Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-22 23:06

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/varlden/journalistens-dod-overskuggar-nordirlands-val/

Världen

Journalistens död överskuggar Nordirlands val

Bild 1 av 2 Sinn Fein-politikern Maírtín Ó Muilleoir på en kopia av trappan från Titanic, som byggdes i Belfast.
Foto: Nicklas Thegerström
Bild 2 av 2 I området kring Newtownards road i östra Belfast vajar brittiska flaggor överallt.
Foto: Nicklas Thegerström

BELFAST. Skärtorsdagens dödskjutning av journalisten Lyra McKee blev en påminnelse om att den blodiga konflikten i Nordirland snabbt kan blossa upp igen.

Samtidigt ser många av regionens nationalister nu en väg mot ett enat Irland.

Rätta artikel

Både Theresa May, den brittiska premiärministern, och hennes irländske kollega Leo Varadkar deltog vid begravningen av Lyra McKee, den 29-åriga journalisten som föll offer för en kula avlossad av extremister från Nya IRA.

Begravningen blev en manifestation mot våldet, och ett sällsynt tillfälle för katoliker och protestanter att enas i sorg. Eamon Martin, katolsk ärkebiskop för hela ön Irland, var bara en av alla dignitärer som uppmanade politiker från båda sidor att hitta kompromisser.

Begravningen av Lyra McKee, som kom från en katolsk bakgrund, hölls i en protestantisk kyrka i Belfast och leddes av både en katolsk och en protestantisk präst. Politiska ledare från båda läger deltog vid ceremoni, som blev en manifestation mot våldet. Foto: Liam McBurney/AP

Samtidigt förbereder sig nordirländarna för ännu en politisk strid i landsdelens första lokalval sedan 2014 som äger rum den 2 maj.

Valaffischerna syns överallt i Belfast och signalerar vilken folkgrupp som är i majoritet i olika stadsdelar. Den irländska färgen grönt för kandidater från Sinn Féin och SDLP, partier som kallas nationalistiska eller republikanska med huvudsakligen katolska väljare. Eller brittiskt rött, vitt och blått för DUP och UUP, unionistiska partier som vänder sig till protestanter.

De två största partierna är unionistiska DUP – som också är stödparti till Theresa Mays konservativa regering i London – och Sinn Féin, nationalistpartiet som en gång var den paramilitära organisationen IRA:s politiska gren. Sinn Féin blev störst 2014 räknat i antal röster, men DUP fick flest mandat.

Och även om valet egentligen ska handla om lokala frågor som sophämtning och stadsplanering så överskuggas det som vanligt av den eviga stridsfrågan – om Nordirland ska fortsätta att tillhöra Storbritannien, som unionisterna vill, eller bli en del av republiken Irland, som nationalisterna kämpar för.

Det lokala politiska spelet påverkas också i högsta grad av Brexitfrågan. I folkomröstningen 2016 röstade 56 procent av nordirländarna för att stanna i EU, men bland dem som röstade för ett utträde var protestanter i majoritet.

DUP-ledaren Arlene Foster varnar nu för att om republikanska Sinn Féin blir störst i valet kommer de att trappa upp sina krav på det republikaner kallar återförening med Irland.

Maírtín Ó Muilleoir. Foto: Nicklas Thegerström

Det stämmer att många nationalister argumenterar för att en anslutning till Irland är en väg tillbaka in i EU efter Brexit. Så här säger Sinn Féins Maírtín Ó Muilleoir, tidigare borgmästare i Belfast, till DN.

– Vi röstar om återförening och dagen efter är vi med i EU igen.

Han stöder sig på skrivningar i det så kallade långfredagsavtalet 1998 som fick slut på den väpnade konflikten i Nordirland. Det skedde bland annat genom att vissa frågor lades i malpåse.

En av dem var tanken att hela ön Irland en dag skulle bli ett land, att gränsen skulle försvinna och Nordirland bli en del av republiken med Dublin som huvudstad. Den frågan skulle kunna bli föremål för en folkomröstning – här kallad ”border poll” – någon gång när den brittiske nordirlandsministern tyckte att tiden var mogen.

Det vill säga aldrig, menar de flesta protestanter eller unionister som ser sig som britter.

Katolska nationalister däremot har hela tiden påmint om frågan och fått vind i seglen av den demografiska utvecklingen. Redan i dag föds fler katoliker än protestanter i landsdelen, och vid nästa folkräkning år 2021 spås den protestantiska majoriteten vara ett minne blott.

Och nu hoppas vissa att Brexit kan snabba på processen med att slopa gränsen.

