Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Världen

”Finns ett enormt behov av att tala om flyktingpolitiken”

Joachim Möhler från Perba ska demonstrera med Pegida i Dresden.
Joachim Möhler från Perba ska demonstrera med Pegida i Dresden. Foto: Jan Lewenhagen

Pegida har stått i fokus för den politiska debatten i Tyskland den senaste månaden. Pegida både upprör och förbryllar.

”För att förstå fenomenet måste man se det differentierat”, säger ”medlaren” Frank Richter till DN inför kvällens tolfte Pegida-demonstration.

Perba är en mycket liten by fem mil väster om Dresden med enfamiljshus i puts och några hyreslängor från den tid då de omgivande fruktodlingarna krävde mycket arbetskraft.

På byns anslagstavla hänger ett ensamt, inplastat A4-papper.

Det är ett upprop med överskriften ”50 asylsökande kommer till Perba” och texten slår fast att beslutet är fattat, ingen har lyssnat på bybornas invändningar.

Undertecknaren Joachim Möhler skriver att nu återstår bara Pegida – ordet är skrivet med röd text.

Han föreslår bageriet i grannbyn som mötesplats och att man sedan ska åka gemensamt till Dresden för att demonstrera.

Joachim Möhler har bifogat sitt mobilnummer.

Han svarar när vi ringer.

– Jag är där om fem minuter, säger han och dyker snart upp på vägen som går genom byn.

Vi går till en av hyreslängorna, ett DDR-grått hus med tre uppgångar som står halvtomt och köptes billigt på auktion i fjol.

Bolaget som äger huset vill hyra ut och här ska femtio flyktingar få tak över huvudet.

Joachim Möhler berättar att man hörde talas om det första gången i oktober. Sedan dess har byborna, det bor cirka 175 personer i Pebra, skrivit ett otal petitioner, till och med till Merkels inrikesminister De Maizière som bor i Dresden.

– Vi har sagt att vi gärna tar emot ett par familjer, men vad vi hört så är det unga män från Tunisien som ska komma hit, säger Joachim Möhler medan han stoppar sin pipa.

Han fortsätter:

– Här i Perba finns ingenting – ingen affär, inget gästgiveri, bara en busshållplats. De kommer inte att ha någonting att göra, vi är rädda för att det blir bråk och kanske kriminalitet, säger han.

Han säger att Pegida-demonstrationerna (Pegida står för Patriotiska européer mot islamiseringen av västerlandet) nu är den enda plattform där Perba-borna kan göra sig hörda.

Förra måndagen åkte han till Dresden för att beskåda en demonstration, arrangörerna kallar det för en promenad, och gillade det han såg.

Därför tänker han åka till Dresden även i kväll och uppmanar sina grannar att göra detsamma.

Pegida-demonstration i Dresden den 5 januari. Foto: Robert Michael/AFP.

Frank Richter var som ung teolog mycket aktiv när DDR-diktaturen föll för 25 år sedan. I dag är han chef för delstaten Sachsens Landeszentrale für politische Bildung  – en fristående myndighet som ska hjälpa medborgarna att bli aktiva demokrater.

Centralerna uppstod på 50-talet för att förhindra att nazidiktaturen någonsin skulle återuppstå.

När Pegidas måndagsdemonstrationer växte i omfattning i slutet av november försökte Frank Richter få till stånd en dialog med arrangörerna – förgäves.

Däremot skrev folk till ”centralen” för att kommentera Pegida – för och emot. Förra tisdagen bjöd Richter in brevskrivarna till debatt, Joachim Möhler från Perba var en av de 150 personer som kom, och mötet höll på i två timmar.

– Det var inte så mycket dialog, mest monologer, och det finns uppenbart ett enormt behov av att få tala. Man underskattar känslorna, folk känner sig förbigångna av politikerna och tycker inte att myndigheterna lyssnar. Debatten om flyktingpolitiken är den utlösande faktorn för alltihopa, inte orsaken, tror Frank Richter.

Han gör en klar skillnad mellan de ”vanliga medborgare” som går i tågen och de som arrangerar demonstrationerna för att inte tala om de högerextrema fotbollshuliganer som också syns i leden.

– För att förstå fenomenet Pegida måste man se det differentierat, säger Frank Richter och han tror att företeelsen kommer att leva vidare ett bra tag, Pegida organiserar och strukturerar sig.

Förra måndagen deltog 18 000 personer i Pegida-tåget. Nu frågar sig Tyskland hur många som kommer i kväll efter Paris-attentaten.

Tyska politiker har uppmanat arrangörerna att ställa in evenemanget och anser att Pegida på ett osmakligt sätt försöker dra vinning av det som skett.

Arrangörerna har uppmanat deltagarna att komma med sorgband till kvällens Pegida-tåg och har skrivit på Facebook att det som hänt i Paris bekräftar deras farhågor.

Den första Pegida-demonstrationen ägde rum den 20 oktober.

Lutz Bachmann, en 41-åring i reklambranschen, hade någon vecka tidigare bevittnat en demonstration i Dresden där kurdiska PKK-anhängare krävde att den tyska regeringen skulle leverera vapen till PKK och inte bara till Peshmerga-milisen.

Bachmann vände sig till sina vänner, upprörd över att inbördeskriget i Syrien och Irak tycktes ha förflyttat sig till tyska gator och torg.

Det ledde till ett upprop på Facebook, den första ”promenaden” samlade 350 personer. Sedan dess har Pegida växt vecka för vecka.

Lutz Bachmann, Pegida-rörelsens grundare. Foto: Arno Burgi/AFP.

Det blev snabbt känt att Bachmann har ett förflutet som inbrottstjuv, att han uppehöll sig i Sydafrika för att undkomma rättvisan och att han nyligen dömdes till villkorligt fängelse för kokaininnehav.

Avslöjandena har dock snarare stärkt Bachmanns ställning eftersom medierna är synnerligen illa sedda i Pegida-leden.

Pegida-ledningen består av tolv personer.

En av dem var stadsfullmäktige för CDU (Kristdemokraterna) i grannstaden Meissen, men är på väg att bli utesluten på grund av rasistiska uttalanden på Facebook.

En annan, Siegfried Däbritz, driver ett litet hotell med sina föräldrar och älskar såväl motorcyklar som amerikansk fotboll.

På Facebook listar han saker som omedelbart skulle marginalisera Pegida.

– Att Pegida förknippas med våld, att Pegida samarbetar med högerextrema NPD, att Pegida samarbetar med ett etablerat parti eller att organisationen drabbas av en bidragsskandal, skriver Siegfried Däbritz.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.