Det är bittert kallt i Idlib just nu, och snön faller. Vädret förvärrar läget för de hundratusentals flyktingar som flyr undan anstormade syrisk militär och ryska bombplan, mot gränsen till Turkiet.

Sedan i mitten av december har över 700.000 syrier flytt inom Idlib, ett område som i storlek är jämförbart med Stockholms län. Bara den senaste veckan har cirka 100.000 människor fördrivits från sina hem, enligt FN:s kontor för humanitära frågor, OCHA. FN beräknar också att 8 av 10 av dem som flyr är kvinnor och barn.

Nästa år har kriget i Syrien pågått lika länge som första och andra världskriget sammantaget. Genom åren har det inte saknats rapporter om ofattbart lidande. Men det som nu pågår i Idlib överträffar tidigare folkomflyttningar under kriget, och detta i ett läge när omvärlden inklusive Europa noggrant täpper till sina gränser. 

Det finns helt enkelt ingenstans för Idlibs flyktingar att söka skydd.

Flyktingströmmen går mot turkiska gränsen – men den hålls stängd. Turkiet hyser redan 3,6 miljoner syriska flyktingar och det finns inte plats för fler, har myndigheterna låtit förstå.

Egentligen borde inte tragedin i Idlib komma som någon överraskning för omvärlden. I själva verket har den nuvarande händelseutvecklingen stått klar i flera år. 

Sommaren 2018 varnade norrmannen Jan Egeland, FN:s dåvarande chef humanitära insatser i Syrien, för att ”en offensiv mot Idlib kan leda till en mänsklig katastrof av en omfattning som blir värre än vad vi hittills sett i Syrien.” 

Förklaringen till Idlibs olycka ligger i hela Syrienkrigets natur: att det är så många aktörer inblandade, att alla dessa maktspelare har sina egna intressen, att ingen är tillräckligt intresserad av en politisk lösning för att skiljaktigheter ska kunna lösas med förhandlingar.

Idlib kontrolleras av motståndare till Syriens president Bashar al-Assad. Länge sönderföll oppositionen grovt sett i två delar: dels  Hayat Tahrir al-Sham (HTS), ”Befrielserörelsen för Levanten” som har tydliga kopplingar till det internationella terrornätverket al-Qaida. 

Dels Jahbat Tahrir Suriya (”Syriens befrielsefront”), en paraplyorganisation där både islamistiska kampgrupper och det som återstår av den västtillvända Fria Syriska Armén ingår. 

Flera grupper inom Syriens befrielsefront har fått direkt stöd av Turkiet. Samtidigt har HTS haft det militära övertaget. 

I september 2018 möttes Rysslands president Vladimir Putin och hans turkiske kollega Recep Tayyip Erdogan. De kom överens om att Turkiet skulle avväpna jihadisterna inom HTS.

Men det var ett löfte som Erdogan inte kunnat hålla. I stället har Hayat Tahrir al-Sham stärkt sin ställning i Idlib. Och det är därför Syriens regeringsarmé anser sig ha rätten på sin sida när de avancerar i Idlib, och driver en stor del av civilbefolkningen framför sina gevärspipor. 

Stora delar av omvärlden menar att Syrien tar till övervåld.

– De finns de som säger att Idlib är en plats befolkad av terrorister. Men det bor ju många gånger fler civila än så kallade terrorister där. Lösningen kan inte vara att släppa loss kriget över Idlib, säger exempelvis Jan Egeland.

Emellertid har avtalet också gett Turkiet rätt att till militär närvaro inne i Idlib. Tolv turkiska ”observationsposter” - i själva verket mindre militärbaser - är utspridda över Idlib. 

Under den pågående syriska offensiven, som backas upp av ryskt flyg och miliser som stöds av Iran, har det skett upptrappad eldgivning mellan turkiska och syriska soldater. Den senaste veckan har 13 turkiska soldater dödats. Turkiet har skickat in militär förstärkning till sina observationsposter. 

Plötsligt befinner sig Syrienkriget i ett nytt illavarslande skede. Dels en pågående humanitär katastrof av historiskt omfattande proportioner. Dels ett högspänt läge mellan Turkiet och Syrien där länderna inte längre strider via ombud, utan där respektive nations krigsmakt är direkt inblandad.

Syriens regeringsarmé har haft militära framgångar under offensiven. På tisdagen meddelades att en av landets viktigaste transportleder, den 45 mil långa motorvägen M4 mellan Damaskus och Aleppo, nu är under al-Assads kontroll i sin helhet. De senaste dagarna har också en rad större städer i Idlib erövrats, bland annat Saraqib som varit ett starkt fäste för den sekulära oppositionen.

USA, Europeiska unionen och FN har uttryckt stark oro över utvecklingen i Idlib. Men den enda aktör som i nuläget kan påverka utvecklingen på allvar är Ryssland. Moskva är Syriens starkaste uppbackare och president Vladimir Putin har numera goda relationer även med Turkiet.

Hittills har dock Ryssland förhållit sig passivt. Kremls talesperson Dmitrij Peskov sade på tisdagen att inget nytt möte mellan Putin och Erdogan är inplanerat.

– Det viktigaste just nu är att parterna (Syrien och Turkiet) håller sig till ingångna avtal, sade Peskov till nyhetsbyrån Reuters.

Läs mer:

FN: Nära 690.000 har flytt striderna i Syrien

Turkiet hotar trappa upp militärinsats i Syrien