Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Världen

Ryssland har huvudrollen i dramat

Foto: Alexander Kopitar

Ryssland har skaffat sig en ohotad maktställning i Syrien. Det senaste dygnets händelser, med avtalet om Idlib och ett nedskjutet ryskt militärplan över Medelhavet, visar att Ryssland också verkar berett att ta ett större ansvar för den komplexa konflikten.

Det senaste nyhetsdygnet har bjudit på två händelser som var för sig har potential att ändra den komplicerade spelplan som Syrienkriget utgör.

I den ryska badorten Sotji kom Rysslands president Vladimir Putin på måndagskvällen överens med sin turkiske kollega Recep Tayyip Erdogan att upprätta en demilitariserad zon i Idlib i nordvästra Syrien. Därmed avvärjdes en storoffensiv som skulle kunnat drabba Idlibprovinsens över tre miljoner civila. Överenskommelsen andades samarbetsanda mellan två stormakter – Ryssland och Turkiet - som står på var sin sida i Syrienkriget.

Läs mer: 

Bara några timmar senare bröts kontakten med ett ryskt militärplan som flög längs Syriens Medelhavskust. När dimmorna skingrats visade det sig att planet sannolikt skjutits ned av en luftvärnsrobot, avfyrad av Rysslands allierade i den syriska krigsmakten. Men syrier – och ryssar – skyllde inledningsvis på Israel, som strax innan genomfört en flygräd mot syriska ammunitionsdepåer i närheten. 

Händelserna visar tydligt hur Syrienkriget , likt en rysk matrjoska, de delbara trädockorna, döljer flera konflikter i en.

I Idlibprovinsen ser vi det ”gamla” Syrienkriget, där president Bashar al-Assads regim och dess ryska och iranska allierade strider mot en väpnad opposition som bemäktigat sig eget territorium.

En kort bit norr om Idlib utkämpas det ”nya” kriget, där Turkiets armé invaderat delar av Syrien som den turkiske presidenten Erdogan betraktar som ett säkerhetshot. USA backar upp den syrienkurdiska milis som Turkiet angriper.

Och på ännu en front i attackerar israeliskt flyg baser inne i Syrien som hålls av Iran och dess underlydande Hizbollah, installationer som Israel uppfattar som en överhängande säkerhetsfara.

Den gemensamma nämnaren i detta komplicerade och expanderade krig är Ryssland. Den ryska krigsmaskinen har varit närvarande i Syrien i snart tre år och det har satt tungt avtryck.

Nyligen släppte det ryska försvarsministeriet siffror över insatserna i Syrien. Statistik som bland annat visar att det ryska flygvapnet genomfört 39 000 uppdrag över Syrien sedan Putin den 30 september 2015 förklarade att Ryssland gått med i kriget. Det är cirka 36 stridsuppdrag dag efter dag, året om.

Den militära storsatsningen har givit Ryssland en särställning i Syrienkonflikten:

Det är Ryssland som förhandlar med Turkiet och som sätter gränser för hur omfattande den turkiska operationen inne i Syrien kan vara. 

Det är Ryssland som avgör hur Syriens relationer med Israel ska skötas och vem som äger tillträde till stridszonerna.

Det är Ryssland som mäter ut det iranska inflytandet på marken i Syrien.

Det är Ryssland som driver de reella fredsförhandlingarna om Syrien, sedan Kreml i praktiken manövrerat ut FN och skapat en egen, parallell fredsdialog, den så kallade Astanaprocessen.

Men det innebär inte att Vladimir Putin och hans stab styr utvecklingen med mästarhand. I en situation där jordklotets starkaste militärmakter agerar till lands och i luften finns det gott om utrymme för misstag som kan bli fatala.

Det är en omständighet som Ryssland uppenbarligen tagit med i beräkningen. Efter inledande hotfulla kommentarer riktade mot Israel på tisdagen, mildrade president Putin plötsligt tonen och sade, enligt Reuters, att ”en kedja av olyckliga omständigheter” orsakat nedskjutningen och att israeliskt flyg inte låg bakom.

Kanske insåg den ryske presidenten att makt också innebär ansvar. Och att det inte är läge för en klanderstorm mot Israel, med tanke på vad som står på spel vid de andra syriska fronterna.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.