Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Världen

Flyktingar i Tyskland får bo i containerbyar

Flyktingströmmen till Tyskland är den största på två decennier. I Berlin byggs sex containerbyar för att ge flyktingarna tak över huvudet. Främlingsrädslan gör sig påmind, högerextrema grupper rider på missnöjet. I kväll hålls ännu en demonstration i huvudstaden.

Fotbollsmatcherna på den öppna planen mellan barackerna och vaktkuren håller på långt in på kvällarna. Det skymmer och den fuktiga höstluften är råkall, men killen i den vita Ronaldo-tröjan verkar outtröttlig. Så fort någon bli tunnlad stiger jublet bland småkillarna.

Annars väntar de flesta – på ett livstecken från anhöriga långt borta, på ett viktigt papper och i bästa fall på ett besked som säger att de får stanna.

De fem barackerna på Motardstrasse mittemot Osram-fabriken i stadens västra utkanter är den första anhalten för de flyktingar som kommer just till Berlin.

Ahmad Hadid, 30 år, visar oss sitt tillfälliga hem – ”rum 1019, 17,16 kvadratmeter” står det skrivet med tusch på dörren.

Tre sängar, ett handfat, ett kylskåp, klädskåp i plåt och en tv i hörnet – allt är lite skamfilat, barackerna byggdes i all hast hösten 1989 när flyktingarna från DDR började komma. Sedan dess har de stått kvar.

–Men det är okey här, säger Ahmad Hadid.

Han har varit på flykt sedan vintern 2013, kommer från det palestinska flyktinglägret Yarmouk utanför Damaskus där han har kvar sin fru och sin son.

Ahmad Hadid tog sig till Grekland via Turkiet, tillsammans med 76 andra flyktingar i en båt landade han senare på den italienska ostkusten.

Han fortsatte till Tyskland i hopp om att få stanna här, men eftersom han är registrerad som flykting i Italien är det högst osäkert.

–Jag ska anmäla mig hos polisen den 1 december nästa gång, det kan sluta med att jag blir skickad till Italien, säger Ahmid Hadid sorgset.

I rummet på andra sidan korridoren är stämningen lättare, här bor en apotekare och en 19-årig man, bägge är från Syrien.

De har kommit direkt med flyg till Tyskland, de är så kallade kontingentflyktingar och hoppas nu bara att deras familjer snart kan komma efter.

Den unge mannen har satt upp en massa tyska glosor på klädskåpen – ”das Taxi, die Blumen, unsere Kinder”. Han går i skolan sex timmar varje dag.

-Det enda problemet är att det är svårt att få ro så att man kan plugga här, säger han och vill varken vara med på bild eller uppge sitt namn, han är rädd för att det skulle kunna leda till problem för hans familj.

De fem barackerna på Motardstrasse är förstås fulla, 570 personer bor här och eftersom de permanenta flyktinganläggningarna också är helt belagda blir väntetiden lång på det ställe som egentligen skulle utgöra en kort första anhalt.

Tyskland tar i år emot fler flyktingar än på mycket länge, siffrorna överträffas bara av åren efter murens fall då tyskättlingar kom från Ryssland samtidigt med flyktingar från Balkan-kriget.

De styrande politikerna i Berlin-senaten har därför beslutat att bygga sex så kallade containerbyar runt om i staden med plats för närmare 3 000 personer.

Beslutet kom snabbt för ungefär en månad sedan och överrumplade stadsdelsförvaltningarna och de lokala borgmästarna.

Det har lett till oro.

Den första byn har redan börjat byggas i Köpenick längst ut i östra Berlin. Den ska ligga vid skogens rand, insprängd mellan ett seniorboende och ett hyreshus.

Denna sena eftermiddag har några kallat till en demonstration på Facebook och uppskattningsvis 400 personer har samlats på gräsplätten mellan snabbköpet och biljardhallen.

Det vore fel att kalla Köpenick för ett fäste för det högerextrema NPD. Vid det senaste valet, Europavalet i maj, fick partiet 1 897 röster här i Köpenick jämfört med 23 588 röster för vänsterpartiet Die Linke, det i särklass största partiet.

Men just här bland tiovåningshusen i Allende-kvarteret, området byggdes under DDR-tiden och är uppkallat efter den mördade Chile-presidenten, har ett antal NPD:are bosatt sig.

En megafon vandrar runt bland demonstranterna, plötsligt hamnar den hos ett känt ansikte – den 62-årige Udo Voigt, NPD:s nyvalde ledamot i Europaparlamentet.

