Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Världen

”Jag arbetar frivilligt för kärleken till partiet”

Hyperinflation och svår brist på mat och medicin. Ändå väntas president Nicolás Maduro vinna söndagens presidentval i Venezuela. Vad är det som får väljare att tro på en politik som skapat en av de värsta humanitära katastroferna i Latinamerika i modern tid?

Vid ett av hörnen intill det historiska parlamentet i centrala Caracas har regimens anhängare monterat ett stånd som de kallar för Esquina Caliente, heta hörnet. Ett solblekt porträtt av den före detta busschauffören och nuvarande presidenten, Nicolás Maduro, pryder ståndet. Han har styrt Venezuela de senaste fem åren och tänker väljas om för ytterligare sex år på söndag.

– Vi är på rätt väg, säger ingenjören Aquiles Navarro, 57.

Han är statsanställd och behöver bara vara en timme om dagen på sin arbetsplats. Resten av tiden tillbringar han vid »heta hörnet« på torget Plaza Bolívar.

– Jag arbetar frivilligt för kärleken till partiet, säger han.

Att regimens ekonomiska politik orsakat den högsta hyperinflationen i världen rör honom inte. Han tror på president Maduros ursäkter om att det är USA:s sanktioner mot Venezuela som ligger bakom.

Aquiles Navarro ställer upp som frivillig för president Maduros kampanj.
Aquiles Navarro ställer upp som frivillig för president Maduros kampanj. Foto: Daniel Hernandez

– Omvärlden gör allt för att sabotera vår ekonomi, menar Aquiles Navarro.

Inflationen gör att en månadslön i Venezuela inte är mer värd än vad ett kilo ris kostar. Det har gjort att befolkningen blivit beroende av regimens matpaket som delas ut till de familjer som anslutit sig till socialistpartiets matprogram.

– Staten tar sitt ansvar, menar ingenjören.

På andra sidan torget ringlar en lång kö med personer med rörelsehinder. Regimen har lovat dem en valbonus på en miljon bolívares, en halv månadslön, om de registrerar sig i regimens lojalitetsregister inför valet. En partifunktionär skriver in personernas namn i sin mobil för att kolla att uppgifterna stämmer och lovar att bonusen ska vara inne på deras konto i nästa vecka.

– Är inte detta röstköp, undrar jag.

Partifunktionären skakar på huvudet.

– Nej, nej. Vi tvingar ingen att rösta på Socialistpartiet, säger Sonia Ferrer.

Kvinnan längst fram i kön fyller i.

– Vi röstar på Maduro av egen fri vilja, säger hon och väntar in den godkännande blicken från partifunktionären.

I snart tjugo år har Venezuela styrts av en hårdför regim som försökt göra det oljerika landet till ett socialistiskt föredöme. Regimens ekonomiska politik har i stället lett till att 87 procent av befolkningen räknas som fattiga. 

President Nicolas Maduro
President Nicolas Maduro Foto: Juan Barreto, AFP

Sex av tio personer medger att de går och lägger sig hungriga. Under Maduros tid vid makten har BNP:n minskat med 37 procent och enligt Internationella valutafonden når inflationen 13.800 procent i år. Spädbarnsdödligheten har ökat med mer än 60 procent och en tiondel av befolkningen har lämnat landet.

I vilket annat land som helst hade en ekonomisk katastrof av denna kaliber lett till att presidenten inte återvaldes, men Venezuela är inte vilket land som helst. Det är ett land som är på väg mot en postkommunistisk diktatur som inte längre håller fria och rättvisa val. 

Oppositionens främsta ledare har antingen förbjudits att delta i valet, fängslats eller tvingats i exil. De enda kandidater som godkänts är sådana som inte har den minsta chans att utmana regimen. Den främsta motkandidaten, Henri Falcón, är en före detta medlem av Socialistpartiet. Resten av oppositionen bojkottar valet eftersom det inte lever upp till demokratisk standard. Stora delar av det internationella samfundet har fördömt det som ogiltigt.

Att landet med världens största oljereserv står vid ruinens brant är fakta som inte biter på familjen Hernández Rodriques. De bor i ett tvåvåningshus i stadsdelen Los Frailes de Catia som ligger intill stadsdelen 23 de Enero, chavismens starkaste fäste i huvudstaden.

Familjen Hernández Rodriques har registrerat många av sina grannar till regimens lojalitetsregister. Familjen får matpaket varannan vecka.
Familjen Hernández Rodriques har registrerat många av sina grannar till regimens lojalitetsregister. Familjen får matpaket varannan vecka. Foto: Daniel Hernandez

– Det finns alltid saker att klaga på, men i det stora hela tycker jag att Venezuela blivit bättre, säger hemmafrun Nahir Hernández Rodriques, 45.

Hon blev medlem i socialistpartiet efter att hennes 16-årige son, som hade ett talfel, fick hjälp av en statligt anställd talpedagog. Hennes 11-åriga dotter hade ont i smalbenet och fick massage av en kubansk fysioterapeut. 

Själv har hon fått ett förmånligt lån av staten som hjälpt henne att öppna ett företag som ska sälja mat till pendlarna vid tunnelbanan. Räntan är fastställd av regimen och varje månad behöver hon endast betala några öre i avbetalning.

