Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Världen

Frankrikes president Macron i unik DN-intervju: Underskatta inte Europas populister

Frankrikes president Emmanuel Macron.
Frankrikes president Emmanuel Macron.

Han har kallats Europas frälsare. I våras valdes Emmanuel Macron till Frankrikes president och sedan dess har han riktat en politisk blåslampa mot EU.

I en unik intervju med Dagens Nyheter inför dagens toppmöte i Göteborg förklarar Emmanuel Macron att det som står på spel är EU:s ”överlevnad och unionens roll i världen”.

Inför nästa års svenska val uppmanar den franska presidenten Sverige och EU att stå emot cyberattacker och försvara ”våra demokratiska processer”.

Efter många turer mellan Stockholm och Paris kommer beskedet: Presidenten läser DN:s frågor i kväll. Svaren kan komma när som helst. 

Inför den franske presidentens besök i Göteborg och fredagens EU-toppmöte frågade DN om ett möte, men svaret blev nej. Hittills har Emmanuel Macron beviljat ganska få intervjuer.

Att hålla visst avstånd till medier ingår i den upphöjda roll som han tycks anse att Frankrikes statschef ska ha. Macron twittrar absolut inte.

Det blev alltså ingen intervju på plats, men Emmanuel Macron är beredd att svara skriftligt på DN:s frågor. Och efter ännu en dags väntan plingar det plötsligt i telefonen.

Presidenten har svarat. Antagligen med hjälp av medarbetare, men att han vill ha sista ordet är uppenbart. Det märks på formuleringarna, som verkar vara uppriktiga. Den som har lyssnat på Emmanuel Macrons tal och sett honom under flera stora presskonferenser känner igen hans röst, också i skriven text.

Herr president, ni har sagt att dagens Europa går för sakta, är för svagt och inte tillräckligt effektivt. Ni vill ha det ni kallar ”ett enat, suveränt och demokratiskt Europa”. Vilket är det största hindret?

– Det största hindret som jag kan se är uppgivenhet, den krypande känslan av att nu inte är rätt tid att ställa frågor till oss själva om Europa och dess framtid.

– På så sätt kan det europeiska projektet blekna bort och till slut dö: Eftersom majoriteten som stödjer det lämnar initiativet till minoriteten som vill slå sönder det. Det som står på spel är EU:s överlevnad som politiskt projekt och dess förmåga att ta sig an globala utmaningar, svarar Emmanuel Macron.

För Macron är Europapolitiken helt central. Också för att nå framgång i det han vill åstadkomma på hemmaplan i Frankrike anser han att EU måste fungera bättre.  

Den unge franske presidenten, han fyller 40 år i december, har gjort en märkvärdigt snabb och annorlunda politisk karriär. 

Emmanuel Macrons utbildning, examen från de båda elithögskolorna Sciences Po och ENA, École National d´administration, påminner förvisso om många andra franska politikers. Men på många sätt liknar han ingen annan. 

Det gäller också Macrons privata liv. Som tonåring blev han så förälskad i sin tjugofyra år äldre teaterlärare att han tydligen inte kunde tänka sig ett liv utan henne. Trots föräldrarnas aktiva försök att få honom att bryta med Brigitte har paret nu varit gift i tio år. 

Att han fick som han ville tyder kanske inte bara på stor kärlek, utan också solid självkänsla. Det präglar i alla fall hans politiska gärning.

För bara drygt ett år sedan, i augusti 2016, avgick Emmanuel Macron från uppdraget som ekonomiminister i den förre franske presidenten Hollandes regering. 

Under sommaren hade han startat en helt ny politisk rörelse, En Marche (På väg), och i augusti bestämde han sig för att satsa fullt ut. Han siktade på presidentpalatset, men avfärdades länge som chanslös. 

Macrons kampanj var inte insmickrande. Han gick till val på att utmana den utbredda EU-kritiska stämning som präglade Frankrike. Han ville också genomföra stora förändringar av den ekonomiska politiken. 

Det var inte särskilt populära budskap. Att han ändå segrade och valdes till president innebar en politisk jordbävning i Frankrike, vars följder ännu inte kan överskådas. 

När ni startade En Marche sommaren 2016 var det inte många kommentatorer som trodde att ni skulle ha en chans i presidentvalet. Blev ni själv överraskad av att ni faktiskt valdes till Frankrikes president?