–Jag vill att Tyskland ska förbli tyskt, säger han och klagar över att många bland de 28 EU-länderna undandrar sig sitt ansvar.

De flesta ser annars ut att vara helt vanliga hyresgäster, några håller upp lappar med texten ”ej nazist, men bekymrad”.

En storvuxen man får megafonen i sin hand och säger att han som trebarnsfar är rädd för att kriminaliteten ska tillta i området. Han har läst om den öppna knarkhandeln som drivs av afrikanska flyktingar i en park i Kreuzberg och det får honom att säga nej till containerbyn.

När DN frågar honom om man inte ska hjälpa människor i nöd, svarar han.

–Jo det ska man förstås om det vore så att de åkte tillbaka till sina hemländer senare. Men de flesta stannar, det såg vi efter Balkan-kriget, säger han.

Polisen lyser upp området med en skarp strålkastare, parollen ”Nein zum Heim” paras med ”Wir sind das Volk” (Vi är folket), känd från den fredliga revolutionen hösten 1989.

På andra sidan husen pågår samtidigt en avsevärt mindre motdemonstration, ett stort polisuppbåd är på plats för att förhindra några sammanstötningar mellan grupperna.

I fönstren ser man människor som tittar ut för att se vad som egentligen pågår.

Monique Kalkhof, en medelålders kvinna som står i den fålla som polisen anvisat för motdemonstranterna, säger att hon vill göra något för flyktingarna och pekar på banderollen ”Refugees welcome” som några av hennes vänner håller upp.

–Men borgmästaren blev lika tagen på sängen som vi andra när beskedet kom och det har gjort många rädda. De flesta sitter hemma och är rädda, de är gamla, har inget internet och vet inte vad som händer, säger hon.

Några dagar senare säger den unge borgmästaren Oliver Igel (S) till DN att han aldrig tidigare stött på en sådan hätsk opinionsstorm och det faktum att alla ställdes inför ett fullbordat faktum gör det inte lättare att vända opinionen.

–Det var ett fel man gjorde i Berlin, men nu måste vi se till att flyktingarna får tak över huvudet, säger 38-åringen.

I Köpenick har den sociala föreningen Offensiv fått uppdraget från stadsdelsförvaltningen att organisera ett välkomnande av flyktingarna.

Yves Müller är Offensivs talesman och säger till DN att med tanke på omständigheterna är det en stor utmaning.

Nynazisterna utnyttjar situationen och blåser under missnöjet, de tar initiativet till demonstrationerna och ser till att lugn och ro inte infinner sig.

I Köpenick har det arrangerats ytterligare två demonstrationer sedan DN var där förra lördagen.

I grannstadsdelen Marzahn har tre måndagsdemonstrationer ägt rum. De har blivit större för varje gång och i dag, lördag, arrangeras ytterligare en demonstration i Marzahn.

–Men vet inte vilken riktning det tar. Mixen av folks ilska ihop med nynazisterna gör det hela riskabelt, säger Yves Müller.

Annars har han ett recept för hur flyktingarna ska välkomnas, det gäller att ta tillvara alla ideella krafter som finns. Några kanske kan lära ut lite elementär tyska på kvällarna, andra kan ställa upp som faddrar för att skapa broar till de nyanlända.

–Vi har också så kallade integrationslotsar som hjälper folk när de ska gå till läkaren eller besöka någon myndighet, berättar Yves Müller.

Lika viktigt är det att hålla ögonen öppna för de problem som kan dyka upp och ta itu med dem.

–Allt är inte ”friede, freude, eierkuchen, säger Yves Müller för att understryka att integrationen inte går av sig självt när runt 400 personer plötsligt anländer till ett bostadsområde utan att vara sig kunna språket eller sedvänjorna.

Även Yves Müller är kritisk till hur de styrande Berlin-politikerna agerat, allt hade varit mycket enklare om de hade gjort stadsdelarna delaktiga i god tid.

–De måste ha förstått att det här med containerbyarna är en het fråga och flyktingsituationen hade man kunnat förutse, den kommer ju inte som en blixt från klar himmel, säger Yves Müller.

Fakta. Flyktingar till Tyskland

Hittills i år, under perioden januari till oktober, har 158 080 personer sökt asyl i Tyskland. Det är en ökning med 56 procent jämfört med samma period i fjol. Något liknande har Tyskland inte upplevt sedan i början av 90-talet då över en miljon människor sökte asyl under tre års tid. Av de 158 080 asylsökande kom 30 000 från inbördeskrigets Syrien, det är den största enskilda gruppen.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.