Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Världen

Esther Perel utmanar vår syn på sex och otrohet

Esther Perel, bokaktuell relationsexpert, håller föreläsningar som lockar miljontals personer.
Esther Perel, bokaktuell relationsexpert, håller föreläsningar som lockar miljontals personer. Foto: Anette Nantell

Relationsexperten Esther Perel har ägnat sitt liv 
åt att studera hur synen på äktenskapet påverkar de mest intima rummen. Ted talk-stjärnan reser nu världen runt för att utmana synen på otrohet. För Evelyn Jones och Anette Nantell berättar Esther Perel om varför just hon har vågat närma sig det onämnbara.

Hon säger:

– Jag är inte arg längre. Det är som att jag inte alls bryr mig. Jag känner mig likgiltig och vi är mer som vänner. Vi har inte sex.

För att?

– Jag vill inte.

Varför?

– Jag vet inte.

För att när du gav dig själv till honom, respekterade han inte dig. Och nu skyddar du dig själv?

– Ja.

Säg det med dina egna ord.

– Jag tror att jag blev sårad till den nivån att jag inte känner mig intim med honom längre. Vi har en familj, tre barn, och vi kommer väl överens på alla plan. Men inte på den nivån. Otroheten dödade det för mig.

Saknar du det?

– Nej. Det är inte otroheten som gör ont. Det är sveket. Det är inte sexet, utan att någon annan var mer viktig än jag, tror jag.

Han säger:

– Det som mentalt skrämde mig mest när jag var otrogen, var känslan att vi förlorat vår anknytning.

Sa du det till henne?

– Nej, jag önskar att jag hade gjort det. Jag tror att hon tror att jag har varit otrogen innan. Men när jag gifte mig tänkte jag att jag aldrig skulle vara det.

Hon säger:

– Men så säger ju alla när de gifter sig.

Paret som talar har ställt upp i terapeuten och relationsexperten Esther Perels podcast ”Where should we begin?”. Hon tar med lyssnarna bakom kulisserna vid några av sina parterapisessioner, till verkliga par som diskuterar problem i sina relationer, något som Esther Perel menar annars inte hörs eller syns i dagens samhälle.

– Förr visste man precis vad ens grannar bråkade om, för man kunde höra det genom väggarna. I dag förstår knappt parets nära vänner när de ”som ju var så lyckliga” plötsligt gör slut, och med sociala medier är det ännu lättare att iscensätta det perfekta livet. Jag tror inte att det finns något mer lärorikt än att höra historier från andra relationer, säger Esther Perel.

Youtubeklippet när Esther Perel berättar om hur man får tillbaka lusten i en längre relation har visats över tio miljoner gånger. I en annan föreläsning, som har över åtta miljoner visningar, menar hon att ”även människor i lyckliga relationer kan vara otrogna”. DN möter henne när hon har föreläst på konferensen Bonnier Grid – en del av ett tajt schema under en föreläsningsturné som under hösten kommer att ta henne till USA, Mexiko, Kuba och Kanada, med kulmen i mars nästa år när hon är en av huvudtalarna på teknikkonferensen South by Southwest (SXSW) i Austin, Texas.

Hennes senaste bok ”The state of affairs. Rethinking infidelity” släpptes nu i veckan. I boken försöker hon genom riktiga fall från sin familjemottagning omdefiniera några av de föreställningar som finns om otrohet och vad det innebär. Var går gränserna för otrohet i det moderna samhället? Vad är det som sårar mest? Är sex utan kärlek otrohet – eller är romantiska tankar på en annan person värre? Kan man vara otrogen i ett öppet förhållande, och vad betyder utdragna Snapchatkonversationer med någon annan än ens partner – där ingenting fysiskt har hänt?

Foto: Anette Nantell

– Jag har egentligen skrivit en bok om relationer genom otrohetens lins, snarare än en bok om otrohet i sig, säger Esther Perel nu, sittande i Alfred Nobels gamla dynamitfabrik i Vinterviken.

Hennes värv är att få i gång diskussionen om de i USA fortfarande så tabubelagda ämnena sexualitet och erotik.

– Sexualitet antingen fördöms eller tillrättaläggs. Tidigare har det aldrig hanterats som ett allvarligt ämne att granska eller diskutera – men den inställningen försöker jag förändra, säger Esther Perel.