– Man bör inte ställa upp i ett sådant val om man inte är redo för det. Kommentatorerna missade något, nämligen att det franska samhället på många sätt var före sina politiker och trötta på deras traditionella spelregler och deras falska alternativ; de letade efter verkliga lösningar på våra utmaningar, svarar Emmanuel Macron.

Efter valsegern inledde Frankrikes nye president en politisk rivstart. En del av de utlovade ekonomiska reformerna har redan drivits igenom. Fem - sex stora lagpaket har beslutats som bland annat innebär att det ska bli lättare för franska arbetsgivare att säga upp anställda, men människor ska samtidigt få större rätt att gå igenom en arbetsmarknadsutbildning.

I takt med genomförandet av alla inhemska reformer har Macrons popularitet stadigt sjunkit. Enligt en av de senaste mätningarna är bara 48 procent av fransmännen ”nöjda” med honom, vilket är en lägre siffra än relativt nyvalda presidenter brukar få.

I Europa ses han fortfarande på många håll som något av en frälsare. Desillusionerade EU-vänner grät av lycka när han valdes till Frankrikes president. Rent saliga blev de sedan när Europahymnen drogs upp på högsta volym under segerfesten i Paris.

Macron vann stort över Marine Le Pen och bröt därmed den nationalistiska, EU-fientliga och högerpopulistiska framgångsvågen i Europa. Sedan dess har franska Nationella frontens ledare haft fullt upp med att försöka hålla ihop sitt parti, som har präglats av interna strider efter Le Pens förlust i presidentvalet.

Samtidigt varnar Emmanuel Macron för att underskatta populismens fortsatta kraft i Europa.

– Det vore ett stort misstag att ta populismens framgång med ro. Jag är mycket väl medveten om att fler människor än någonsin tidigare röstade på sådana idéer i det senaste presidentvalet i Frankrike. Det min seger har visat är, tror jag, att det bästa sättet att bemöta populisterna inte är att kopiera deras politiska tema, utan att utmana deras berättelser och visa konkret att de inte har några svar på hur människors oro ska bemötas, skriver Emmanuel Macron till DN.

Han kommer också med en varning. Om inte EU skärper sig, och lyckas leverera svar på människors oroliga frågor, kommer populismen tillbaka, kanske ännu starkare än tidigare. ”Vi måste agera, nu och tillsammans”, manar den franske presidenten.

Så hur vill han förändra EU? Det är inte svårt att ta reda på. Sedan valsegern i våras har Emmanuel Macron gått in för den självpåtagna uppgiften att rädda EU med stor entusiasm och energi. Han gör ingen hemlighet av sina planer för Europa, tvärtom.

I två stora Europatal under hösten har han pläderat för det han vill göra. Under ett besök i Aten, och sedan inför studenter vid det franska universitetet Sorbonne i Paris, presenterade han en lång rad EU-förslag i stort och smått. Det ”enade, suveräna och demokratiska” EU som Macron argumenterar för innebär mer EU-samarbete inom många områden.

Han vill bland annat att EU ska ”skydda” medborgarna bättre och på olika sätt. Unionens gränser ska stärkas, en europeisk underrättelsetjänst inrättas och ett mer gemensamt militärt försvar utvecklas. Han drömmer om ”Erasmus för militärer”, ett utbytesprogram för EU-ländernas soldater, som långsamt ska svetsa samma de nationella militära kulturerna.

Delar av Macrons planer på ett mer gemensamt europeiskt försvar har redan mött motstånd. Det nya så kallade Pesco, permanent strukturerat militärt samarbete, som skrevs under häromdagen, är betydligt mindre vasst än vad Frankrike hade önskat.

Macron ville också ha EU-granskning av utländska (läs kinesiska) investeringar i känsliga sektorer, men det förslag som EU-kommissionen presenterade tidigare i höstas innebär inga sådana gemensamma EU-regler.

Den del bakslag har det med andra ord redan blivit. EU-länder i öst är också oroliga över en del av den franske presidentens framtidsplaner.

