Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-03-25 23:26

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/varlden/erik-ohlsson-algeriet-dansar-och-ler-nar-president-bouteflika-drar-sig-ur-presidentvalet-men-framtiden-ar-oviss/

Världen

Erik Ohlsson: Algeriet dansar och ler när president Bouteflika drar sig ur presidentvalet - men framtiden är oviss

Glädjeyttringar på Algers gator sedan president Abdelaziz Bouteflika meddelat att han inte ställer upp för omval. Foto: Ryad Kramdi/AFP

Att president Abdelaziz Bouteflika drar sig ur presidentvalet i Algeriet är en seger för de hundratusentals algerier som protesterat mot honom de senaste veckorna. Men frågan är vad och vem som ska fylla det maktvakuum som den mångårige presidenten lämnar efter sig. 

Rätta artikel

Algeriet är ett land med många bekymmer. 30 procent av ungdomarna saknar arbete. Korruptionen är utbredd och demokratin satt på undantag. 

Men de drygt 41 miljoner algerierna slipper i varje fall se ett kommande presidentval förvandlat till en eländig fars.

Så hade nämligen blivit fallet om den nu 82-årige sittande presidenten Abdelaziz Bouteflika kandiderat för en ny mandatperiod. Länge såg det ut som den svårt sjukdomsmärkte presidenten skulle slå dövörat till mot de massiva protesterna som pågått i drygt en månad runt om i Algeriet. 

Ständigt växande folkmassor sjöng ut mot Bouteflikas ambitioner att fortsätta på sin post trots sin uppenbara olämplighet, tyngd av år och sjukdom som han är.

Men på måndagskvällen kom Bouteflikas beslut att dra sig ur presidentvalet och skjuta presidentvalet på framtiden.  

Frågan är vad som händer nu. Algeriet har två exempel i sitt närområde där folkliga protester förmått mångåriga och maktfullkomliga presidenter att avgå. 

Exemplet Tunisien, där Zine Abidine Ben Ali i januari 2011 flydde till Saudiarabien är det mer hoppfulla scenariot. Tunisien har stora ekonomiska och strukturella problem, men har slagit in på en demokratisk väg och sluppit mer omfattande inbördes oroligheter.

Exemplet Egypten, där Hosni Mubarak klev av presidentposten i februari 2011, är mer betänkligt. Där har militärens makt stärkts samtidigt som demokratiska fri- och rättigheter försvunnit. Terrorgruppen IS har fäste i landet och ekonomin haltar.

På måndagskvällen jublades det på gatorna i huvudstaden Alger. Men glädjen över att president Bouteflika lyssnat till folkets protester kan inte dölja att framtiden är oviss. Frågorna är många: vilken roll har militären tänkt sig i Algeriet efter Bouteflika? Kan oppositionen, som gått i strypkoppel de senaste åren, handskas med det maktvakuum som presidenten lämnar efter sig efter tjugo år vid makten? Vädrar den militanta islamismen morgonluft, den rörelse som för 25 år sedan höll Algeriet gisslan i ett inbördeskrigsliknande tillstånd?

Den nationella dialog som Abdelaziz Bouteflika uppmanat till kan förhoppningsvis ge en första fingervisning om vilken väg Algeriet kommer att slå in på - Tunisiens eller Egyptens.