Västvärlden har gått från idén om ett äktenskap som en pragmatisk uppgörelse till ett åtagande byggt på kärlek, menar Esther Perel. Men det senare är mycket svårare att hålla liv i – och många har fört över de förväntningar de tidigare hade på det spirituella till sin kärleksrelation. Partnern ska vara ”the one”, och fylla alla behov som bästa vän, sexpartner och trygghet.

Romantisk kärlek har i viss mån ersatt religionen som platsen där vi söker mening, extas och helhet. Allt det som vi sökte i religionen, söker vi nu i kärleken.

– I dag pratar vi om en själsfrände, och letar i en partner efter den uppfyllelse man tidigare fick från det gudomliga. Romantisk kärlek har i viss mån ersatt religionen som platsen där vi söker mening, extas och helhet. Allt det som vi sökte i religionen, söker vi nu i kärleken.

Men den här idén bygger på en allt för uppblåst bild av vad kärleken är. En trygg kärleksrelation kräver i själva verket helt skilda, ibland motsatta, attribut än det sexuella.

– Vi måste förstå att det som föder kärlek, som stabilitet, engagemang och ansvar, inte nödvändigtvis är samma element som ger bränsle till åtrån. Det som ger lusten liv och allt det som gör att erotiken blomstrar är ofta de saker som familjelivet försvarar sig emot. Familjeliv kräver repetition, rutin och konsekvens – medan erotik lever på saker som mystik, oförutsägbarhet och överraskning, säger hon.

Hon hejdar sig, och menar att erotik i det här fallet inte behöver handla om sex, även om många tolkar hennes idéer så.

Man måste förstå att det som fungerar i köket inte fungerar i sovrummet.

– Jag menar snarare erotik som livskraftens kvalitet och vitalitet. Men det passionerade äktenskapet har alltid varit en motsägelse, konstaterar hon.

– Jag tror att det är en av orsakerna till att svenskar är otrogna: er jämlikhet. Uppenbarligen ger den möjlighet till fantastiska äktenskap, men bristen på polaritet har erotiska nackdelar. Man måste förstå att det som fungerar i köket inte fungerar i sovrummet.

Enligt rapporten Kådiskollen, som kom förra året och som RFSU står bakom, där 4.250 personer från de nordiska länderna deltog, hade 7 procent av de tillfrågade männen och 3 procent av kvinnorna under det senaste året haft en sexuell relation som deras partner inte visste om, och troligen inte skulle gilla. En siffra som antagligen är i underkant, eftersom människor ogärna erkänner sin otrohet. Samtidigt fanns det stora frågetecken kring vad som räknades som otrohet. Medan 46 procent av de tillfrågade svenskarna menade att ”flörta över internet” innebar otrohet, ansåg 31 procent att det räckte med att avslöja intima detaljer om sig själv för någon annan. 13 procent räknade porrtittande som att vara otrogen.

– Jag tror att människor vet de här sakerna, vi behöver bara förstå hur det fungerar. Att sammanföra erotiken och vardagen är inte ett problem man löser, det är en paradox som man hanterar. Det är en existentiell fråga som inte kan lösas med hjälp av nya underkläder eller tekniker – det är mycket svårare än så. Erotik är nyfikenhet, lekfullhet och fantasi.

– Många människor tenderar att ge den energin till sina barn – där lägger de lekfullheten, nyfikenheten, de långa kramarna och pussarna. Samtidigt tror man att ens egen relation ska överleva på flyktiga kyssar i farten. I dag har många människor mer intressanta konversationer med sina vänner och sina tonårsbarn än med sina partners. Barnen får nya kläder, man själv går i samma vanliga. En del av den energin man ger sina barn, måste kanaliseras tillbaka in i relationen.

Hon pratar snabbt och avväpnande på sin franskklingande engelska. Och även om Esther Perels ord låter självklara när hon säger dem, och gjort henne omskriven av New York Times, Washington Post och medier runt om i världen, är de inte okontroversiella. Själv hävdar hon att hon lutar sig mot sin långa kliniska erfarenhet.

Men vad är det som gör att just hon är den som upplevt sig kallad att lyfta på locket till ämnet som så många har påverkats av – men så få pratar om? Hon säger att hon själv ibland undrar över varför hon inte kan välja ämnen som är mindre tabubelagda.

