Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-18 02:59

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/varlden/erik-esbjornsson-i-mellanlaget-mellan-diktatur-och-demokrati-gar-det-att-skapa-tillracklig-forvirring-om-sakernas-tillstand/

Världen

Erik Esbjörnsson: I mellanläget mellan diktatur och demokrati går det att skapa tillräcklig förvirring om sakernas tillstånd

Anhängare till Kongo-Kinshasas nya president Felix Tshisekedi.
Anhängare till Kongo-Kinshasas nya president Felix Tshisekedi. Foto: Jerome Delay/AP

JOHANNESBURG. Kongo-Kinshasas utgående president Joseph Kabilas regeringskoalition har vunnit en betryggande majoritet av platserna i parlamentet, enligt en sammanställning av nyhetsbyrån AFP. Resultatet innebär att landets nya president Felix Tshisekedi kommer att få mycket svårt att distansera sig från sin företrädare.

Rätta artikel

Av totalt 500 mandat i parlamentet har partier lojala med utgående presidenten Joseph Kabila säkrat 288 mandat mot oppositionens 141 när 71 mandat återstår att fördela. Det ger Kabilas koalition ett övertag på 67 procent mot oppositionens 33 procent. Skulle samtliga resterande mandat gå till oppositionen blir styrkeförhållandet 58-42 till Kabilas fördel, vilket ska jämföras med resultatet i presidentvalet där de två främsta oppositionskandidaterna tillsammans samlade 73 procent och Kabilas förslag till efterträdare Emmanuel Shadary bara fick 24 procent av rösterna.

Detta måste innebära att Emmanuel Shadary är betydligt mer impopulär bland väljarna än det parti han representerade och att detta straffade sig i valet. Alternativt att väljarna vill se kontinuitet och därför har lagt sina röster på det parti som kontrollerat landet sedan millennieskiftet och sett bortom dess oförmåga att lösa de mest grundläggande utmaningar som landet ställts inför under Kabilas 18-åriga maktinnehav.

En alternativ förklaring till detta märkliga resultat, med ett diametralt omvänt styrkeförhållande i parlaments- respektive presidentval, är att Kabila aldrig hade för avsikt att lämna ifrån sig makten. Han och valkommissionen Ceni, som lojalt stått vid den utgående presidentens sida genom hela processen, riggade därför presidentvalet till oppositionskandidaten Felix Tshisekedis fördel när det stod klart att hans egen häst Shadary var helt chanslös och den mest populäre kandidaten Martin Fayulu var på väg att vinna. Tshisekedis seger garanterade ett visst fortsatt inflytande för Kabila i politiken, som hade varit omöjligt under Fayulu, men för säkerhets skull såg han till att helt vingklippa den nya presidenten som inte kommer att ha en chans att driva igenom några reformer under de kommande fem åren utan Kabilas samtycke.

Till dess att alla kort ligger på bordet kommer dessvärre den sistnämnda förklaringen att vara den som gäller.

Katolska kyrkan, den enda större organisation som bevakade valet med 40.000 observatörer, har helt underkänt resultatet och har fått stöd av Frankrikes utrikesdepartement samt av EU som inte tilläts närvara under valet. De olika aktörerna kräver en fullt transparent redovisning av valresultatet så att Cenis resultat i huvudstaden Kinshasa kan dubbelkollas mot protokollen från vallokalerna.

I det där mellanläget mellan diktatur och demokrati går det att skapa tillräcklig förvirring om sakernas tillstånd

Dilemmat för Kabila & Co är att det handlar om 19 miljoner röster som fördelats över drygt 75.000 vallokaler. Om Ceni publicerar resultatet räcker det med några slumpmässiga stickprov för att se mönster på fusk och sannolikheten för att vi ska få en sådan redovisning är därför mycket låg. Det går helt enkelt inte att fejka så många protokoll och katolska kyrkans samarbetsorgan Cenco har i detta avseende gjort en heroisk insats med sina observatörer.

Kabila har nu hamnat i samma situation som Zimbabwes president Emmerson Mnangagwa och hans parti Zanu-PF som i somras höll ett val där de lovade en legitim process för att när det väl kom till kritan visa sig vara helt ointresserade av att lämna ifrån sig makten. Zimbabwe förblir isolerat och ekonomin befinner sig i fritt fall. Samma problem kommer att prägla Kongo under kommande tid.

Varför bemödar de sig ens med att lägga så mycket tid och pengar på att hålla ett val? Till Kabilas försvar ska sägas att han faktiskt inte ville göra det – det var först två år försenat som det gick av stapeln efter att det först hade ansetts vara ”för dyrt”. 

Poängen var att skapa en illusion. Det är betydligt svårare att stanna vid makten i en renodlad diktatur där det är uppenbart för alla att det inte finns något folkinflytande. Men i det där mellanläget mellan diktatur och demokrati går det att skapa tillräcklig förvirring om sakernas tillstånd.

Går Kongos 80 miljoner invånare på tricket? Det får den närmaste framtiden utvisa. Risken är stor att det konfliktläge som redan råder i östra delarna av landet (där 120 olika beväpnade grupper härjar i bara två av landets 26 provinser) drabbar även andra landsändar och krutdurken Kinshasa med dess 10 till 15 miljoner invånare. 

Utomstående betraktare kan under tiden dra lärdomen att val inte är att likställa med demokrati.

Läs också: Kabilas koalition säkrar parlamentet