Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Världen

Ett år efter Alan Kurdi – bilden som öppnade världens ögon

Foto: Nilüfer Demir/AFP

Tidigt på morgonen den 2 september 2015 sköljdes treårige Alan Kurdis kropp upp på en strand i den turkiska badorten Bodrum.

Polisen Mehmet Ciplak som var på plats kunde bara konstatera att den lille pojken drunknat.

Mötet mellan polisen och den döde Alan fångades av fotografen Nilüfer Demir. Hennes bild lades snabbt ut på nätet. Tolv timmar efter publiceringen fanns Alan Kurdi på tjugo miljoner datorskärmar.

Historien bakom bilden följde lika snabbt. Hur Alan lämnat Bodrum i en överlastad gummibåt tillsammans med sin familj: pappa Abdullah, mamma Rihan, storebrodern Ghalib.

Familjen ville bort från kriget i Syrien och den statslösa osäkerheten i Turkiet. Målet var den grekiska semesterön Kos, första anhalten i EU. Men den ranka farkosten kapsejsade. Bara Abdullah Kurdi klarade sig. Resten av den lilla familjen dog i Medelhavet.

Fotot på Alan blev omedelbart en sinnebild för flyktingtragedin på Medelhavet. En död treåring som aldrig fick uppleva något annat än krig och flykt i sitt korta liv ropade stumt till världens nätsurfare och tv-tittare.

Flyktingströmmen ut ur krigets Syrien hade ju pågått i flera år. Men så länge små grannländer som Libanon och Jordanien var de största flyktingmottagarna brydde sig inte opinionen. Nu knackade den månghövdade människomassan på porten till Europa.

Och plötsligt ville vi hjälpa. Hjälporganisationerna slog insamlingsrekord. Nätverk av volontärer organiserades. Flyktinggalor, manifestationer. Statsminister Löfvéns sorgetal över Alan Kurdi på ett torg i Stockholm.

Det känns långt borta, men det är mindre än ett år sedan.

Vi vet ju vad som hänt sedan dess. Den europeiska unionen har stängt sina gränser. I östra Europa byggs taggtrådsstängsel. Priset för att stoppa migrationen till EU via Turkiet är en bräcklig pakt med den despotiske presidenten Erdogan. Och kriget i Syrien bara fortsätter.

Foto: Clint Brewer / Splash NewsJag ringer upp Fatima Kurdi, storasyster till Abdullah Kurdi, faster till Alan. Hon bor i Coquitlam, en förstad till Vancouver i Kanada. Fyrtiofyraåriga Fatima, kallad Tima, lämnade sin hemstad Kobane i Syrien för 24 år sedan. Hon är gift med en kanadensisk man och har en son. I Coqitlam driver hon en damfrisering. Det var hon som gav pengarna som Abdullah betalade flyktingsmugglarna med, 5.000 dollar (cirka 40.000 kronor).

Tima låter trött på rösten.

– Det har varit ett tungt år för oss alla. Min bror Abdullah bor i Erbil (i den kurdiska delen av Irak). Han försöker hitta ett sätt att leva vidare utan sin familj. Men det är svårt, och han har drabbats av en svår infektion på grund av nedsatt immunförsvar.

Det är Tima som fått hantera den uppståndelse som bilden väckt. För lille Alan Kurdi har fått en uppmärksamhet som han bara kunde drömma om under sin livstid.

Tima Kurdi har talat i europeiska parlament och inför EU, hon har hållit otaliga presskonferenser och suttit i tv-soffor över hela världen.

– Jag är inte alls van att stå i rampljuset. Men jag gör det för att hedra Adbullah och hans familj. Det är försent att rädda Rihan, Gilap och Alan. Men alla som tvingas fly undan kriget och som fortfarande är i livet, dem kan vi ju rädda.

Foto i text: Clint Brewe/Splash

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.