Macron tycker till exempel att EU måste bli mer ”flexibelt” och menar att alla EU-länder inte behöver vara med på allt, utan att vissa måste tillåtas att gå före. Polen och andra länder i östra EU tror att Macron vill ha ett A-och B-lag i EU, och de anser att det vore en mardröm.

Här har Macron till och med hamnat i viss motsättning till EU-kommissionens Jean-Claude Juncker, som ofta betonar att ”alla ska med”. Juncker gillar till exempel inte Macrons förslag att euroländerna ska ha en egen finansminister, utan tycker att kommissionen ska sköta den uppgiften.

Också inom socialpolitikens område vill Macron att EU ska göra mer. I vissa – men inte alla – sociala frågor står den franske presidenten för ungefär samma linje som Sveriges regering. Och han tycker att den svenska modellen är en förebild.

– Ja, det stämmer att den svenska modellen har varit en inspirationskälla för de reformer som jag har lanserat i Frankrike. 

- Sverige har uppnått två saker som är vägledande principer för min reformagenda: Att för första få den sociala dialogen att bli en drivkraft för konkurrenskraft, att för det andra rikta skyddet mot individer istället för mot företag och jobb, svarar Emmanuel Macron.

Sverige har drivit på för EU:s nya sociala pelare, men vill inte ha fler EU-lagar inom det sociala området. Hur anser ni att samarbetet ska utvecklas?

– Jag vill se ett EU som levererar och uppnår solidaritet mellan medborgarna. Lagstiftning kan inte uteslutas av principskäl. I vissa frågor, som vi har sett när reglerna för till exempel utstationerade arbetare förbättras, eller när det gäller migration, som Sverige med rätta för fram, kan lagstiftning vara nödvändigt.

– I sociala frågor behöver vi också, utöver lagar och regler, mer konvergens. I längden kan inte en gemensam marknad, och ännu mindre ett valutaområde, utvecklas utan stark konvergens. Det är därför jag föreslår att vi inför mål och en standard för sociala områden och skatter (till exempel bolagsskatter), så att vi får rättvis konkurrens och inte en tävling mot botten på europeisk nivå, anser Emmanuel Macron.

Sådant tal får både regeringen och den politiska oppositionen i Sverige att rysa. Det svenska folkets ”urgamla rätt att sig själv beskatta” betraktas som en näst intill helig princip i Sverige.

Emmanuel Macron kan säkert leva med att Sverige inte tycker att EU ska ha något med svenska skatter att göra. Värre blir det om inte Tyskland är med på noterna. Hur väl den franske presidenten kommer att lyckas med sin avsikt att förändra eurosamarbetet avgörs på många sätt av den kommande regeringen i Berlin.

Samarbetet med Tyskland har högsta prioritet. De många träffarna mellan Emmanuel Macron och Angela Merkel har också gett en bild av att de båda politiska ledarna gillar varandra.

Frankrikes president verkar vara något av ett socialt geni i politiska sammanhang. Han anstränger sig för att ha goda relationer, också med politiska ledare som står för en helt annan politik.

Flera gånger har det varit påtagligt hur lätt Macron kan tala med USA:s president, trots att alla vet att han ogillar mycket av det som Donald Trump gör.

Under sommarens stora G20-möte i Hamburg sågs Macron ofta stå och samtala på tu man hand med Trump. Sedan bjöd den franske presidenten in USA:s president till firandet av Frankrikes nationaldag, där det lättsamma umgänget såg ut att fortsätta.

Men till det kommande klimatmötet i Paris den 12 december är Trump inte välkommen, eftersom USA har beslutat att dra sig ur det globala klimatavtalet. Med viss förtjust udd riktad mot USA:s president upprepar Macron i ett av svaren till DN att han vill ”make our planet great again” och den franske presidenten är mycket nöjd med det nya partnerskapet mellan Frankrike och Sverige rörande grön innovation.

Ingen kunde heller undgå att märka hur förtjust Rysslands president Vladimir Putin var över att Frankrikes president bjöd in honom till Versailles. Sällan har väl den ryske presidenten sett så nöjd ut som när Emmanuel Macron höjde den ryska kulturen och litteraturen till skyarna under presskonferensen i Versailles i slutet av maj. Leendet försvann inte helt ens när Frankrikes president anklagade Ryssland för att ligga bakom falska nyheter som spreds om Macron under vårens franska valkampanj.