– Jag tror kanske att Skottland går först, men sedan blir det vår tur, säger Maírtín Ó Muilleoir.

Vi träffar honom i Titanic Belfast, ett museum och konferenscentrum som står just där fartyget med samma namn byggdes. Här finns bland annat en kopia av trappan där Leo DiCaprio kysser Kate Winslets hand i ”Titanic”, och Ó Muilleoir inspireras till maritima metaforer.

– Kaptenen på Titanic var lyckligt ovetande om isbergen. På samma sätt är det med dem som står vid rodret i London, de seglar mot okända vatten. Men vi kan hoppa av skeppet.

För ett parti som Sinn Féin är återförening med Irland själva livsblodet. De allra flesta av partiets sympatisörer är också övertygade EU-vänner och röstade emot Brexit.

– Tyvärr röstade en majoritet i England för att lämna EU. Och om det hela slutar i en hård Brexit så accelererar det processen mot en återförening av Irland, säger Ó Muilleoir.

För nordirländska unionister är en ”border poll” ett rött skynke, och de flesta skulle aldrig ta ordet ”återförening” i sin mun. Ó Muilleoir försöker lugna sina kritiker:

– En återförening skulle förstås få ta tid. Annars finns stor risk för våldsamheter. En övergångsperiod på tio år skulle kunna vara rimlig.

Ian Marshall har som första unionist från Nordirland tagit plats i senaten i republiken Irlands huvustad Dublin. Foto: Nicklas Thegerström

Ian Marshall är en ovanlig man. Protestantisk mjölkbonde från södra Armagh, ett av de områden som drabbades värst av ”The troubles”, de 30 åren av våld och terror fram till 1998. Samtidigt har han, som första nordirländska unionist, tagit plats i senaten i Dublin.

Han har alltså skaffat ett irländskt pass utöver sitt brittiska. Han vill att Nordirland ska förbli brittiskt, och att Storbritannien ska stanna i EU – till skillnad från de flesta unionistpolitiker som röstade för Brexit.

– Jag tror faktiskt ännu att Brexit kanske inte blir av, säger Marshall.

– Förhoppningsvis kan vi få en ny folkomröstning, där man röstar om ett nytt avtal med EU. Alternativet blir då att stanna kvar.

Ian Marshall har vant sig vid att kallas förrädare av många unionister i Nordirland. Han är god vän med Leo Varadkar, Irlands premiärminister som var den som bad honom ställa upp som senator.

Samtidigt tror han inte alls på det nationalisterna kallar återförening.

– Säg att vi håller en folkomröstning om några år, och att 53 procent röstar för att ta bort gränsen och 47 procent emot. Hur går vi vidare då? Vi kommer tillbaka till splittring och våld.

– Sinn Féin talar mycket om ”border poll” just nu, men det är mest ett sätt för dem att skapa rubriker och hålla kvar sina mest kompromisslösa anhängare.

Ian Marshall skulle vilja att hela frågan om gränsen på den gröna ön kunde avpolitiseras, inte ständigt ses som ett val mellan grönt eller orange, mellan katolskt eller protestantiskt.

– Jag vill hellre återförena människor än territorier.

Foto: Nicklas Thegerström

Schablonen av Nordirland är att alla unionister också är brexitörer, och att nationalister vill stanna i EU. Men verkligheten är inte alltid enkel.

Kvarteren kring Newtownards road i östra Belfast är protestantiskt område, med gott om de politiska muralmålningar som båda sidor i konflikten traditionellt har använt för att markera närvaro.

Här drar mammor sina barnvagnar framför en vägg där en soldat från protestantiska gerillan UFF blickar ner genom rånarluva och med sitt automatvapen siktat mot betraktaren.

Vi pratar med Linda McCracken, en medelålders dam.

– Jag känner mig absolut som britt och skulle aldrig vilja att vi lämnade Storbritannien. Men jag har faktiskt irländskt pass ändå, mest för att det var billigare, säger hon.

I Brexitomröstningen avstod hon från att delta, men i vanliga valet blev det De gröna för Linda McCracken.

Roisin O'Connor växte upp i ett katolskt hem, men vill inte identifiera sig som vare sig nationalist eller unionist. Foto: Nicklas Thegerström

Socialarbetaren Roisin O’Connor växte upp i ett katolskt hem, men vill inte definiera sig som vare sig unionist eller nationalist.

– Varken Brexit eller en återförening är särskilt viktigt för mig eftersom jag ändå är irländsk medborgare. Skulle jag rösta i en ”border poll”? Ja, antagligen, men jag säger inte på vad.

Läs mer: Trots uppskovet – Brexit splittrar nordirländarna