I Berlins välutbyggda kollektivtrafik riskerar ingen att klämmas i en tunnelbanespärr. Både tunnelbane- och pendeltågsstationer saknar spärrar och de flesta stationer är obemannade. Men det gäller att ha köpt biljett innan man som resenär kliver på tåget. 

Antalet oanmälda kontroller inne i vagnarna är nämligen många och går till så här: tåget stannar som vanligt vid en perrong varpå minst två, ofta fler, civilklädda biljettkontrollanter kliver på tåget och ryter ”Die Fahrscheine, bitte!” så att alla i hela vagnen hoppar till. 

Då gäller det att få fram biljetten snabbt, något dröjsmål har kontrollanterna sällan överseende med. Eftersom de får betalt per infångad tjuvåkare – Schwarzfahrer – gäller det att jobba snabbt. Faktum är att de arbetar i ett ofattbart högt tempo och med en effektivitet som saknas på andra håll i den tyska förvaltningen. Under den korta tid tåget hinner färdas mellan två stationer har i regel samtliga passagerare kontrollerats.

Den som saknar giltig färdbiljett får följa med kontrollanterna av tåget, lämna sina personuppgifter och ta emot en bot om 60 euro, cirka 600 kronor. Det är billigt i jämförelse med vad tjuvåkare som åker fast i Stockholms kollektivtrafik får böta, nämligen mer än det dubbla, 1.500 kronor. 

Plankare som hoppas kunna komma undan smärtfritt får dock tänka om. Till skillnad från i Sverige betraktas tjuvåkning som ett brott med fängelse i straffskalan. Den som låter bli att betala böter eller åker fast upprepade gånger kan dömas till fängelse. Bara i Berlin hamnar omkring 300 plankare årligen bakom lås och bom. 

Läs mer: Fuskåkandet i Stockholms kollektivtrafik minskar inte trots omfattande insatser

Sedan länge pågår en debatt om straffet är proportionerligt i relation till brottet. Berlins röd-gröna delstatsregering driver på för att avkriminalisera tjuvåkning, bland annat för att avlasta de redan ansträngda domstolarna i huvudstaden som årligen måste ta hand om 40.000 sådana fall. Kritikerna tycker att plankning borde jämställas med att felparkera, ett regelbrott som i Berlin kostar motsvarande blott 150 kronor i böter. 

Trots att Berlins kollektivtrafik saknar spärrar är antalet tjuvåkare förvånansvärt få. I fjol reste omkring 3 procent av resenärerna i Berlins kollektivtrafik utan giltig biljett, enligt statistik från det kommunala kollektivtrafikbolaget BVG. Det är något färre än antalet plankare i Stockholms tunnelbana, som i fjol låg kring 3,2 procent, enligt siffror som DN tagit fram. Detta trots stora investeringar i bland annat nya spärrar, höjda bötesbelopp och kroppskameror. 

Antalet plankare i Berlins kollektivtrafik har dessutom minskat över tid. 2008 reste nio procent utan giltig biljett, tre gånger så många som förra året. Minskningen förklaras bland annat av att antalet kontroller har blivit fler, att arbetslösheten sjunkit och att Berlinarna har fått mer pengar. 

Medan många Berlinbor uppskattar en kollektivtrafik utan spärrar och betraktar tunnelbane- och pendeltågsstationen som en del av det offentliga rummet, upplever andra en otrygghet av att vistas i kollektivtrafiken. Det är vanligt att hemlösa sover nere på perrongerna och att ungdomsgäng använder de uppvärmda stationerna som fritidsgård. 

Det största oppositionspartiet i delstaten Berlin, Kristdemokraterna CDU, vill att Berlins kollektivtrafik ska följa andra storstäders exempel och likt Stockholm och London införa spärrar. De pekar bland annat på att staden årligen förlorar omkring motsvarande 200 miljoner kronor i uteblivna biljettintäkter till följd av tjuvåkning. 

Men hittills har de inte fått gehör.

Läs mer: Stockholms trafikregionråd: Biljettkontroller är en form av trygghetsarbete