Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Världen

I valfuskets Ryssland litar inte väljarna på någon

Marija Baronova startar sin valkampanj utanför ett av Moskvas många bostadshus i betong från Sovjettiden. Den ryska oppositionens största utmaning är att få folk att över huvud taget gå till vallokalerna.
Marija Baronova startar sin valkampanj utanför ett av Moskvas många bostadshus i betong från Sovjettiden. Den ryska oppositionens största utmaning är att få folk att över huvud taget gå till vallokalerna. Foto: Arthur Bondar

Moskva. I mitten av september går Ryssland till parlamentsval. För fem år sedan utmynnade valet i en serie demonstrationer och sällan skådad medborgaraktivitet. I dag är de ryska väljarna fullkomligt desillusionerade.

DN har följt den oberoende kandidaten Marija Baronovas valkampanj.

Skyskraporna i Moskva city glittrar och glimrar. Bara ett stenkast därifrån ligger ett kvarter med fula höghus i betong. På den spruckna asfalten framför ett av husen sitter en stråkorkester bestående av tre unga kvinnor och spelar den argentinska tangolåten ”Por una cabeza”.

Snabbt bildas en liten folksamling vid ingången. Majoriteten av dem är kvinnor och många har barn med sig.

– Så vackert! Är det någon som har födelsedag? undrar en kvinna i publiken.

Foto: Arthur Bondar

 

Men det är ingen som firar födelsedag. Det här är en valtillställning. Den 18 september håller Ryssland parlamentsval och en av dem som ställer upp är den oberoende kandidaten Marija Baronova, 32 år. Hon har ägnat hela sommaren åt att samla in över 15 000 namnunderskrifter för att kunna ställa upp som oberoende i en av Moskvas enmansvalkretsar. Ingen annanstans fick hon proportionellt så många underskrifter som här, därför blir det här betonghuset också startpunkten för hennes kampanj.

Kammarkonserten är ett sätt att locka folks intresse. Den känsla av apati och passivitet som i dag sprider sig bland de ryska väljarna är oppositionens största hinder. Den splittrade ryska oppositionen gör allt för att kraftsamla inför valet – Jablokopartiet har flest kända namn på sina listor, inklusive icke-partimedlemmar som Dmitrij Gudkov och Vladimir Ryzjkov. Ryska experter DN talar med tror att oppositionen eventuellt kan lyckas vinna några enstaka mandat, men de kämpar i uppförsbacke.

– Målet för Kreml är att hålla valdeltagandet nere. Det är därför valet hålls redan i september (förra parlamentsvalet 2011 hölls i december). Nu i augusti medan valkampanjen pågår är de flesta väljare på semester. Färre kommer att rösta och det innebär att de organiserade väljarna i proportion blir fler, säger Jekaterina Sjulman som är statsvetare och docent på Ryska presidentakademin.

”Organiserade väljare” betyder statstjänstemän, militärer och alla som jobbar för stat och kommun, till exempel lärare och poliser. De förväntas rösta en masse för den sittande makten. Ju lägre valdeltagande, desto högre blir deras andel och desto mindre behov av valfusk. Detta blev ett oväntat problem för Kreml i förra dumavalet, 2011, då massivt valfusk avslöjades av en ny klass av medvetna, kritiska väljare. Det var också startpunkten för en hel serie demonstrationer mot Putinstyret, en proteströrelse som vid det här laget är kväst.

Makten i Kreml har lärt sig sin läxa. Inför det här valet har den nya ordföranden för Centralvalskommittén, Ella Pamfilova, uppmanat myndigheterna att använda den så kallade administrativa resursen ”med måtta”. (Administrativ resurs är en omskrivning för de verktyg makthavarna har till sitt förfogande för att påverka valet i önskad riktning.) Man vill undvika de grövsta formerna av valfusk, säger statsvetaren Marija Lipman.

Samtidigt begränsar man möjligheterna att avslöja fusket.

– Bara en person per parti får närvara som observatör i vallokalerna. Tidigare fick de vara många fler. Kremls förhoppning är helt enkelt att valet ska gå så obemärkt förbi som möjligt, så få som möjligt ska rösta, debatten ska vara dämpad. Då blir också resultatet det rätta utan att man behöver ta till de mest uppenbara formerna av valfusk, säger Marija Lipman som är forskare och chefredaktör för tidningen Kontrapunkt.

Jekaterina Sjulman påpekar dock att det kommer att vara svårt att övertala guvernörerna ute i regionerna att inte fuska.

– Makthavarna ute i regionerna är nervösa. De kommer att fuska för säkerhets skull. För att inte tala om regionerna i norra Kaukasien, till exempel Tjetjenien. Där är alltid valdeltagandet på nästan 100 procent eftersom de lokala ledarna vill visa Putin sin lojalitet, säger Sjulman.

Marija Baronova tillhör en motpol – den grupp aktiva, utbildade, urbana ryssar som har tröttnat på maktmissbruket och korruptionen. Hon har gjort sig känd som en av de ledande aktivisterna som försvarar de så kallade Bolotnajafångarna – ett trettiotal personer som deltog i demonstrationen mot Putin i maj 2014 och sedan drogs inför rätta för massupplopp och vandalism. Hon blev själv åtalad, men åtalet lades ned. Polisen har brutit sig in i hennes bostad och gjort husundersökning, socialtjänsten har hotat med att ta hennes son ifrån henne och hon har upprepade gånger hotats till livet.

