Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-17 09:33

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/varlden/har-ar-hetaste-kandidaterna-att-bli-ny-eu-ordforande/

Världen

Här är hetaste kandidaterna att bli ny EU-ordförande

Margrethe Vestager från Danmark är en av favoriterna. Foto: Chris Maluszynski

BRYSSEL. En danska, en fransman, en nederländare och en tysk. De är hetaste kandidaterna att ta över efter Jean-Claude Juncker och bli ordförande för EU-kommissionen.

På dagens EU-toppmöte väntar en batalj mellan medlemsstaterna om vem som ska få den åtråvärda posten.

– Det är en väldigt svår process, en komplex process. Jag utgår ifrån att det här kommer att ta tid, säger statsminister Stefan Löfven (S) på väg in till mötet.

TT Text
EU-valet 2019

Liberalen Margrethe Vestager, 51, konservativa Michel Barnier, 68, socialdemokraten Frans Timmermans, 58, samt kristdemokraten Manfred Weber, 46, är just nu favoriterna att bli EU-kommissionens ordförande för de kommande fem åren.

Någon gång på småtimmarna i natt kan det bli klart vem av dem som får jobbet.

Det blir vid en arbetsmiddag i kväll, som börjar strax efter klockan 19, som 28 stats- och regeringschefer ska försöka ena sig om vem som är mest lämpad. Ingen av kandidaterna är given. Olika förmöten pågår in i det sista under torsdagen i olika grupperingar för att slussa fram en viss kandidat. Eller, kanske snarare, stoppa en annan kandidat från att få posten.

Danmarks Margrethe Vestager har flera saker som talar för sig. Hon är en i högsta grad kompetent kvinna i denna manligt tunga värld, från ett mindre land (vilket är en fördel i maktbalansen mellan Tyskland och Frankrike) och har som kommissionär för konkurrensfrågor visat att hon inte ryggar för att ta konflikter. Möjligen är hon lite väl rak i sitt sätt att kommunicera, anser en del stats- och regeringschefer som föredrar en svagare kommissionsordförande.

Michel Barnier Foto: Artur Widak/TT

Frankrikes Michel Barnier är mycket uppskattad för sitt sätt att sköta Brexitförhandlingarna. Alla medlemsstater har känt sig sedda och att välja honom skulle därför ses som ett säkert val för många. Dock, med sina 68 år ses han inte riktigt som den dynamiska person för framtiden som EU behöver.

Frans Timmermans. Foto: Francisco Seco/AP

Nederländernas Frans Timmermans är i dag första vice ordförande i EU-kommissionen. Hans kompetens tvivlar ingen på. Men Timmermans har haft som sin uppgift att värna rättsstatens principer i EU och därmed fört tuffa diskussioner med främst Polen och Ungern i flera år. De två länderna tillsammans med Tjeckien och Slovakien vill absolut inte ha Timmermans.

Manfred Weber. Foto: Rolf Vennenbernd/TT

Tysklands Manfred Weber är i samma position som Jean-Claude Juncker var för fem år sedan. Weber företräder partigruppen med kristdemokrater och konservativa EPP, där M och KD ingår, som blev störst i EU-valet i maj. Men till skillnad från Juncker är Manfred Weber en blek politiker utan regeringserfarenhet. Förbundskansler Angela Merkel stöttar honom formellt, men nästan ingen annan vill ha honom. Framför allt inte Frankrikes president Emmanuel Macron.

När Macron nämner sina favoriter är det någon av de tre andra namnen ovan.

Angela Merkel väntas inte stötta Manfred Weber hela vägen. Men är Macrons motstånd för uttalat kan det påverka hennes vilja att ställa sig bakom Barnier. Merkel lär behöva förklara sig på hemmaplan varför en tysk som var en av toppkandidaterna (Spitzenkandidat) till jobbet i EU-valrörelsen inte får tjänsten, utan att den i stället går till en fransman som inte var toppkandidat.

Systemet med toppkandidater har drivits igenom av EU-parlamentet som vill ha mer att säga till om när det gäller vem som ska få toppjobbet i kommissionen. Stats- och regeringscheferna är inte bundna till att följa resultatet i EU-valet. Formuleringen är att de ska ”ta hänsyn” till valutgången när de föreslår en ny kommissionsordförande.

Problemet för Weber är att han inte kan samla ett tillräckligt stöd ens inom parlamentet. Både den socialdemokratiska och den liberala gruppen har sagt att de inte vill ha Weber.

Den kandidat som stats- och regeringscheferna föreslår ska parlamentet sedan godkänna. Frågan kompliceras ytterligare av att stora delar av parlamentet, till exempel just den liberala gruppen, är tveksamma till systemet med toppkandidater.

I detta delikata maktspel ska man därför inte utesluta att nya namn dyker upp i slutändan. Till exempel bland stats- och regeringscheferna själva när de sitter vid middagsbordet. 

På torsdagsmorgonen skrev belgiska Le Soir att Kroatiens president Kolinda Grabar-Kitarovic är ett namn som lyfts fram. Liksom landets premiärminister Andrej Plenković och fransyskan Christine Lagarde, chef för internationella valutafonden, IMF.

https://twitter.com/jujikucz/status/1141579125611798528

Alla dessa personer tillhör den stora EPP-gruppen. Den antas fortsatt vilja lägga beslag på posten som kommissionsordförande, men vara villig att offra Weber.

Förutom kommissionsordförande ska fyra andra poster tillsättas närmaste månaderna. Dagens EU-toppmöte vill gärna lösa alla jobben i ett paket. Detta för att säkra en bra geografisk spridning, bra fördelning mellan stora och små medlemsstater, bra könsfördelning liksom mellan partigruppdelningarna.

De övriga posterna är:

• EU:s permanente rådsordförande (i dag Donald Tusk, konservativ från Polen). Utses på egen hand av stats- och regeringscheferna. Tillträder troligen den 1 december.

• EU:s utrikeschef (i dag Federica Mogherini, socialdemokrat från Italien). Föreslås av stats- och regeringscheferna i samråd med nya kommissionsordföranden. Godkänns formellt tillsammans med alla övriga kommissionärer av EU-parlamentet.

• EU-parlamentets talman (i dag Antonio Tajani, konservativ från Italien). Väljs internt av EU-parlamentet i början av juli.

• Chef för Europeiska centralbanken, ECB (i dag Mario Draghi, oberoende från Italien). Utses av stats- och regeringscheferna för åtta år i taget. Draghis mandat går ut den 31 oktober.

Läs mer: Junckers beteende har gett bränsle åt politiska motståndare