicken. Andra korsar gatan om de möter någon på trottoaren.

Läs mer: Svår anpassning för barnfamiljer när Frankrike inför utegångsförbud 

Samtidigt kommer rapporter om misstänkt polisbrutalitet i områden där många med afrikansk och arabisk bakgrund bor. På en handfull filmer som sprids på sociala medier syns poliser som ingriper våldsamt – med pepparsprej, sparkar och slag – mot personer som inte haft med sig rätt formulär. 

Omkring 100.000 böter på 135 euro ska ha delats ut på bara en vecka. Men polisfacket är inte roat – de varnar för brist på skyddsutrustning och att poliser kan bli smittade. Polisledningen har nu planer på att skicka upp drönare med högtalarmeddelanden om vikten att hålla sig inne.

Så har vi angivarna. 

Snart var polisen på plats och delade ut böter till de som inte hade rätt blankett

I torsdags dristade sig en del par att promenera i solen i närheten av parken Buttes-Chaumont i Paris (parken är stängd, men inte promenadstråket utanför). ”Titta, två som spelar pingis!”, larmade boende via Twitter.

Snart var polisen på plats och delade ut böter till de som inte hade rätt blankett eller som gick hand i hand (viss oklarhet råder ännu om och när det är tillåtet att gå ut med en person i samma hushåll).

Stöder fransmännen detta? 

Ja, än så länge gör en klar majoritet det. 

Covid-19 kräver fler än 100 dödsoffer varje dag i Frankrike och många är oroliga för sin egen hälsa och för sina nära och kära. En vanlig åsikt – åtminstone i den medelklass som kan jobba hemifrån – är att fransmännen ”inte är tillräckligt disciplinerade”, och att det därför är nödvändigt med förbud, poliser och stränga straff.

Samma retorik används av den franska regeringen. 

Men det växer också en kritik mot hanteringen av krisen, och på sikt kan det komma att utkrävas ett politiskt ansvar för bristen på beredskap. Vems fel är det till exempel att det råder akut brist på skyddsmasker av klass FFP2 i den franska vården? Varför har antalet fasta vårdplatser minskat med omkring 17.500 sedan 2013?

En sjuksköterska i staden Lens i norra Frankrike säger till tidningen Le Monde:

– Just nu håller vi tyst, är duktiga soldater och fortsätter skyffla kol. Men en dag kommer de att få betala för det här.