– Regimen hjälper dig om du är en god medborgare, säger hon.

Som tack för hjälpen arbetar hon frivilligt som regimens kvartersråd. Hon har ansvar för de 33 familjer som bor på hennes gata och har fått sina grannar att registrera sig i regimens lojalitetsregister. Det gör att familjerna varannan vecka får ett matpaket som innehåller tre kilo ris, tre kilo spaghetti, tre kilo socker, en konservburk med tonfisk, en liter matolja och ett kilo mjöl.

– Det är klart att det inte räcker till en hel familj. Men det är i alla fall något, säger hon.

En av hennes andra uppgifter som kvartersråd är att se till att grannarna röstar på söndag.

– Jag kan inte tvinga någon, men alla mina grannar har lovat att rösta.

Hennes man är affärsjurist, men eftersom produktiviteten är låg i landet har han inte mycket att göra. I stället frilansar han som taxichaufför.

– Vi måste ha tålamod. Det tar tid att genomföra en revolution, säger Cesar Hernández Rodriques, 52.

För honom är det viktiga att det inte längre är Venezuelas vita överklass som styr landet. Enligt honom är det folket som styr nu.

Cesar Hernández Rodriques och hans hustru Nahir anser att Venezuela är utsatt för en blockad.
Cesar Hernández Rodriques och hans hustru Nahir anser att Venezuela är utsatt för en blockad. Foto: Daniel Hernandez

– När jag var liten hade folk med svart hudfärg inget värde, men det har vi nu, säger han.

Att regimens ekonomiska politik lett till att landets sjukvård saknar 90 procent av sitt läkemedelsbehov vill han inte kännas vid. Han tror på regimens ursäkt om att det är USA som inte vill sälja mediciner till Venezuela eftersom landet styrs av socialister.

– Vi är utsatta för en blockad, menar Cesar Hernández Rodriques.

I själva verket finns inga läkemedelssanktioner. Venezolanska staten får köpa vilka läkemedel den vill, men staten måste betala i hårdvaluta, vilket den inte kan. Situationen påminner om den på Kuba, där regimen menar att USA:s handelsbojkott är anledningen till den utbreda fattigdomen.

– Vi har mycket att lära av Kuba, men jag vill inte att vi tar efter deras kommunism. Jag vill att Venezuela förblir socialistiskt, säger han.

Förtidspensionerade Pedro Reyes tvingas betala sjukhuset för sjukvårdsmateriel.
Förtidspensionerade Pedro Reyes tvingas betala sjukhuset för sjukvårdsmateriel. Foto: Daniel Hernandez

I en annan arbetarstadsdel bor den förtidspensionerade säkerhetsvakten Pedro Reyes, 62. Han haltar. Det beror inte på att han skadat benet utan för att läkarna opererat bort hans urinblåsa. Från navlen går i stället en slang som är fäst med tejp längs benet. På smalbenet sitter urinpåsen som sitter fast med hjälp av en gummisnodd. Påsen skvalpar när han vankar fram. Varannan vecka måste Pedro Reyes uppsöka sjukhuset för att byta kateter. 

Problemet är att sjukhusen inte har några katetrar. Patienten måste handla de själva, plus sterila gummihandskar till sjuksköterskan som ska sätta dit katetern.

– Vet du vad ett par gummihandskar kostar? Sju miljoner bolívares! Det är lika mycket som sju månaders pension. Regimen kan glömma att jag röstar på söndag. Det vore att legitimera deras vanstyre, säger han.

 

Fakta.Sex av tio extremt fattiga

Enligt den senaste undersökningen räknas 61,2 procent av Venezuelas befolkning leva i extrem fattigdom. På grund av matbristen minskade genomsnittsvikten förra året med 11,4 procent per person. 

Källa: Encovi

Enligt Röda Korset flyr i genomsnitt 37.000 venezolaner över gränsen till Colombia varje dag. Minst en miljon venezuelaner har flytt till Colombia sedan krisens början i oljelandet förra året.

 

Fakta.Presidentvalet

Nicolás Maduro har två utmanare i valet, båda anhängare till den tidigare presidenten Hugo Chávez: Henri Falcón är en 56-årig tidigare borgmästare och guvernör Den andre kandidaten är en mindre känd pastor vid namn Javier Bertucci.

EU har in i det sista uppmanat Venezuela att ställa in helgens val eftersom det inte uppfyller kraven för ett fritt och rättvist val. 

Venezuelas valmyndighet har svarat med att EU inte har moralisk rätt att lägga sig i landets politik. 

Även den så kallade Limagruppen, som består av av latinamerikanska länder, uppmanar Venezuela att stoppa valet. Det har utlysts ”utan deltagande av alla politiska aktörer i Venezuela, utan oberoende internationella observatörer och utan nödvändiga garantier för att göra dem fria, transparenta och demokratiska”, enligt ett uttalande som antagits av tolv nord- och sydamerikanska länder.

Varken EU, USA eller andra västländer väntas erkänna valresultatet. Däremot kommer valet att erkännas av Kuba, Ryssland, Iran, Belarus, Kina, Bolivia och Nicaragua.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.