Bilderna som de senaste dagarna kablats ut från Aden, miljonstaden vid Röda havet, är lika välbekanta som deprimerande: raggiga män i kamouflageuniformer som kryssar omkring i Toyota Landcruisers med kulsprutor monterade på flaken. Ett slags Mad Max-värld, en tillvaro härjad av torka, krig och anarki.

Men Jemenkriget är ingen Hollywoodfilm utan smärtsam verklighet. Konfliktens stora förlorare är civilbefolkningen, de 28 miljoner män, kvinnor och barn som lever i det som är världens just nu svåraste humanitära katastrof.

Krigsfotona från Aden visar milismän från Södra övergångsrådet (STC), separatister som vill ha ett delat Jemen. Något som i värsta fall kan trappa upp stridigheterna och leda till att det fattiga och krigssargade landet delas i två: en nordlig och en sydlig del. 

Hur har det blivit så här?

Kriget i Jemen, som pågått i snart fyra och ett halvt år, har i huvudsak haft två aktörer. Huthirörelsen, dominerad av folkgruppen zaiditer som influeras av shiaislam och fått stöd av Iran. I över ett årtionde har huthierna bekämpat det som de betraktar en sunniextremistisk infiltration av Jemen, ledd utifrån av Saudiarabien.

Från sin egen synvinkel har huthierna varit framgångsrika. De sitter mer eller mindre ohotade i Jemens huvudstad Sanaa. 

Mot huthierna står en militärallians ledd av Saudiarabien som stöttar det som brukar kallas ”Jemens internationellt erkända regering”, där president Abdrrabbu Mansour Hadi är den som styr.

Vid sidan av Saudiarabien, som deltar i kriget med bombflyg, vilar alliansen tungt på Förenade Arabemiraten (UAE). De har gått in i Jemen med artilleri- och infanteriförband vars ryggrad utgörs av legoknektar från jordens alla hörn: Colombia, Sydafrika, Ukraina.

Men trots att Saudiarabien och Förenade Arabemiraten har en gemensam fiende i huthierna har det länge stått klart att de två länderna har vitt skilda intressen i Jemen.

Saudierna ser som främsta uppgift att hålla huthierna borta från Jemens och Saudiarabiens drygt 120 mil långa landgräns. Det har hittills inte gått så bra: huthierna har med allt större regelbundenhet avfyrat missiler mot städer i Saudiarabien. Fram till nu har raketerna inte gjort så stor skada, men beskjutningen har orsakat stor nervositet bland saudierna.

Förenande Arabemiratens övergripande plan är att stärka sin roll i södra Jemen. Målet är att behärska vattenvägen mellan Afrikas horn och Arabiska halvön där Indiska oceanen flyter in i Röda havet. Förenade Arabemiratens starke man, Mohammed bin Zayed, har tittat på kartan. Och insett att kontroll över sundet utanför Jemen, ger Förenade Arabemiraten makt och inflytande i världen som vida överstiger landets ringa storlek.

För att uppnå detta har Förenade Arabemiraten lierat sig med de starka krafter i södra Jemen som vill göra ”sin” landsdel självständig. Separatisterna har en paraplyorganisation som i internationella medier kallas för Södra övergångsrådet (STC efter den engelska förkortningen). STC har enligt regionala massmedier en armé på 90 000 man som utrustats med toppmoderna vapen av Förenade Arabemiraten.

Övergångsrådet har anor från tiden för Jemens enande år 1990. Innan dess var landet uppdelat i Nordjemen och Sydjemen. 

Den kommuniststyrda republiken Sydjemen, som stöddes av Sovjetunionen och även Kina, var en brittisk koloni fram till 1967. Nordjemen befriades från det osmanska väldet 1918 och blev en monarki. 1962 genomfördes en militärkupp i Nordjemen och 1978 utropades Ali Abdullah Saleh till president. 

När Nord och Syd slogs ihop 1990 Saleh fortsatte regera. Sydjemen, med 2,5 miljoner invånare mot Nordjemens elva miljoner, såg sig som samgåendets förlorare. Redan 1994 gjordes ett utbrytningsförsök som dock brutalt slogs ned av president Salehs trupper. 

I dag, 25 år senare, har Syds strävande efter självständighet fått ett rejält uppsving. Men också ställt Saudi- och UAE-stödda miliser mot varandra. Saudiarabien fortsätter ju att helhjärtat stödja president Abdrrabbu Mansour Hadi, och han vill inte ha någon splittring.

UAE-ledaren Mohammed bin Zayed däremot är mycket misstänksam mot president Hadi, eftersom denne lutar sig mot islamistpartiet al-Islah. Och är det något bin Zayed motarbetar med alla medel så är det politisk islam.

Efter helgens urladdning i Aden, då separatisterna stormade presidentpalatset och ett fyrtiotal människor dödades i strider, har lugnet återvänt, åtminstone tillfälligt.  Tidigare i veckan möttes Förenade Arabemiratens Mohammed bin Zayed, ”MBZ”, sin saudiske motpart ”MBS”, kronprins Mohammed bin Salman, i Jedda i Saudiarabien.

Herrarna, som tidigare varit såta vänner, försäkrade att de strävande efter att lösa den nya Jemenkrisen med samtal, inte vapen. 

Men de vackra orden kan inte dölja att Mohammed bin Zayed manövrerat in unge bin Salman i ett hörn. Saudiarabiens man i Jemen, president Hadi, har försvagats av händelserna i Aden. Hadi sitter numera i Riyad i Saudiarabien, på behörigt avstånd från sitt konfliktdrabbade Jemen.

Samtidigt spelar Förenade Arabemiratens ”MBZ” ett högt spel. Om södra Jemens utbrytningsförsök eskalerar till ett storkrig har han föga nytta av sina strategiska strävanden.

En part som garanterat tjänar på sönderfallet är al-Qaidas regionala gren, Aqap (al-Qaida på Arabiska halvön). Aqap, med säte i centrala Jemen, är en av de mest välorganiserade falangerna av terrornätverket.

För Jemens civilbefolkning är utvecklingen förödande. De behöver nedrustning, fred och samverkan. Just nu går processen i rakt motsatt riktning.

Läs mer: Svenska vapen på satellitbilder kopplade till Jemenkriget