Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Världen

Högerextremisterna har börjat flirta med Putin

Europas högerextremister har på senare tid funnit en själsfrände i Vladimir Putin. De har applåderat Rysslands annektering av Krim. Denna oväntade flirt med Kreml kommer i ett läge när Ryssland efter interventionen i Ukraina är mer politiskt isolerat än på länge

Sympatin är ömsesidig: ledande ultrahögerpolitiker har flera gånger bjudits in till Moskva. Och ryska nationalister, som betraktar Putin som sin frälsare, uppskattar stödet och flirtar öppet med de mest mörkbruna partierna i Europa.

I den rådande medvinden för högerextrema partier kan därmed Europaparlamentet efter valet den 25 maj ha en stark prorysk fraktion.

Det vi ser är ett förändrat tankemönster. För bara något årtionde sedan var det i regel europeiska vänstergrupper som slöt upp bakom ett allt mer påstridigt Ryssland. På den kanten uppfattade en del Ryssland som en motvikt mot kapitalism i största allmänhet, trots de ryska oligarkernas framfart. Därtill kom gamla prosovjetiska instinkter och motvilja mot västlig parlamentarisk demokrati.

Men Europas ideologiska karta har förändrats. I dag har de radikala vänsterpartierna – med undantag för Syriza i Grekland – inget nämnvärt inflytande.

Även Ryssland är annorlunda, och har ingen dragningskraft på revolutionära samhällskritiker. I  stället ser det ut som om Ryssland än en gång har blivit en bastion för Europas reaktionära krafter, just så som Karl Marx karaktäriserade Tsarryssland vid 1800-talets mitt. Inskränkningarna i demokratiska rättigheter, i pressens frihet och attackerna på sexuella minoriteter har på senare år varit systematiska i Ryssland.

Ett av Kremls argument för interventionen i Ukraina har varit att man vill stoppa de ”nazister” som har gripit makten i Kiev. Hur går det ihop med att det just är från europeiska högerextremister som Putin får störst uppbackning? I tidskriften Foreign Affairs svarar Mitchell Orenstein:

”I Ukraina vill Putin helt enkelt roffa åt sig territorium som han anser tillhör honom. Och inom EU hoppas han att ett stöd för ytterlighetspartierna kommer att destabilisera hans motståndare och att det installeras politiker i Bryssel som är inriktade på att nedmontera EU snarare än att stärka det.”

Krisen i Ukraina har skyndat på närmandet mellan Moskva och Europas högerextremister. I april, några veckor efter annekteringen av Krim, kom den franska Nationella frontens ledare Marine Le Pen till Moskva. Där uttryckte hon starkt stöd för att Krim har inför­livats i den Ryska federationen.

Även Matteo Salvini, ledare för Italiens högerpopulistiska Lega nord, kom till Moskva och han hyllade folkomröstningen på Krim: ”Gratulerar till den fria viljeyttringen! Krims invånare motsatte sig Merkels och Obamas diktat!”

Nigel Farage, ledare för det brittiska EU-fientliga partiet Ukip, stödde visserligen inte invasionen på Krim, men han säger att Putin är den världsledare som han beundrar mest.

Listan på de högerextrema och nyfascistiska partier som flirtar med Moskva är omfattande:

I Ungern är det Jobbik, ett öppet judehatande parti, som står närmast Putin. Förra året framträdde partiledaren Gábor Vona på Moskvas universitet. De ungerska ultranationalisterna och Kreml har funnit varandra i motviljan mot Ungerns EU-medlemskap och de ”euro-atlantiska förbindelserna”.

I Grekland heter de allierade Gyllene gryning, i Belgien Vlaams belang, i Österrike FPÖ och i Bulgarien är det Ataka.

Vad är orsaken till att denna rysk-högereuropeiska axel har etablerats? I första hand är det ideologisk och politisk frändskap; nationalism hindrar uppenbarligen inte sympati för andra nationalismer. Motvilja mot EU och Nato, moralkonservatism och antipati mot homosexuella hör också till bilden.

Men även delar av vänstern, som Die Linke i Tyskland, stödjer Kremls politik. När det gäller de mer vänsterextrema sammanfaller deras sympatier ofta med ultra­högern. Ett exempel är den tyske publicisten Jürgen Elsässer – en före detta kommunist som glidit över till att bli högerpopulist – som på sin blogg beundrande skriver att Putin har blivit en samlande gestalt för ”det nya folkmotståndet”, såväl på internationell nivå som i Tyskland.

Elsässer menar att Putin har brutit den otidsenliga uppdelningen mellan vänster och höger. Och han motsätter sig samma saker som en av Kremls ”euroasiatiska” höger­ideologer, nyfascisten Alexander Dugin: nämligen ”atlantismen, liberalismen och finanskapitalet”. Dugin konstaterade nyligen: Vi och den europeiska högern har en gemensam fiende i den globalistiska eliten, i Pussy Riot/Femen, i gayäktenskap och i dem som är emot Putin.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.