Den 22 juli 2011, när den i dag 40-årige Breivik mördade 77 människor i Oslo och på Utøya, var Philip Manshaus bara 13 år. Han var en välartad högstadieelev som ”skrev fina saker”, enligt vad hans tidigare rektor har berättat.

I lördags mördade Manshaus, enligt polisens misstankar, sin 17-åriga styvsyster och försökte sedan uppenbarligen begå ett massmord i stil med Breiviks åtta år tidigare.

Många fick nog kalla kårar när de såg Manshaus lätt hånfulla leende inför tv-kamerorna vid måndagens häktningsförhandling. De påmindes om Anders Behring Breiviks ansiktsuttryck i rättssalen några år tidigare.

Men det finns många andra gemensamma nämnare mellan de båda männen: umgänget på högerextrema nätforum, det växande kvinno- och muslimhatet. Också en relativt privilegierad uppväxt.

Breivik är son till en karriärdiplomat och beskrivs som intelligent och duktig i skolan. Manshaus var likaså en framgångsrik elev och växte upp i den välbärgade Osloförorten Bærum. Han uppges ha en personlig förmögenhet på tre miljoner kronor.

Det löper också en röd tråd mellan deras dåd. Australiern Brenton Tarrant, som mördade 51 muslimer i nyzeeländska Christchurch i mars i år, beundrade Breivik och hänvisade vördnadsfullt till honom i ett ”manifest” på nätet. Manshaus i sin tur hade australiern som idol och såg sig som ”utvald” av honom.

Hat mot muslimer frodas på många håll i västvärlden, och flera länder har drabbats av högerextrema attacker.

Extrema, rasistiska nätforum är dessutom en mer eller mindre global företeelse. Här flockas folk från många länder och samtalar oftast på engelska. Men även om det skrävlas friskt om ”raskrig” så är det ytterst få som går från ord till handling.

Ändå är det alltså två norrmän, från liknande bakgrund, som har gjort just det.

Det är därför naturligt att fråga sig om det finns något särskilt med Norge, någon faktor som ligger bakom att ett rikt land med fem miljoner invånare har producerat både en Breivik och en Manshaus.

Den frågan hänger i luften nu när politiker och förståsigpåare kommenterar dådet i Bærum.

I politikernas fall hamnar den dessutom mitt i en valrörelse – den 9 september hålls kommunalval i Norge.

Och svaret är ofta att politiker har låtit hatet mot invandrare och muslimer växa utan att agera. Särskilt utpekat är Fremskrittspartiet, Frp, det högerpopulistiska partiet som sitter i regeringen tillsammans med borgerliga Høyre.

Frp-ledaren, finansminister Siv Jensen, har tidigare talat om ”smygislamisering” av det norska samhället, och en annan av partiets ministrar, Sylvi Listhaug, har gjort sig känd för att svärta ner Sverige på grund av vårt stora flyktingmottagande.

Under en partiledardebatt i söndags kväll gav Arbeiderpartiets Jonas Gahr Støre Fremskrittspartiet skulden för ett allt mer hatiskt samtalsklimat i Norge. Siv Jensen svarade att hon inte tänkte ”vika en tum” från partiets strikta invandringspolitik.

På så sätt har invandring och högerextremism återigen hamnat högst på den politiska dagordningen i Norge. Och detta inför ett val som de flesta trodde skulle handla mest om biltullar.