– Men jag tror mitt arbete handlar om att prata om det onämnbara, och hitta vokabulären för saker som människor inte pratar om. Kanske kommer det från min erfarenhet av föräldrar som gått igenom saker som var så svåra att sätta ord på. En del av mitt arv är att fortsätta prata och lyssna. Jag vill inte provocera, men jag dras till de ställen där det finns laddning och fara. De ämnena behöver diskuteras, säger hon.

Som hur det var för hennes föräldrar som överlevde Förintelsen. Vi ska återkomma till dem.

Innan Esther Perel började skriva och föreläsa om otrohet och lust hade hon studerat stora sociala och politiska skeendens påverkan på det lilla intima rummet. Murens fall, forcerad och frivillig migration, teknisk utveckling, hur judisk identitet ser annorlunda ut i Sydafrika, Israel, Argentina och Frankrike – och hur det manifesteras i sovrummet. Ett av de första projekten Esther Perel gjorde efter flytten till USA, där hon tillbringat de senaste 30 åren, var en undersökning av hur judar i New York har gått från att nästan bara gifta sig inom den egna gruppen till 50 procents blandäktenskap på bara några år. ”En sociologisk kupp”, säger Esther Perel.

Foto: Anette Nantell

– Det här intresserar mig eftersom jag själv kommer från flera kulturer: den flamländska folkliga kulturen i Belgien, den fransktalande och den judiska som min familj tillhörde. Och jag har länge haft min privata mottagning i New York för par, där jag såg hur alla de här stora förändringarna kom upp hos de par jag mötte. Jag har alltid intresserat mig för hur de här skillnaderna visar sig hemma. Det mesta jag skrev under 20 år handlade om blandrelationer. Jag funderade mycket på varför två av förra århundradets folkmord skedde på platser med hög andel blandäktenskap – i Rwanda och Bosnien. Det kanske innebär att kärlek inte alls kan övervinna allt, undrar hon retoriskt.

Och så en dag tröttnade hon.

– Jag tror att jag tröttnade på mig själv, och jag hade bestämt mig för att lägga ner allting, fokusera på mina barn och min privata mottagning och bara se vad som skulle hända härnäst.

Och då inträffade något som skulle komma att skaka om det amerikanska samhället.

”Jag vill att ni ska lyssna på mig. Jag hade inget sexuellt umgänge med den där kvinnan. De anklagelserna är falska.”

Den amerikanske presidenten Bill Clinton hötter med fingret där han sitter. Kamerablixtarna knastrar. Året är 1998, och en av de största politiska skandalerna i modern tid har precis briserat i USA: presidenten ska under flera års tid ha haft en sexuell relation med Vita huset-praktikanten Monica Lewinsky. Lewinsky, som varit övertygad om presidentens kärlek till henne, har berättat om relationen för sin kollega och vän – som i hemlighet bandat samtalen, och läckt dem till amerikanska medier.

Den amerikanska allmänheten rasar, Clinton ställs inför riksrätt – och läget trappas upp efter de världskända orden: ”Jag hade inte sexuellt umgänge med den där kvinnan” som senare överbevisas av en suspekt fläck på Lewinskys blå klänning.

I USA kan man skilja sig tre gånger i rad och ingen höjer på ögonbrynen. Men är man otrogen så är man det för livet.

Plötsligt blev området som Esther Perel vigt sitt liv åt i högsta grad aktuellt.

– Jag undrade vad som gjorde sexualiteten till en politisk fråga för amerikanerna, säger hon sakligt.

Varför?

– För att i USA kan man skilja sig tre gånger i rad och ingen höjer på ögonbrynen. Men är man otrogen så är man det för livet. Otrohet är fel av moraliska skäl i USA, och ses som den ultimata dealbreakern för en relation.

Mitt i skandalen står Hillary Clinton, presidentens fru, och frågan på allas läppar är om hon kommer att lämna sin man.

”Att välja att stanna är den nya skammen. Bevis nummer ett är Hillary Clinton. Många kvinnor som annars beundrar henne har aldrig kunnat komma över hennes beslut att stanna med en man när hon hade makten att lämna. ’Var är hennes självrespekt?’”, skriver Esther Perel i sin bok.