I Bryssel märks samtidigt en viss trötthet på Macrons framfart. Ibland hörs diplomater väsa om hans ”europeiska hyperaktivism”. Luttrade EU-förhandlare kan också ganska syrligt förklara att den nye presidenten i Paris bara har klätt gammal vanlig fransk intressepolitik i en mer aptitlig europeisk språkdräkt.

En gång i höstas verkade det också som övriga EU-ledare fått nog.

Det var i slutet av september, under det informella EU-toppmötet i Tallinn. Emmanuel Macron svepte in som en stormvind, talade länge och vackert om alla sina förslag och avslutade med att berätta att han tänkte inrätta en egen expertgrupp som skulle få uppdrag att fundera på EU:s framtid.

Ingen bra idé, tyckte övriga. Om det ska tänkas om unionens framtid ska dagordningen inte bestämmas i Paris, hävdade de. Istället blev beslutet att Donald Tusk, EU-regeringarnas gemensamma ordförande, skulle hålla i framtidsdiskussionerna.

När det gäller EU:s asylpolitik har Sverige en bundsförvant i Emmanuel Macron. Frankrike vill också att alla EU-länder ska ta emot asylsökande och att det ska ske mer eller mindre automatiskt.

Förhandlingar om detta pågår formellt sett sedan länge, men för närvarande händer ingenting. Polen och andra länder i östra EU säger fortfarande blankt nej till att ta emot asylsökande, men det senaste EU-toppmötet förklarade att samtalen ska fortsätta hela våren 2018. Sedan tycker statsminister Stefan Löfven att det får vara nog. Vad vill Frankrike? Frågan går till Emmanuel Macron.

Frankrike, Sverige och en majoritet av övriga EU-länder vill ha en ny asylpolitik med ett permanent kvotsystem och fördelning av asylsökande till alla medlemsstater, men förhandlingarna blockeras av en minoritet. Sveriges statsminister Stefan Löfven har sagt att beslut i denna fråga till slut måste drivas igenom med kvalificerad majoritet, vad anser ni?

–  Jag håller med statsministern om att vi inte kan stå stilla i den här frågan. Frankrike vill ha en mer gemensam asylpolitik, som måste kompletteras med en långtgående europeisk strategi för att bevaka våra gränser och göra något åt de djupa orsaker som ligger bakom migrationen. Det gäller en princip som handlar om solidaritet i EU och respekt för mänsklig värdighet. 

– Men jag är övertygad om att vi kan hitta en europeisk kompromiss i den här frågan under de närmaste månaderna, svarar Emmanuel Macron.

En sista fråga: Under valkampanjen i våras drabbades ni av flera samordnade cyberattacker som kom från grupper med rysk anknytning, och vi har sett liknande attacker i många länder. Har ni något råd om hur Sverige kan hantera sådana hot under 2018 års svenska valkampanjer?

– Det är inte min roll att ge råd, men det är helt klart att vi måste försvara integriteten och rättvisan i våra demokratiska processer. Det innebär en utmaning för våra regeringar, för de sociala medierna och för våra folk. Vi måste öka samarbetet mot cyberhot, både bilateralt och på EU-nivå, men också mot desinformation. 

– På europeisk nivå driver vi på för att sociala medier ska ta mer ansvar för att ta bort olagligt material som hatpropaganda och stoppa fake news. Här måste vi vara mycket tuffa. Det handlar i sista hand om att försvara vår demokratiska modell, anser Frankrikes president.

Fem viktiga år i Macrons liv

1977 

 

• Emmanuel Macron föds i Amiens i norra Frankrike i en läkarfamilj. Efter gymnasieexamen studerar han vid elitskolan École Nationale d'Administration. 

 

2007 

 

• Han gifter sig med 24 år äldre Brigitte som han träffade när han var 16 år och som då var hans dramalärare i Amiens. 

 

2014 

 

• Utses till ekonomi- och finansminister i socialistregeringen under president François Hollande. 

 

2016 

 

• Emmanuel Macron avgår ur regeringen i augusti för att lansera sin kandidatur i presidentvalet, tillsammans med sin rörelse En marche.

 

2017

*Väljs till Frankrikes president den 7 maj, landets hittills yngsta i detta ämbete.

 

 

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.