Den nye borgmästaren José Luis Martínez-Almeida säger nu att nya minnesinskriptioner skall göras, som hedrar minnet av alla de som mördades i Madrid, dels under ”den röda terrorn” 1936-39, dels under general Francisco Francos massakrer på civila åren efter kriget. 

Den tidigare borgmästaren, Manuela Carmena, vars vänsterkoalition styrde Madrid 2015-2019, satte upp minnesplaketter i Almudena-kyrkogården i stadens centrum, men endast över Francos offer.

Från första stund väckte Carmenas administration passionerade protester och intensiva debatter om kriget och om den blodiga, nära 40-åriga, diktatur som följde på det. 

2016 avlägsnades på hennes order en marmortavla med namnen på åtta mycket unga karmelitermunkar från sydvästra Spanien, som fördes till Madrid av ”röda” milismän och arkebuserades där i augusti 1936. 

Ingen av dem hade deltagit i kriget eller agerat politiskt, de föll offer för den stora terror som drabbade alla kyrkomän- och kvinnor under krigets första fas. Under den tiden köptes alla peruker i staden upp – kvinnor med rakade huvuden var därmed avslöjade som nunnor och mördades utan resonemang av ”chekan”, som de revolutionära miliserna kallades efter sovjetiskt exempel.

Protesterna, också från hennes eget politiska läger, tvingade Carmena att backa. Hon förklarade att ”ett misstag begåtts” och minnesmärket över klosternoviserna återfick sin plats på kyrkogården i Carabanchel i centrala Madrid. 

Kort därefter tillsatte hon en utredning, som fick till uppgift att planera ett större och slutgiltigt monument över krigets civila offer. Den leddes av en av hennes nära vänner, den förra maoistiska aktivisten, motståndskvinnan och senare politikern Francisca Sauquillo. 

Sockeln till den skulptur som skulle bli monumentets huvudnummer, rekommenderade Sauquillo, borde bära en inskription som hugfäste minnet av alla de mördade, oavsett politisk färg och oavsett vem de fallit offer för. 

De allra flesta politiska partier och Madridbor fann denna lösning rimlig, för att inte säga ofrånkomlig.

Men Carmena ogillade kompromissen, upplöste kommissionen och gav order om att upprätta minnestavlor över ”mördade civila 1939-1947” – alltså endast över offren för Francos högerdiktatur. 

Indignationen blev stor, och den växte då det visade sig att fler än 300 av de hågkomna Franco-offren vid monumentets fot var vänsterrevolutionära ”chekister” som deltagit i massakrer på civila under krigsåren.  

När Carmena förlorade makten i kommunvalet i maj var den nya högerkoalitionens första beslut att blåsa av arbetet på minnesmärket. Undersökningskommissionen som Carmena tillsatt och sedan avsatt återupprättades och dess rekommendationer anammades. Carmenas ensidiga minnestavlor avlägsnades i veckan.

Den främste kännaren av krigets civila offer, historikern Santos Juliá, som avled häromdagen, sade 2016 till DN apropå den evinnerliga striden om det historiska minnet och om borgmästare Carmenas attityd:

– Det var mot alla odds Spanien blev en demokrati efter Francos död 1975. Under hela diktaturen var sanningen förbjuden. Det är vår plikt att försvara den nu, för den är demokratins grund. Vi må ha vilka politiska åsikter vi vill, men den som inte kan se ett mord på en civil för vad det är – är ingen demokrat.

Läs mer: Spanien utreder rysk inblandning i katalanskt utbrytningsförsök