Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Världen

Hotet kan vidgas till fler länder med rysk minoritet

Den ryska militära invasionen i Ukraina har skapat det allvarligaste säkerhetshotet i Europa sedan Sovjetunionens och östblockets upplösning för nära 25 år sedan. Den blixtsnabba utvecklingen till en internationell storkris har tagit de flesta på sängen, men att just Ukraina blev en brännpunkt för ett nytt kallt krig är inte ologiskt.

Omvärlden försöker samla sig till någon form av svar på Moskvas agerande mot ett självständigt land, men hittills har reaktionen varit famlande. USA:s president Barack Obama har fördömt ”invasionen”, och i ett telefonsamtal med sin ryske kollega Vladimir Putin sagt att Ryssland har brutit mot internationell lag genom att sända in trupper i Ukraina. Putins svar var att Ryssland förbehåller sig rätten att försvara sina landsmäns intressen i grannlandet.

Det finns flera skäl till att USA och EU har problem med att hitta några effektiva motdrag, annat än att som den amerikanske utrikesministern John Kerry hota med att isolera Ryssland. Det enda som Putin skulle ta intryck av vore en militär motåtgärd från västalliansen Nato, men en sådan kan uteslutas på förhand. Säkert är att relationerna Väst-Ryssland försämras kraftigt. Att Ryssland utesluts ur G8 och det förnäma sällskapet återgår till G7 verkar stå klart. Det kan nog Moskva leva med.

Ett skäl till handfallenheten inför den pågående krisen är att Moskva skickligt mörkar sina avsikter i Ukraina, även om det är uppenbart att metoden är att stegvis störta lagliga ukrainska myndigheter och skapa fakta på marken. 

Krim var skolexemplet; såväl uniformerade män utan nationsbeteckningar som civilklädda stormtrupper ”befriar” (ordvalet är den ryska nyhetsbyrån Itar-Tass) administrativa byggnader, flygplatser och militära posteringar.

Sedan landsätts reguljära ryska arméförband som fullbordar maktövertagandet.  Den sista byggstenen är att legalisera invasionen/annekteringen, vilket kommer att ske vid en folkomröstning om Krims status om knappt fyra veckor. Utgången är given; den ryska majoriteten på halvön känner sig inte hemma i Ukraina, utan vill ty sig till Ryssland.

På söndagen meddelade också talmannen i Krims parlament att den regionala regeringen inte längre lyder Ukrainas regering i Kiev. Dessutom, sade han, kommer Krimborna att få ta ställning till förslaget att Krim inte längre ska var en autonom region, utan ha ”statlig” ställning. Det handlar alltså om en utbrytning ur Ukraina. Huruvida halvön sedan ska ”inbjudas” att uppgå i Ryska federationen lär vi få veta ganska snart efter folkomröstningen.

Om nu Putins mål efter Krims erövring är att ockupera eller bryta loss även de östliga och sydliga delarna av fastlands-Ukraina får han en betydligt svårare uppgift. Och då är också risken för ett riktigt, denna gång hett, krig i Europa påtagliga. Det kan ändå inte uteslutas. Som Dmitrij Trenin vid Carnegiestiftelsens center i Moskva framhåller i The Guardian är Putin fast besluten att slå tillbaka mot det som han betraktade som en USA- och EU-stödd högernationalistisk kupp som syftar till att slita Ukraina från Ryssland.

Trenin menar att även om det inte blir något krig har maktbalansen ändrats på ett grundläggande sätt. Framför oss ser vi en öppen tävlan om kontrollen över det ”nya” Östeuropa. Om denna prognos är riktig har länder som Moldavien, Vitryssland och de tre baltiska staterna – med signifikanta ryska minoriteter – anledning att vara riktigt oroliga.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.