Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Världen

Expert: FN kan inte lösa konflikterna i Mellanöstern

Robert Malley tillträdde som chef för International Crisis Group i januari.
Robert Malley tillträdde som chef för International Crisis Group i januari. Foto: Roger Turesson

Konflikterna i Mellanöstern kan aldrig lösas av FN, menar Robert Malley, chef för International Crisis Group. Han ser hur det minskade intresset för diplomati ökar risknivån för flera av världens kriser, men varnar trots de många konflikterna för nostalgi.

I den geografiska båge som spänner från Jemen över Saudiarabien till Syrien, Irak och Iran, och med Israel i mitten, finns ett överskott av spänningar, ett underskott av diplomati.

– Vid en konflikt mellan Saudiarabien och Iran, med USA indraget, kan hela området fatta eld, säger Robert Malley.

Vid årsskiftet blev han chef för International Crisis Group, ICG. Länderna i Mellanöstern tar upp fyra av platserna på organisationens årliga tio-i-topp-lista över internationella kriser. Rankningen toppas av Nordkorea, med relationerna mellan Iran, Saudiarabien och USA som nummer två. Också Syrien, Jemen och Afghanistan finns på listan.

Amerikanen Robert Malley, verksam i Washington DC, var tidigare rådgivare åt den förre presidenten Barack Obama i Mellanösternfrågor, och deltog i förberedelserna av kärnvapenavtalet med Iran, som skrevs under 2015. Under ett besök i Stockholm avverkar han möten på UD och deltar i en paneldiskussion.

– Folk frågar varför det alltid är så stökigt i Mellanöstern. Jag svarar att det har varit så i generationer, och sedan det ottomanska rikets fall har det bråkats om gränser mellan nationalstater och om andra, konstgjorda gränser. Och aldrig har en konflikt blivit löst förrän en ny har lagts ovanpå.

Under kristallkronorna på UD talar han om Syrien, som han under Obama ägnade två år åt att förhandla med Ryssland om.

– Jag är den första att medge att vår administration misslyckades. I dag har kriget gått in i en annan fas och är allt mindre grad ett krig mot IS. Vad som nu sker är att den syriska regimen försöker återta kontroll över så stora områden den kan, med alla medel den tycker att den behöver. På samma gång tar andra, regionala konflikter som berör Syrien större plats.

Dit räknar Robert Malley spänningarna mellan Israel, Iran och Hizbollah; den mellan Turkiet och kurderna, och mellan USA, Ryssland och Iran.

– Ryssland är i dag det enda land som har kontakter med alla parter. Man måste försöka få Ryssland att se fördelar med trappa ned spänningarna i Syrien. Vad det skulle vara? Jag vill inte låta naiv, men möjligen kan Putin bry sig om sitt rykte, och han vill upprätthålla relationerna med andra länder.

Han tillägger att de policyförslag som ICG tar fram inte är idealistiska – ”slut på allt våld och en ny, bra regering” – utan försöker vara realistiska.

– Vi pratar med alla inblandade, också de grupper vi inte håller med, om det är jihadister, rebeller, regeringsföreträdare eller icke–statliga organisationer. Vi försöker se med deras ögon. I efterhand kan man konstatera att omvärlden redan från början misslyckades med att skilja mellan två mål i Syrien: att få slut på den humanitära katastrofen och att byta regim. Genom att blanda ihop dem blev det omöjligt att åtgärda endera. Nu måste man i första hand förmå regimen att släppa in humanitär hjälp.

Robert Malley ser inte att FN längre alls är förmöget att hantera konflikter där de permanenta medlemmarna har intressen – som Syrien, som Burma.

Rohingyer flyr från Burma.
Rohingyer flyr från Burma. Foto: /APBernat Armangue

– Sverige har som icke-permanent medlem varit mer aktivt i säkerhetsrådet än något land jag kan minnas. Den resolution om vapenvila som togs fram av Sverige och Kuwait i februari visade var FN stod – och det är viktigt, oavsett det att resolutionen omedelbart kränktes.

För ICG:s räkning reser Robert Malley runt till europeiska länder för att argumentera för kärnenergiavtalet med Iran, en annan avgörande faktor i den geografiska bågen.

– Det är uppenbart att avtalet fungerar, men hur det lever vidare beror på vad USA väljer att göra. Vi vill övertala andra länder som har del i avtalet, främst i Europa, att inte ge vika för press från USA att göra små avsteg från avtalet, något vi ser tydliga tecken på. Även om de stegen kan tyckas obetydliga ger de Iran en ursäkt att göra samma sak, och kanske återuppta kärnenergiutvecklingen. Vi ser hellre Iran och Europa på ena sidan, USA på den andra, än USA och Europa på den enda sidan, Iran på den andra.

Att välja sida är inte riskfritt: om USA återinför sanktioner kan det bli kostsamt för länder som investerar i Iran.

– Vår argumentation kompliceras också av att det finns krafter i Iran som skulle välkomna en ursäkt för att skrota avtalet, säger Robert Malley och upprepar, leende, att han inte vill låta naiv och dystopisk.

De strömningar som är synliga inom världspolitiken, som ett intresse hos många länder av att vända sig inåt på bekostnad av det multilaterala, har märkts under en betydligt längre tid än Donald Trumps karriär som politiker.

– Det här handlar inte bara om Trump. Förresten är det fel att påstå att USA under honom har dragit sig undan omvärlden. USA minskar sin diplomati, men lägger desto större vikt vid det militära, säger Robert Malley, som samtidigt varnar för att bli nostalgisk och börjar rabbla krig och folkmord: Rwanda, Balkan, invasionen av Irak.

– Det pratas om slutet för en ”internationell, liberal världsordning”, men glöm inte att den aldrig var särskilt internationell, inte vidare liberal och inte ens välordnad. Den var ofta ett västerländskt försök att dominera, och alla sörjer inte att den är på nedåtgång.

Men om Trump är en konsekvens, är han också en aktör och en nyckelspelare.

– För första gången i ICG:s historia har vi nu ett särskilt USA-program. Det skapades som en direkt följd av valet och ska analysera hur beslut fattas inom amerikansk utrikespolitik, precis som vi har program för till exempel rysk utrikespolitik. Tidigare tog vi väl Amerika för givet. Det var nog ett misstag.

Fakta.Tio kriser i världen

International Crisis Group är en oberoende, internationell organisation med huvudkontor i Bryssel. Varje år görs en tio-i-topp-lista över kriser att hålla ögonen på. Här är årets lista:

1. Nordkorea.

2. Rivaliteten mellan Saudiarabien, Iran och USA.

3. Krisen för Rohingyas i Burma och Bangladesh.

4. Jemen.

5. Afghanistan.

6. Syrien.

7. Sahel, länderna mellan Atlanten i väster och Sudan i öster, söder om Sahara.

8. Kongo.

9. Ukraina.

10. Venezuela.

Källa: crisisgroup.org

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.