Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Världen

Ikea bekräftar: Politiska fångar användes i produktionen

Alexander Arnold och Dirk Meinert efter mötet på fredagen.
Alexander Arnold och Dirk Meinert efter mötet på fredagen. Foto: Jan Lewenhagen
Ikea har till sist bekräftat misstankarna som funnits i tre decennier – politiska fångar i DDR-dikturen tvingades jobba åt möbelföretaget. ”Jag hade inte trott att jag skulle bli så känslomässigt berörd”, säger ex-fången Dirk Meinert efter att Ikea lagt fram sin rapport.

Ingen avundas Peter Betzels uppgift denna fredagseftermiddag – han är Ikeas Tysklandchef och nu ska han lägga fram rapporten om hur politiska fångar i det kommunistiska Östtyskland tvingats arbeta åt det svenska möbelföretaget. Han ska berätta om saker som ägde rum långt före hans tid i företaget och som han själv inte bär något ansvar för, men historien har hunnit ifatt Ikea.

Det lilla rummet på Zimmerstrasse mitt i Berlin är proppfullt – konferensen arrangeras av UOKG, som organiserar kommunistdiktaturens många offer.

Platserna närmast podiet är reserverade för personer som själva varit politiska fångar i Östtyskland (DDR). Bakom står en en skog av tv-kameror. Inte bara svenska och tyska journalister är på plats, utan även utsända från Ryssland, Österrike, Storbritannien och flera andra länder. Att det svenska möbelföretaget med den justa imagen utnyttjat politiska fångar skapar rubriker världen över.

Även ex-fångarna Alexander Arnold och Dirk Meinert, som berättat för DN:s läsare om straffarbetet, har kommit och lyssnar uppmärksamt på vad Betzel har att säga.

Betzel ger oss bakgrunden. Ikeas verksamhet i DDR började på 60-talet och tilltog i omfattning. I slutet av 70-talet hade man en egen representant i Östberlin.

Alla kontakter gick via den statliga myndigheten AHB som ansvarade för utrikeshandeln, Ikea hade knappt några egna kontakter med de företag som tillverkade deras möbler.

Peter Betzel fattar sig kort och bekräftar snabbt de uppgifter som varit i svang ända sedan i början av 80-talet, så sent som i våras i SVT-programmet ”Uppdrag granskning” – politiska fångar tvingades arbeta i fabriker som levererade möbler till Ikea.

Enligt rapporten, som gjorts av revisionsföretaget Ernst & Young, tog Ikea del av ryktena i slutet av 70-talet, allra senast 1981.

Peter Betzel säger att Ikea konfronterade AHB med uppgifterna och förklarade att Ikea inte kunde acceptera att politiska fångar tillverkade deras möbler.

Peter Betzel tittar ut över församlingen och säger att han ”beklagar djupt” att Ikeas bemödanden inte var tillräckliga – företagets försök att få klarhet i vad som pågick var förgäves. AHB satte dessutom stopp för eventuella försök att besöka fabrikerna.

Dirk Meinert är inte nöjd med förklaringen, det låter som en bortförklaring. Själv arbetade han före och efter fängelsetiden på ett mejeri i Berlin som var utrustat av svenska Tetrapak.

– Deras servicepersonal kom och gick som de ville, de behövde inte be om lov från någon myndighet, säger Dirk Meinert när ordet blir fritt.

Peter Betzel hänvisar till vad de personer sagt som intervjuats i rapporten, alla kontakter gick via AHB.

Alexander Arnold tar också mod till sig och greppar mikrofonen som sträcks till honom. Han skakar i hela kroppen när han berättar för åhörarna vad han var med om i möbelfabriken – den historia som också kommit DN:s läsare till del. Han får varma applåder när han talat färdigt och bredvid honom står Dirk Meinert och är  djupt berörd – det hade han inte räknat med efter 30 år. Han lämnade fängelset vintern 1981.

Frågan hur mycket Ikea tjänade på den billiga arbetskraften från fängelserna går inte att besvara, förklarar Peter Betzel. Han har heller inget svar på varför Ikea inte avbröt förbindelserna när man inte fick några garantier för att politiska fångar inte utnyttjades.

Peter Betzel möts också av misstrogna blickar när han försäkrar att något liknande med ”så gott som hundraprocentig säkerhet” inte skulle kunna inträffa i dag – inte ens i länder som Kina. Ikea har numera en leverantörskodex kallad Iway och tusentals kontrollanter säkerställer att all tillverkning sker under acceptabla former.

– Men Kina är en diktatur precis som DDR som trixar och ljuger, säger en kvinna som själv satt i kvinnofängelset Hoheneck under DDR-tiden.

Ikea får också beröm. Flera företag, framförallt västtyska postorderföretag, är också misstänkta för att ha låtit politiska fångar arbeta åt sig. Men det är bara Ikea som låtit utreda misstankarna. Ikea är även berett ge pengar till en fortsatt historisk forskning som kan ge en mer fullständig bild av hur politiska fångar utnyttjades i DDR. När den helhetsbilden finns kan det också bli aktuellt med skadestånd till offren förklarar Peter Betzel. Tyskland är Ikeas enskilt största marknad och en imageförlust rikerar att bli ytterst dyrbar.

Mötesordföranden Roland Jahn avslutar mötet, han är chef för Stasiarkivet och var själv utsatt under DDR-tiden. Som oppositionell kastades han ut ur DDR.

Jahn kräver att de kommande utredningarna ska göras så fort det någonsin går, inte minst med tanke på offren blir äldre för var dag som går.

– Det här handlar ju om människor, inte möbler, säger han.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.