Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-20 16:24

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/varlden/erik-ohlsson-is-terrordad-pa-en-ny-niva/

Världen

Erik Ohlsson: IS terrordåd på en ny nivå

Foto: Mehdi Chebil

Attackerna i Paris har tagit Islamiska statens terror till en ny nivå. Terroristernas dödsdrift har hittills främst drabbat fattiga muslimska länder. Nu riskerar Europas storstäder att bli en ny front i ”kriget mot terrorn”.

För drygt ett år sedan gick Islamiska statens (IS) internationelle talesman Abu Muhammad al-Adnani ut med en appell till rörelsens anhängare världen över, en direkt uppmaning att attackera västvärldens civilbefolkning för att sprida skräck och kaos.

”Slå in hans skalle med en sten, slakta honom med en kniv, kör över honom med din bil, kasta honom från en höjd, stryp eller förgifta honom…”. Så löd al-Adnanis blodisande stridsrop.

Grafik: IS territorium större än Storbrittanien

Vid den tiden togs inte uppmaningen riktigt på allvar. Terroristers retorik överensstämmer ju inte nödvändigtvis med deras handlingar. Och vad gäller Islamiska staten visar dess historia fram till nu att deras främsta hatobjekt inte finns i den västliga delen av världen.

IS har ägnat nästan all sin energi åt att förgöra muslimer som avvikit från de sunniextremistiska dogmer som terrorsekten betraktar som den ”rätta läran”. De har riktat sin bannstråle mot muslimer som betraktar sig som shiiter, alawiter, sufier eller sekulära.

Dessutom har ju IS, till skillnad från systerorganisationen al-Qaida, haft ett uttalat mål att skapa ett eget territorium, det självutnämnda ”kalifat” som än så länge omfattar delar av Syrien och Irak. De har därför hittills ansetts mindre benägna att rikta attacker mot västliga mål.

Men visst fanns det IS-anhängare världen över som tog till sig al-Adnanis uppmaning. Dödliga terrordåd där gärningsmännen sagt sig ha sympatier med IS har det senaste året inträffat i Ottawa i Kanada och i Sydney i Australien.

Planerade terrorattacker mot vårt grannland Norge påverkade gränstrafiken förra sommaren. I år kom terrorn till Paris i januari, då satirtidskriften Charlie Hebdo och det judiska samhällslivet blev måltavlor. Kort därefter attentatsplanerna mot konstnären Lars Vilks i Köpenhamn, med två dödade och åtta skadade.

Men i alla ovanstående fall handlar det om gärningsmän med oklar koppling till Islamiska staten, ”mikroattacker” som visserligen injagar skräck och osäkerhet men som utförs av enskilda och oftast avsigkomna personer.

Dådet i Paris fredagen den 13 november är något annat, ett tydligt tecken på att Islamiska statens terror har nått en ny nivå och håller på att skapa nya mönster.

Visserligen har den dödliga terrorn i världen ökat explosionsartat de senaste åren, en ökning som inte visar några tecken på att stanna av. Förra året dödades över 32 000 människor världen över i terrorattacker.

Men attentaten har huvudsakligen haft samma utformning. Samma dag som Paris drabbades av terrorn dödades 18 människor av en självmordsbombare under en shiamuslimsk begravningsceremoni i Bagdad. Islamiska staten tog på sig attacken.

Sexmiljonerstaden Bagdad är ett alltför välkänt mål för terror. Det är IS-dåd som det i fredags, riktat mot civilbefolkningen i Irak och i Syrien, som är en av de främsta orsakerna bakom den flyktingström som vi upplevt i Europa de senaste månaderna.

IS har också tagit på sig skulden för torsdagens självmordsattack i Libanons huvudstad Beirut som dödade minst 43 personer – det värsta terrordådet i Libanon på 20 år – och säger sig dessutom ligga bakom den uppmärksammade flygplanskraschen i egyptiska Sinai den 31 oktober.

Frankrike och övriga Europa – och västvärlden – har än så länge varit i stort sett förskonat från dödlig terror. Den sammanställning av terrordåd som årligen görs av konfliktforskningsinstitutet Institute for Economics and Peace i det så kallade Global Terrorism Index (GTI) visar att över 80 procent av den civila terrordöden drabbar fem länder: Irak, Afghanistan, Pakistan, Nigeria och Syrien.

Med andra ord, fattiga länder med stor muslimsk befolkning där terrorn har blivit vardag.

GTI:s statistik påvisar att bara 5 procent av dödsoffren i terrordåd mellan år 2000 och 2013 inträffade i länder inom ”rikemansklubben” OECD, och där är Mexiko och Turkiet kraftigt överrepresenterade. I exempelvis Storbritannien är det 188 gånger större risk att bli mördad än att dö i ett terrordåd.

Islamiska staten tillhör de sunniextremistiska grupperingar som svarar för ungefär 70 procent av allt dödligt terrorvåld, enligt GTI:s statistik: förutom IS handlar det om al-Qaida, med baser i Nordafrika och Mellanöstern, om nigerianska Boko Haram och om talibanrörelsen i Afghanistan.

Det gemensamma för dessa grupper är att de – hittills – mest varit verksamma i instabila och krigsdrabbade länder och regioner. Visst har det genomförts blodiga och spektakulära terrordåd i Europa och USA tidigare: 11 septemberattackerna, tunnelbanebomberna i London och Madrid. Men det har varit enstaka fall.

Parisdåden skiftar förutsättningarna och ändrar spelplanen. IS har visat att de är kapabla att genomföra ett noggrant planerat attentat, koordinerat och utfört på flera platser och med olika metoder, som innefattar självmordsbombare, välbeväpnade gärningsmän och gisslantagare. Sådant kräver goda resurser och god lokalkännedom, och är ett tydligt tecken på att dödsdriften och hatet som rörelsen predikar har sympatisörer bosatta i och väl bekanta med Paris.

Attacken sägs vara en hämnd mot Frankrikes medverkan i den USA-ledda koalition som sedan förra hösten riktar flygattacker mot områden som IS kontrollerar i Irak och i Syrien.

Hur framgångsrik denna militärinsats hittills varit är en öppen fråga. Det har kommit rapporter inifrån Raqqa, den stad i östra Syrien som betraktas som IS-territoriets ”huvudstad”, att terrorsektens krigare är pressade. Häromdagen meddelade nyhetsmedier att Sinjar i norra Irak återerövrats av kurdiska styrkor.

Men trots detta är det inte mycket som tyder på att IS tappar mark. Vilket är en nedslående slutsats med tanke på att över 7 000 flygattacker genomförts mot IS-mål under det dryga år som USA:s president Barack Obama gav order om interventionen. Och att Europas storstäder nu riskerar att bli ”kriget mot terrorns” nya front är än mer deprimerande.


Grafik – klicka här för större version