Hon är ingen särskilt ängslig person. Men när Deutsche Welles kameraman dyker upp blir Baronova nervös. Den statliga tv-propagandan har systematiskt hamrat in budskapet att alla oppositionskandidater är femtekolonnare som finansieras av väst. Utländska kameror på ett valmöte kan göra väljarna nervösa.

– Folk är så rädda för utländsk press nu för tiden. Ni får absolut inte intervjua dem medan jag är här, väser hon till oss journalister.

När Marija Baronova ställer sig bakom mikrofonen och börjar tala inför väljarna inser jag att publiken består av enbart kvinnor – bortsett från två män, ingendera nykter. De är också de enda som höjer handen när Baronova har avslutat sitt lilla tal och säger att hon gärna svarar på frågor.

– Folk i det här huset har stått i kö i tjugosex år för att få en bostad. Vad ska ni göra för att hjälpa dem? undrar den ena mannen.

– Jag skulle kunna stå här och säga att jag lovar att lösa alla era problem, men då skulle jag bara sjunga samma visa som makthavarna. Jag vill ändra på systemet. Jag vill bygga det här landet, men då behöver jag er hjälp. Hur många av er tänker gå och rösta? undrar Baronova.

Ett fåtal händer räcks upp.

– Vi tänker inte rösta! Det ändrar ju ingenting! ropar folk som står och lyssnar på balkongen tre våningar ovanför.

Foto: Arthur Bondar”Vi tänker inte rösta! Det ändrar ju ingenting!” ropar hyresgäster från balkongerna. Foto: Arthur Bondar

– Om alla förblir passiva ändras definitivt ingenting. Ni är medborgare i ett land bara om ni använder er av era medborgerliga rättigheter, svarar Baronova.

– Ge oss bostäder! ropar en kvinna i publiken.

– Det enda jag kan lova er är hårt arbete, svarar Baronova. Till en början kommer ingenting att märkas. Vi måste alla lära oss att kräva saker av våra myndigheter, det är ett hårt och otacksamt arbete och det måste göras varje dag.

Publiken är inte alls nöjd med svaret.

– Kom och titta hur vi bor! ropar en kvinna, kom ska ni få se hur vi lever!

Marija Baronova försvinner in i huset tillsammans med en grupp boende. Inga journalister får följa med. Precis som många ryska väljare ser de boende Baronova som en utväg ur sitt eget dilemma, i det här fallet bostadsproblemet. En stor del av lägenheterna i detta hus är före detta kommunalkor, det vill säga gamla sovjetiska bostäder där hela familjer ofta trängs in i ett enda rum och kök och toaletter är gemensamma.

Foto: Arthur BondarMarija Baronova försvinner in i huset tillsammans med en grupp boende för att med egna ögon se hur de bor. Foto: Arthur Bondar

Aleksej Kalitvinov, 21 år, studerar på en av Moskvas mest prestigefyllda utbildningar Högre ekonomiska skolan. Han är frivillig valarbetare för Marija Baronova. Enligt honom går en stor del av valmötena ut på att helt enkelt få folk att gå och rösta.

– Samtidigt gäller det att vara försiktig. Människor blir ofta ursinniga när man säger att de borde rösta. De är trötta på politiker som inte bryr sig om att lösa deras problem och de ser ingen utväg. Det är ofta svårt att hitta ett gemensamt språk med dem. Vi måste få dem att tro att vi verkligen vill göra något bra, säger Aleksej Kalitvinov.

En av dem som inte räckte upp handen när Baronova frågade vem som tänker rösta är 44-åriga Valentina. Däremot lyckades hon få kandidaten att komma in i huset och titta på hennes bostad, ett rum på tolv kvadrat i en korridor.

– Där bor min trettonåriga son och jag sedan tio år tillbaka. Han har ingenstans att göra sina läxor! Hela tiden är det nya bolag som vi betalar hyra till. Staden lovar att vi ska få en ny bostad, men inget händer, säger 44-åriga Valentina, som inte vill säga vad hon heter i efternamn.

Valentina är ändå nöjd med att hon lyckades få Baronova, en person som har kontakter och nätverk, att komma och titta på bostaden. Kanske det leder någonvart. Valet däremot intresserar henne inte alls.

Augustinatten är mörk och varm. Bakom träden skymtar Moskva citys skyline, de glittrande skyskrapornas konsumtionsparadis.

Fakta:Valet till duman

Valet hålls den 18 september. Ursprungligen skulle det ha hållits den 4 december. Hälften av de 450 mandaten väljs från partilistor, hälften från enmansvalkretsar. 14 partier deltar.

Under de senaste femton åren har ryska duman (ett ryskt ord för riksdag) blivit allt mer betydelselös inom rysk politik. Dagens duma kontrolleras i praktiken nästan helt och hållet av Kreml. Av de fyra partierna i duman är Putinpartiet Det enade Ryssland störst. De tre andra partierna består av Kommunistpartiet, Ett rättvist Ryssland och Liberaldemokraterna. De två sistnämnda är formellt oppositionspartier men i praktiken helt lojala med Putinregimen.

Experternas bedömning är duman även efter valet består av samma fyra partier. Eventuellt kan enskilda kandidater ur andra partier få mandat. Två liberala, västvända partier deltar i dumavalet: det socialliberala Jabloko och det mer högerliberala Parnas. I valet deltar också Gröna partiet med den i Ryssland kända Oleg Mitvol som etta på listan, som bedöms ha vissa chanser tack vare sin personliga popularitet.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.