Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Världen

Iranavtalet – så funkar det

Tungvattenreaktorn i Arak är en av de anläggningar Iran måste avveckla eller göra om, enligt kärnenergiavtalet med omvärlden.
Tungvattenreaktorn i Arak är en av de anläggningar Iran måste avveckla eller göra om, enligt kärnenergiavtalet med omvärlden. Foto: Hamid Foroutan/AP

Senast den 12 maj ska president Donald Trump fatta beslut om USA:s medverkan i Iranavtalet, men beskedet verkar komma redan under tisdagen. Trump uppges överväga att dra sig ur, vilket oroar de övriga avtalspartnerna. DN reder ut vad som ledde fram till avtalet och vad det innehåller.

Internationella inspektörer har rätt att granska alla iranska atomenergianläggningar de finner misstänkta. Men Iran har 24 dagar på sig att släppa in dem.

Om Iran anses bryta mot avtalet med omvärlden återinförs sanktionerna automatiskt.

Bakgrund

Irans atomprogram har med vissa avbrott pågått ända sedan 1960-talet, och 1967 stod det första forskningscentret för kärnkraft färdigt i Teheran. På den tiden var det den USA-stödde shah Mohammad Riza Pahlavi som styrde landet, och omvärlden reste inga invändningar.

1968 undertecknade Iran ickespridningsavtalet och öppnade för kontroll från Internationella atomenergiorganet, IAEA.

Med den islamiska revolutionen 1979 bröts Irans förbindelser med USA, och relationerna till västvärlden försämrades.

Iran har steg för steg blivit en allt starkare regional makt, särskilt sedan USA störtat fiender till landet i grannländerna i väst och öst: Saddam Hussein i Irak och talibanerna i Afghanistan.

Den islamiska republikens ledare har hävdat att Irans kärnenergiprogram bara syftar till fredlig kärnkraft, men omvärlden har misstänkt att landet i hemlighet vill skaffa sig kärnvapen.

År 2003 avslöjade IAEA att Iran i 18 år bedrivit dolda försök med urananrikning. Det ledde till en diplomatisk låsning.

2006 avbröt Iran sitt samarbete med IAEA, som beskylldes för att vara orättvist av politiska skäl.

Då Teheran ignorerat uppmaningar från FN:s säkerhetsråd att avbryta anrikningen införde FN, EU och flera länder sanktioner mot Iran, bland annat blockering av vapenexport och stoppad import av iransk olja.

I mars 2013 inleddes hemliga förhandlingar i Oman om en diplomatisk lösning mellan representanter för USA och Iran.

Sommaren 2013 valdes den politiskt moderate Hassan Rohani till iransk president.

I november samma år slöts ett interimsavtal mellan sju parter – Iran, de fem permanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd (USA, Ryssland, Kina, Frankrike och Storbritannien) plus Tyskland – där Iran förband sig att börja rulla tillbaka delar av sitt kärnenergiprogram mot att en del sanktioner lyftes.

Förhandlingarna mellan parterna fortsatte.

Den 14 juli 2015 slöts i Wien det slutliga avtalet mellan de sju parterna ovan plus EU.

Överenskommelsen, som går under akronymen JCPOA, Joint comprehensive plan of action (ungefär: gemensam övergripande handlingsplan), gäller i 15 år och går ut på att Iran lovar att kraftigt begränsa sitt kärnenergiprogram i utbyte mot att sanktionerna hävs.

 

Avtalet

Det finns två iranska anläggningar för att anrika uran, Natanz och Fordo.

Anrikningen görs genom att ur gasen uranhexafluorid separera fram den mest klyvbara uranisotopen, U 235, i särskilda centrifuger.

Lågt anrikat uran, 3–4 procent, kan användas som bränsle i kärnkraftverk. Uran som anrikats till 90 procent kan användas för att tillverka kärnvapen.

När avtalet slöts i juli 2015 hade Iran nästan 20.000 centrifuger. Enligt amerikanska experter var det tillräckligt för att tillverka 10 atombomber. Tillräckligt med klyvbart material till en första bomb skulle då kunna tas fram på 2 till 3 månader.

Enligt avtalet ska Iran få ha högst 5.060 av den äldsta typen av centrifuger på anläggningen i Natanz.

I Fordo får ingen anrikning ske. Centrifugerna där får bara användas till att framställa isotoper för medicinskt bruk och forskning.

Under avtalstiden ska det iranska uranlagret reduceras med 98 procent till 300 kilo, och anrikningsgraden ska hållas till 3,67 procent.

I januari 2016 hade Iran drastiskt minskat antalet centrifuger och skeppat tonvis med låganrikat uran till Ryssland.

Ytterligare en utpekad anläggning är en tungvattenreaktor som varit under uppbyggnad i staden Arak. Använt bränsle från en sådan innehåller plutonium nog för att tillverka en atombomb.

De andra avtalsparterna ville att Iran skulle stänga Arakanläggningen helt, men det blev en kompromiss: Iran lovar att bygga om reaktorn och inte ladda den. Allt använt befintligt bränsle förs ut ur landet, och det mesta av det tunga vattnet förs till USA via ett tredje land. Iran får inte bygga andra tungvattenreaktorer på 15 år.

Iran får inte heller ägna sig åt forskning som kan leda till utveckling av kärnvapen.

Inspektörer från Internationella atomenergiorganet IAEA övervakar kontinuerligt Irans deklarerade kärnanläggningar. De övervakar samtidigt att inget klyvbart material olovligen transporteras.

Inspektörerna har rätt att när som helst begära att få inspektera vilken anläggning i landet som helst, som de bedömer som misstänkt.

Inspektörerna måste få tillträde inom 24 dagar. Får de inte det kan en särskild kommission besluta om återinförda sanktioner. I kommissionen sitter alla avtalsländer med, inklusive Iran, men det räcker med majoritetsbeslut.

Om Iran anses ha brutit mot avtalet återinförs de tidigare FN-beslutade sanktionerna automatiskt i tio års tid.

Sanktionerna som gällde före avtalet beräknas ha kostat Irans ekonomi 160 miljarder dollar under åren 2012–2016.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.