Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-07-04 01:47

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/varlden/katrine-marcal-krangel-kan-gora-att-britterna-kryper-tillbaka-till-forhandlingsbordet/

Världen

Katrine Marçal: Krångel kan göra att britterna kryper tillbaka till förhandlingsbordet

Kritiken mot Boris Johnsons sätt att hantera pandemin har ökat.
Kritiken mot Boris Johnsons sätt att hantera pandemin har ökat. Foto: Ben Stansall/AFP

Den brittiska regeringen har trots global pandemi, nationella undantagstillstånd och en premiärminister som nästan dog valt att inte be om mer tid att förhandla fram ett handelsavtal med EU.

Storbritannien kommer därmed att bryta med EU den 1 januari nästa år.

Frågan blir bara hur. 

Vad kommer att hända på nyårsdagen? Det är fortfarande den stora frågan när det gäller brexit. Antingen lyckas Storbritannien och EU nå ett avtal, eller så kommer Storbritannien gå över till att handla med resten av EU enligt Världshandelsorganisation regler. Då blir det tullar på många varor från och med den första januari.

Det här utfallet kallas för ”hård brexit”. Och egentligen är det en lite missvisande term. ”Hård brexit” hade varit om förhandlingen om utträde förra året kollapsade. Då hade Storbritannien den 1 februari i år funnit sig själv i ett tillstånd som ingen nationalstat i modern tid har gjort: mitt uppe i en handlös krasch ut ur den Europeiska unionen och det hade mer eller mindre varit det. Visserligen hade man kunnat lappa och laga med olika mindre avtal i efterhand, hitta regler för flygen att kunna lyfta och så vidare, men det hade inte gått att göra om processen.

Det kan man däremot denna gång. 

Även om det inte blir ett frihandelsavtal mellan Storbritannien och EU 2020 finns det ju inget som säger att parterna inte skulle kunna försöka förhandla fram ett senare. Detta gör att EU inte är lika panikslaget längre: Om britterna får leva med tullar och krångel i några månader kanske de kryper tillbaka till förhandlingsbordet?

Även från ett brittiskt perspektiv är idén om att lämna utan ett handelsavtal mindre skrämmande. Förra året kunde brexitmotståndarna skrämmas med hur detta skulle leda till tomma hyllor i mataffärerna och kaos på gränsen. Då lät detta som någon form av armageddonscenario. 

I dag är det bara en ungefärlig beskrivning av vad vi upplevde här i Storbritannien i mars när pandemin slog. Den brittiska tillväxten beräknas ju redan krascha över 11 procent på grund av pandemin: kommer väljarna då verkligen att märka av några ytterligare procent av brexitkaos?

Å andra sidan är det kanske just ett par ytterligare procent som kan bli den politiska droppen för regeringen. En del källor pekar på att Boris Johnson faktiskt är mer villig att sluta ett avtal med EU i dag än för några månader sedan just på grund av pandemin. 

Premiärministern får mer och mer kritik för hur han har hanterat pandemin. Storbritannien ser ut att bli Europas hårdast drabbade land och regeringens kommunikation till befolkningen under denna kritiska vår har varit kaotisk i mångas ögon. 

Varför är de flesta skolor fortfarande stängda samtidigt som de ska öppna djurparkerna och pubarna? Varför jagar polisen bort folk från stränderna samtidigt som Boris Johnsons närmsta rådgivare bröt mot restriktionerna redan i april? Varför har så många människor dött och hur kan tyskarna ha en fungerande nationell smittspårning och inte vi? 

Folk kommer inte längre lita på att regeringen efter ett par veckor av störningar i handeln kommer kunna leda landet tillbaka till normalitet.

Boris Johnson har tidigare kunnat luta sig mot en idé om brittisk exceptionalism när det gällde en eventuell hård brexit. Ett: ”oavsett vad som händer kommer vi att klara det eftersom vi är britter”. Denna argumentation blir allt svårare i ljuset av hur landet har klarat pandemin. 

Om bilden av att Boris Johnson står för kaos och inkompetens sprider sig ännu mer blir den politiska risken att gå mot en hård brexit plötsligt mycket större för regeringen. Då kommer den inte ha råd att addera mer kaos. Folk kommer inte längre lita på att regeringen efter ett par veckor av störningar i handeln kommer kunna leda landet tillbaka till normalitet. Eller rentav något bättre. Och detta kan få Boris Johnson att bli mer kompromissvillig gentemot EU.

Vad är då de stora stötestenarna i förhandlingen? För det första handlar det om huruvida Storbritannien ska tvingas följa EU:s regler när det till exempel gäller miljö och arbetsrätt. EU har tidigare sagt att Storbritannien måste följa dem för att få fri tillgång till EU:s marknad, annars blir det tullar. Nu har retoriken mjuknat. Storbritannien får ”välja om det vill följa EU-reglerna” och om landet inte gör det blir det tullar. Detta skulle den brittiska regeringen eventuellt politiskt kunna leva med. Det finns emellertid en stor närliggande fråga om vilken rätt Storbritannien ska ha att ge statligt stöd till sina företag, och den måste också lösas ut. 

Sedan har vi det där med fisket. EU kräver fortsatt tillgång till de brittiska vatten man har tillgång till i dag. Britterna säger nej. De vill ha rätt att omförhandla saken varje år och helst kunna stänga ute europeiska fiskare om man inte kommer överens.

Samtidigt verkar det som att EU alltid kommer att ha ett stort svärd hängande över britternas huvud oavsett.

Slutligen är det frågan om hur alltihopa ska styras. Ska man skriva en stor överenskommelse eller flera små? EU vill gärna se att alltihopa samlas i samma pappershög. Om Storbritannien bryter mot reglerna för fiske på sidan tolv kan man då hotfullt peka mot reglerna för bilmarknaden på sidan 60. Får vi inte tillgång till er fisk får ni inte tillgång till reservdelar för era bilar. Det blir ett sätt att skapa stabilitet. 

Samtidigt verkar det som att EU alltid kommer att ha ett stort svärd hängande över britternas huvud oavsett. Det handlar om den brittiska finanssektorns tillgång till EU-marknaden. Om Storbritannien uppfattas bråka om fiskarna kan EU alltid hota med att klämma åt landets banker. För att uttrycka det hela krasst.

Vad som händer den 1 januari nästa år är fortfarande extremt oklart. Detta är naturligtvis väldigt frustrerande för näringslivet. Däremot är en hård brexit i januari alltså inte alls lika dramatisk som en hård brexit hade varit förra året. 

Vad som händer i brittisk inrikespolitik de närmaste månaderna kommer att bli väldigt viktigt. Stiger eller sjunker det politiska priset för Boris Johnson att riskera mer kaos i januari? 

Det är den definierande frågan på den brittiska sidan. 

Ämnen i artikeln

Brexit
Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt