Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-25 04:02

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/varlden/hogerextrema-vox-skakar-om-valrorelsen-i-spanien/

Världen

Högerextrema Vox skakar om valrörelsen i Spanien

Vox-ledaren Santiago Abascal under ett kampanjmöte i Seville tidigare i veckan. Foto: Cristina Quicler/AFP

MADRID. Spanien går till val på söndag efter tre stormiga år. Valets spänning och nerv kretsar nästan helt kring det nya högerextrema Vox och dess dagliga brott mot spanska tabun. Partiet har också gjort valkampanjen till en ångestladdad affär för de övriga etablerade nationalistpartierna, skriver DN:s korrespondent Nathan Shachar.

Rätta artikel

Ett stort tabu som nu har brutits är när Vox partiledare, den 43-årige baskiske sociologen Santiago Abascal, talar öppet om det spanska inbördeskriget 1936–39, ett ämne som alla läger i husfridens namn avstått från att göra politik av under demokratin:

– Inbördeskriget startades av socialistiska PSOE [då i opposition, i dag regeringsparti].

Spanjorerna, märkta av sin långa högerextrema diktatur 1939–75, undvek länge all beröring med sådana partier.  Högerextremister har röstat på det stora högerpartiet Partido Popular, PP, som har historiska rötter till Francisco Francos diktatur. Men PP är varken högerextremt eller frankistiskt, och under Mariano Rajoys ledartid, 2004–2018, blev det alltmer mittenorienterat.

Det var missnöjet över Partido Populars slocknade geist och många korruptionsaffärer som fick Abascal och hans grupp att lämna partiet 2013 och söka sin lycka på egen hand. I början gick det inte alls, men i december i fjol kom genombrottet, då Vox fick 11 procent av rösterna i Andalusiens regionalval.

Andalusien är Spaniens största och mest folkrika region, och socialistpartiet PSOE:s självklara historiska fäste. Men nu, med Vox stöd, har konservativa Partido Popular och det liberala nationalistpartiet Ciudadanos kastat socialisterna ur sadeln och bildat en borgerlig regionsregering i Sevilla.

Vi är trötta på korruptionen och på unga viktigpettrar

Vox har gjort kampanjen till en ångestladdad affär för de etablerade nationalistpartierna Partio Popular och Ciudadanos. Som en räv i en hönsgård hugger partiet in på konkurrenternas väljare och det känns som om det är en skräll i luften, som om många väljare är på väg att ta steget till Vox. Ett äldre par från Valencia, landets mest korruptionsdrabbade region, berättade häromdagen för DN att de skall rösta på Vox. De är stillsamma personer som aldrig visat några extrema tendenser, vad har hänt?

– Vi vill ge alla ledare och alla partier en spark därbak. Vi är trötta på korruptionen och på unga viktigpettrar i Madrid och Barcelona som bestämmer vad man får tycka och säga. 

I sin desperation över Vox framfart på deras marker har nationalistpartierna Partido Popular och Ciudadanos valt olika taktik. Ciudadanos har rört sig mot mitten och fördömt Vox, medan Partido Populars nye unge ledare Pablo Casado vägrar tala illa om Vox väljare – som nyss var hans egna – och tävlar med Vox i militanta utspel. 

Det går inte att övertrumfa Vox i extremism

Miguel Murado, politisk kommentator för The Guardian, säger till DN:

– Det går inte att övertrumfa Vox i extremism. De som bestämt sig för Vox har gjort det för att bryta ett tabu, för att gripa in och visa sin betydelse. I hela välden röstar allt färre av övertygelse, utan som tonåringar, för att det skall hända något, ”en kul grej”. Samhället behöver ordning, men tumult och kaos är mer underhållande än ordning.  

Läs mer: Högerexterma Vox på frammarsch – vill skrota lagar om jämställdhet 

Vox valmöte i Madrid på torsdagen. Foto: Oscar del Pozo/AFP

Under ett valmöte med Vox på torsdagskvällen i Madrid spelades ”Novio de la muerte” i högtalarna, den spanska främlingslegionens dödshymn. Ledaren Abascal öppnar sina framträdanden med ”Jaha, här är vi fascister”, liksom för att ta udden av motståndarnas glåpord. Men inte ens Vox är oberört av rådande normer. Under valspurten har man värvat en framstående homosexuell skribent, en afrikansk akademiker och kvinnliga forskare som bekämpar genus-feminismen. Vad gäller ekonomin är partiet inte fascistiskt utan extremliberalt. Abascal är noga med att latinamerikanerna – Spaniens största invandrargrupp – inte skall stötas bort av budskapet:

– De är våra bröder, de är välkomna. Det är muslimernas invasion som är problemet – som på medeltiden!