– Vi vet ingenting om deras äktenskap. De kan ha haft en överenskommelse, de kanske stöttade varandra. De har levt ett helt liv tillsammans, medan många andra har skilt sig flera gånger. Vi vet ingenting – så sluta vara så fördömande, säger hon.

Många par som upplever otrohet håller ihop. Och medan otroheten kan vara dödsstöten för ett förhållande, och vissa relationer lever vidare i ett slags minimiläge, lyckas vissa par göra krisen som uppstår till en ny möjlighet. Detta är det mantra som Esther Perel upprepar gång på gång i Ted talks, artiklar och intervjuer: även om ens ”första äktenskap” har tagit slut i och med otroheten kan man ingå ett ”nytt äktenskap”, tillsammans, och inse att båda parter kanske behöver mer av varandra.

Tillbaka till Clinton-skandalen. Att amerikanerna upprördes så över Bill Clintons lögn om otroheten, var en annan aspekt som fascinerade Esther Perel. Hon menar att amerikaner i mycket större utsträckning än människor i andra kulturer var fixerade vid lögnen.

– Visst, Clinton ljög, men det är en del av spelet när man är otrogen. Ställer man dumma frågor får man dumma svar. I Frankrike skulle man snarare ha fokuserat på om affären var äkta kärlek – för det är det som gör ont, säger Esther Perel.

Nitton år har gått sedan skandalen briserade. Och Esther Perel menar att hon under sina föreläsningar och workshops runt om i världen fortfarande ser vilken skillnad de normativa systemen i olika länder har för förståelsen av relationer, makt, könsskillnader och otrohet.

– Hos parterapeuterna i USA är transparens jätteviktigt. De menar att allt ska komma fram i ljuset. Men transparens fungerar bara om det finns trygghet i en relation. I Sydamerika har relationsterapeuter inget problem med att patienterna håller hemligheter – eftersom de vet hur negativa konsekvenserna för kvinnan kan bli, säger Esther Perel.

Detsamma gäller sättet att se på sina egna och andras kroppar och könsroller i samhället, något som förstås också påverkar hur relationer ser ut i de mest intima rummen.

– I USA säger kvinnor att de känner sig ”maskulina” när de arbetar. Det hör jag aldrig som ett stort problem i andra länder – där känner man sig som en mäktig kvinna när man arbetar, det behöver absolut inte betyda maskulin. Jag förstår inte det där. Därför är det intressant att studera relationer, det är som en lins för att förstå vad som händer i världen. I sovrummet kan man se varje samhälles äldsta traditioner, men man kan också se den individuella friheten och utvecklingen. Man ser kvinnorollen, jämställdheten, könsmaktsordningen – allt det spelas upp i våra parrelationer, säger Esther Perel.

Hon beskriver hur hon under en föreläsning i Mexiko uppmanade kvinnorna att tillsammans med sin partner fantisera mer om sina erotiska liv, men fick svaret att det är omöjligt.

– Om de bara ska ha varit med en person under hela sitt liv, så kommer den personen att undra var de fått de här fantasierna ifrån – det måste vara från någon annan, förklarade de. Det var ett misstag jag gjorde, där jag inte tänkte på normskillnaderna.

– ”Vad hände egentligen med Monsieur Strauss?”

När Esther Perel håller tal på Museum of Jewish Heritage i New York i januari 2015, med anledning av 70-årsdagen för befrielsen av koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau, berättar hon om hur hennes föräldrar talade med varandra:

– ”Den personen mördades. Den gasades.” Det fanns inga filter i mitt barndomshem. Information fördes vidare som om man pratade om vädret.

Hon berättar hur föräldrarna på söndagarna brukade dricka te, med en liten sockerbit i munnen, spela kort – och diskutera vad som hade hänt med bekanta under Förintelsen. Hennes mamma och pappa kom till Belgien ensamma, efter att deras föräldrar inte överlevt koncentrationslägren. I fem år levde de som papperslösa, och kämpade för att få uppehållstillstånd i Belgien, där de drev en tygaffär.

De som kom tillbaka till livet förstod erotiken som en motkraft till döden.

Hemma hos familjen Perel talade föräldrarna öppet om de fasor som koncentrationslägren inneburit. Den judiska gemenskapen, först i belgiska Leuven och senare i Antwerpen, utgjordes av idel överlevare.

