Spanien har relationer till bägge Venezuelas presidenter, dels regimens Nicolás Maduro, dels till nationalförsamlingens talman Juan Guaidó, som Spanien liksom ett 50-tal andra länder, erkänt som landets rättmätige statschef. 

Natten till torsdagen tog Spaniens ambassad i Caracas emot Venezuelas mest kände oppositionsledare, Leopoldo López, som häromdagen befriades från sin husarrest av säkerhetsstyrkor lojala med Juan Guaidó. López dömdes häromåret till 14 års fängelse för ”terrorism och mord”. Åklagaren i målet har nyligen medgivit att alla bevisen mot honom fabricerades.

På torsdagskvällen kom beskedet att Spanien inte tänker hörsamma kravet från Venezuela och överlämna López till regimen i Caracas. Spanien utgår från att Venezuela respekterar ambassaden immunitet, heter det i ett uttalande som av tidningen El Mundo. 

Den så kallade Internationella Kontaktgruppen, som upprättats av Spaniens premiärminister Pedro Sánchez för att försöka vinna Maduro-regimens samtycke till allmänna val, har stöd av USA. 

Den har ännu inte åstadkommit något synligt resultat, men låter förstå att ”saker pågår”.  Förhandlingssituationen är komplicerad och höljd i dunkel, med Ryssland och Kina i oklara roller. Ryssland har stött den sittande regimen och uppmanat den att inte ge tappt, medan Kina, Venezuelas störste fordringsägare, har kontakter med oppositionen och Guaidó.

Guaidó uppger att delar av säkerhetsstyrkorna numera står på hans sida, något som tycks ha bekräftats det senaste dygnet, då Leopoldo López efter att han brutit sin husarrest färdades från sitt hem till Chiles ambassad och sedan till Spaniens ambassad förbi avspärrningar och kontroller.

De fria val som de demokratiska ländernas medlare föreslår är ingen utväg för president Maduro och hans inre krets. Många av dem, i synnerhet regimens militäre ledare Diosdado Cabello, är efterlysta i USA för narkotikasmuggling och andra svåra brott. För dem är regimens överlevnad och deras egen samma sak. 

Men för tiotusentals soldater och poliser av lägre rang är framtiden mindre solklar. Den favorisering av säkerhetsstyrkorna som Hugo Chávez inledde efter ett misslyckat kuppförsök 2002, går inte längre att upprätthålla. 

Valutan är värdelös och för att komma över mat och mediciner behövs dollar, smycken eller andra värdeföremål. Regimens väktare har hittills visat sig överraskande lojala, men de civila ställs inför svält och känner inte längre att de har något att förlora. Modellen är inte uthållig.

Venezuela är en stor inrikespolitisk fråga i Spanien, ekonomiskt och känslomässigt. Tiotusentals flyktingar har satt sprätt på lägenhetspriserna i Spaniens större städer och regimkrisen i det som en gång var tredje världens rikaste land splittrar de partier som skall styra Spanien framöver. 

Socialistpartiet PSOE erkände, efter viss tvekan, Guaidó medan vänsterradikala Podemos, som lanserades med hjälp av frikostigt stöd från Hugo Chávez, är av annan mening. En av Podemos Europa-parlamentariker, Javier Couso, är Maduro-regimens mest passionerade anhängare på denna sidan Atlanten.

Läs mer: 

Henrik Brandão Jönsson: Ryssland och Kuba styr Venezuela 

Detta har hänt i Venezuela