Han tar makten över de polska medierna

Sociologiprofessorn Piotr Glinski, 61 år, är nyutnämnd kultur- och vice premiärminister i den polska regeringen. Nu sitter han vid ett runt bord i sitt gigantiska ämbetsrum och nickar instämmande med allvarlig min. Han förstår att det kan verka märkligt att den polska regeringen i ilfart trumfat igenom den ena lagen efter den andra mitt under jul- och nyårshelgerna.

Han säger dock att det var nödvändigt, det handlar om att skapa utrymme för att styra landet.

– Vi måste rädda medierna från den förra regeringens inflytande. Detsamma gäller för författningsdomstolen, den består av femton domare, fjorton är tillsatta av den förra regeringen.

Farten och tillvägagångssättet har fått EU-parlamentets talman Martin Schulz (S) att likna händelserna vid en statskupp?

– Vi är medvetna om hans åsikter, men att hävda att det handlar om en statskupp är vansinnigt. Det skulle betyda att det fanns soldater på gatorna och att människor vore fängslade, vilket uppenbarligen inte är fallet. Det är svårt att kommentera sådana beskyllningar, säger Piotr Glinski.

I veckan undertecknande presidenten Andrzej Duda den nya medialag som ger regeringen ett direkt grepp över den statligt ägda televisionen och radion inklusive nyhetsbyrån Pap.

Piotr Glinski klagar över den likriktning som rått i medierna de senaste åren, han säger att det vimlar av liberaler och vänsterfolk samtidigt som det finns ytterst få journalister på högerkanten.

– Jag upplevde det själv efter att just ha blivit utnämnd till vice premiärminister i en intervju som mer liknade ett förhör. Polska lyssnare kom fram till att under den kvart intervjun pågick talade journalisten i  åtta minuter och hon avbröt mig 29 gånger.

Det visar sig att det handlar om den omtalade intervjun med tv-journalisten Karolina Lewicka, det har sagts att Glinski efteråt krävde att hon skulle suspenderas.

– Det stämmer absolut inte. Det var inte jag som suspenderade henne. Kulturministern har inga sådana befogenheter, konstaterar Piotr Glinski samtidigt som hans närmaste man teaterviskar har inte heller någon önskan att kunna göra det.

Intervjun handlade om Piotr Glinskis ingripande inför premiären av pjäsen Döden och flickan på den polska teatern i Wroclaw, skriven av nobelpristagaren Elfriede Jelinek.

– Jag sade aldrig något om själva pjäsen. Regissören och teaterchefen annonserade att man skulle engagera utländska porrfilmstjärnor och att det skulle bli porr på scenen. Det enda jag sade var att skattemedel inte kan gå till pornografi.

Var går gränsen för konstnärlig frihet?

– Jag respekterar den konstnärliga friheten, men i det här fallet anser jag inte att pornografi ryms inom den, säger Piotr Glinski.

Han berättar att bland annat CNN anklagat honom för att vilja införa sovjetiska metoder in den polska kulturvärlden, han betecknar anklagelsen som ett hån mot de som led under kommunistdiktaturerna i Sovjetunionen och i Polen.

Piotr Glinski är en av Polens mest kända sociologer, han talar en utmärkt engelska efter sina föreläsningar på utländska universitetet.

I början av 2000-talet var han engagerad i att bilda ett grönt parti i Polen, han blev dock aldrig medlem eftersom programmet i hans ögon var för vänsterinriktat.

Glinski är en hängiven maratonlöpare och längdskidåkare, i tjugo års tid var han vegetarian, han ser inte sig själv som någon typisk PiS-medlem.

Jaroslaw Kaczynski, ordförande i partiet Lag och rättvisa (PiS), fick upp ögonen för Glinski när professorn höll ett föredrag om det svaga civila samhället i Polen, hans specialitet.

I fjol ledde Glinski partiets programkommission, han gick själv med i PiS i somras och blev vald till parlamentet vid valet i oktober.

Nu har han installerat sig i kulturministeriets palats längs med paradgatan Krakowskie Przedmiescie och ska driva den kultursyn som premiärministern Beata Szydlo uttalade i sitt installationstal – ”den kultur som bekostas med offentliga medel ska vara patriotisk och berätta för världen om polska hjältar”.

För en västpublik är det viktigt att understryka att patriotisk i Polen inte betyder nationalistisk eller chauvinistisk, säger Piotr Glinski.

DN ber kulturministern att exempelvis nämna några filmer han gillar. Piotr Glinski skruvar på sig, det är en svår fråga, han berättar att han som grabb älskade traditionella västern-filmer.

– Jag har några favoritfilmer. ”Braveheart” är en av dem, även ”Rädda menige Ryan” och ”Deer Hunter”, jag gillar också andra typer av filmer.

Den polska Ida fick i fjol en Oscar som bästa utländska film?

– Jag gillade den, den var intressant och välgjord, men på sätt och vis infekterad. Utan att känna till historien kan man inte förstå bakgrunden. Vi bad producenten att innan filmen börjar ha en text som förklarar det historiska sammanhanget. För en internationell publik underblåser filmen nu stereotypen av polackerna som antisemiter, säger kulturministern.

Filmen handlar om den föräldralösa Ida som i vuxen ålder får veta att hennes judiska familj mördats av en polsk bonde.

Frågan är vad Piotr Glinski anser måste förklaras innan filmen börjar.

– Förintelsen var organiserad av tyskarna i Polen och det ockuperade Polen var det enda land där det var förenat med dödsstraff att hjälpa judar. Tusentals polacker mördades av tyskarna för sina humanistiska aktiviteter. En nära vän till mig, en amerikansk jude, sade att man kan inte kräva av människor att de ska vara hjältar, säger Piotr Glinski och frågar oss runt bordet hur vi skulle ha agerat och vem som kan döma.

Hans uppfattning är att polackerna var hjältar under kriget.

Åter till nutiden. Med den nya tidsbegränsade medielagen har regeringen ett halvår på sig att rekonstruera de statligt ägda medierna.

Piotr Glinski säger att en väg att gå kan bli att säga upp samtliga journalister och han konstaterar att de statliga mediehusen fortfarande dras med anställda från förr, så kallade postkommunister. Ingenting är ännu bestämt, han är själv osäker.

– Polska statliga medier är enormt ineffektiva med tusentals anställda. Ett sätt vore att göra ett hugg och börja om från noll.