– Mina föräldrar var berättare. Det fanns så klart saker som de inte berättade, men de sa aldrig att de skulle ”berätta senare” när jag hade frågor. De filtrerade inte, oavsett om jag var tre år eller äldre, utan berättade om varför vissa hade tatuerade siffror på armarna, eller varför jag inte hade några farföräldrar eller kusiner.

Först långt senare, i ett samtal med sin man, en traumaexpert med fokus på människor som överlevt tortyr, kunde Esther Perel sätta fingret på vad hon hade upplevt i sin barndom. Hon insåg då att hon upplevt två typer av överlevare efter Förintelsen. De som överlevt – och de som hade kommit tillbaka till livet.

– Den ena gruppen upplevde inte glädje, då detta skulle kunna innebära att de inte var tillräckligt uppmärksamma på de faror som lurade. De hade persiennerna nerdragna och plastöverdrag på möblerna, säger hon.

Foto: Anette Nantell

Den andra gruppen, till vilken hon räknar sin egen familj, tog sig i stället an livet med full kraft. De berättade historier, firade livet och även barnen blev en symbol för att livet kan gå vidare – och en symbol för att familjen levde vidare för alla dem som inte längre fanns med.

– Och en viktig aspekt i det här var erotiken. De som kom tillbaka till livet förstod erotiken som en motkraft till döden. Även i dag när jag skriver om otrohet är det egentligen livskraft jag pratar om, säger hon.

Och hennes föräldrars öppenhet kring vad de hade gått igenom, både inför sina vänner och sina barn, är kanske till slut en av anledningarna till Esther Perels vilja att sätta ord på saker som är svåra och tabubelagda.

– Otrohet är något som 80 procent har påverkats av på något sätt, men ingen pratar om. Och mina föräldrar var med om erfarenheter som egentligen var alltför svåra att sätta ord på.

  • Läs mer:

De vanligaste orsakerna till otrohet – och hur det kan rädda relationen

Läs mer om relationer

Hennes föreläsningar lockar miljoner

Esther Perel är en belgisk legitimerad par- och familjeterapeut med masterexamen i psykologi. Hon har bott och verkat i New York sedan 80-talet. Hennes bok ”Mating in captivity. Unlocking erotic intelligence” (2006) har översatts till 25 språk. I den skriver Perel om relationer och hur man håller lusten vid liv.

Aktuell med: Podcasten ”Where should we begin?” där lyssnarna tas med bakom kulisserna till riktiga parterapisessioner och med boken ”The state of affairs. Rethinking 
infidelity” som släpptes i veckan. Den svenska översättningen väntas under 2018.

Hennes Ted talks om lust i längre relationer och otrohet har vardera setts av miljontals personer.

I februari är hon en av huvudtalarna vid teknikkonferensen South by Southwest i Austin.

Esther Perel om:

Donald Trump

Vi har en president i USA som kommer undan med de mest vulgära och chauvinistiska konversationer om kvinnor. Det ger ett godkännande till den sortens beteende så klart. Idén om ”omklädningsrumssnack” pressar män, med målet att pressa in dem i en särskild maskulin roll, och tvingar många att ljuga och låtsas. De tre männen i min närmaste familj och alla mina manliga vänner är lika förskräckta över det här som jag. Men vi hade Obama som en annan typ av förebild i åtta år, och han var en president som hade en helt annan relation till sin fru och särskilt till sina döttrar, och inte mycket förändrades av det.

Framtiden

Frustrerade män är dåliga ledare. Och jag tror att om 1900-talet var århundradet för kvinnors revolution, måste nästa århundrade bli männens revolution. Annars tror jag att vi kommer att se många fler krig. Kvinnor har fått igenom stora förändringar, men männen behöver anpassa sig till dem. Jag vägrar gå på ännu en jämställdhetskonferens där 90 procent av deltagarna är kvinnor.

Att arbeta med familjer

Att jobba med familjer är som att spela biljard. Man stöter aldrig klotet som man vill ska hamna i hålet. Man stöter ett annat klot och tänker strategiskt på vilket annat klot som kommer att påverkas. Man måste nå männen genom deras barn. Där finns deras största motivation.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.