Vox plockar röster från Partido Popular men högerns inbördes styrka ser oförändrad ut. Om en högerkoalition visar sig möjlig är det ändå osäkert om Ciudadanos kommer att delta. Samregering med Vox kan ödelägga dess mittenparti-image.

Över allt detta vilar skuggan av den katalanska konflikten. De katalanska separatisterna misslyckades 2017 och inväntar nu sitt öde under en gigantisk rättegång. Men den olösta frågan sitter som ett fiskben i halsen den spanska politiken. Man blir inte fri från den. Valet är en direkt följd av den: separatistpartiet ERC tvingade fram det då det vägrade släppa igenom Pedro Sánchez budget. 

Nathan Shachar: Sanchez tvingas till nyval - inmålad i hörnet från tre olika håll

Sedan 2017 stryper Madrid flödet av forskningsbidrag och andra transfereringar till katalanska myndigheter och institutioner, i hopp om kyla av separatisternas stridslystnad. Dessa är splittrade – ERC vill tona ned motståndet och återgå till vardagen medan landsflyktige Carles Puigdemont från sin exil i Bryssel manar de sina till permanent konfrontation med Madrid.

Vox uppsving är i hög grad kanaliserad spansk vrede över den de evinnerliga turerna i det katalanska dramat. Politikprofessorn vid Madrids öppna universitet, Elisa Chuliá, säger till DN:

– Utan Katalonien skulle Vox aldrig kunnat armbåga sig in på politikens stora scen.

Men trots all spänning är det vanligaste stalltipset inför valet ett dödläge mellan blocken, precis som under den långdragna krisen 2015–2016, då två parlamentsval och ett års manglingar inte räckte för att bilda regering. Till slut, av ren utmattning, gick socialistpartiet med på att låta konservativa Partido Popular bilda en minoritetsregering. Paralyserar blocken varandra efter söndagens resultat stundar nyval i höst.

Spaniens premiärminister Pedro Sanchez möter väljare i Barcelona på torsdagen. Foto: Pau Barrena/AFP

Premiärminister Pedro Sánchez från socialistpartiet PSOE fördes oväntat till makten i maj förra året efter en rafflande intrig. Katalanska och baskiska nationalister satte då stopp för högerledaren Mariano Rajoys och Partido Populars (PP) åttaåriga styre. Sánchez har ryckt upp PSOE under året som gått, och de senaste mätningarna ger honom vissa utsikter att bilda regering.

Men då måste allt klaffa. Först och främst måste vänsterpartiet Podemos hålla ställningarna som hans stödparti. Podemos har tappat väljare till socialistpartiet PSOE, bland annat därför att partiets ledare vägrat ta avstånd från diktaturen i Venezuela, som var med och betalade då Podemos lanserades. En av rörelsens grundare generade nyligen partiet då han berättade hur välnärda Venezuelas invånare är. Ett par hundra tusen flyktingar därifrån är ett synligt inslag i Spaniens stora städer och bilderna från hungerns Caracas ges stort utrymme i medierna.  

Henrik Brandão Jonsson: Venezuela – landet som gick bankrutt 

PP:s Pablo Casado, Podemas Pablo Iglesias, PSOE-ledaren och premiärministern Pedro Sanchez samt Cuidadanos partiledare Albert Rivera inför tv-debatten. Foto: Javier Soriano/AFP

Vänsterpartiet Podemos sjunker i mätningarna, men under tv:s stora partiledardebatt i tisdags ställde partiledaren Pablo Iglesias sina kolleger i skuggan. Spanska tittare är vana vid kontrasten mellan Iglesias hästsvans och enkla blå skjorta och de övriga herrarnas identiska mörka kostymer. Men skillnaden var inte bara utvändig. Socialistledaren Pedro Sánchez, konservativa Partido Populars Pablo Casado och det liberala nationalistpartiet Ciudadanos Albert Rivera rabblade siffror i rasande fart och gjorde låtsat spontana utfall mot varandra. Iglesias, som har en hel del extrema åsikter, lyckades dock göra det mest måttfulla intrycket. Han samtalade lugnt med tittarna och citerade hela tiden den spanska författningen på ett finurligt vis.

Håller Sánchez sin ledning in i mål utan ett ras för stödpartiet Podemos så kan han nå fram till de 176 mandat som krävs för att bilda regering. Men knappast utan kohandel med baskiska, kanariska och kanske katalanska regionspartier. Socialistledaren är vinnande och fotogenisk, men få väljare har förförts av Sánchez, de anar att han är en politiker som är redo till nästan vad som helst. På torsdagen berättade en chefsläkare på ett av Madrids stora sjukhus med inlevelse om hur hon misstror Sánchez.

– Jaså, vem skall du då rösta på?

– Jag har redan poströstat. På Sánchez. Jag har ingen annan att rösta på.