Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-12-10 15:44

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/varlden/katrine-marcal-labourledarens-radikala-vanstersvang-ska-vinna-valet/

Världen

Katrine Marçal: Labourledarens radikala vänstersväng ska vinna valet

Foto: Tolga Akmen/AFP

Posten ska förstatligas. Järnvägen ska förstatligas. Tandvården ska bli gratis. Skatterna ska höjas dramatiskt.

Jeremy Corbyn går till val på det mest radikala ekonomiska program som har lagts fram i en stor europeisk ekonomi på decennier.

Labour tror att detta är deras väg till seger i det brittiska valet den 12 december.

Sex stora energibolag ska förstatligas. Posten ska förstatligas. Järnvägen ska förstatligas. Bredbandsnätet ska (delvis) förstatligas. Storbritannien ska införa löntagarfonder samt radikalt höja skatterna. Folket ska få gratis bredband, gratis tandvård, en miljon nya sociala bostäder ska byggas, minimilönen ska höjas och offentlig sektor byggas ut. 

Jeremy Corbyn 2019 går till val på ett ekonomiskt program som får Jeremy Corbyn 2017 att framstå som en riktig högersosse. Årets valmanifest är något helt annat än vad han presenterade för bara två år sedan. Labour har tagit av radikalt åt vänster. Och hoppas att detta ska vinna årets val åt dem. 

Jeremy Corbyn jämförs ofta med Michael Foot: den vänsterman som tog över det brittiska Labourpartiet i början av 1980-talet. Michael Foot är främst ihågkommen för just ett valmanifest. Och ett radikalt sådant. Dokumentet som han gick till val på 1983 har nämligen gått till historien som ”det längsta självmordsbrevet i världshistorien”. Labour lade fram ett valmanifest långt till vänster gällande ekonomisk politik. Och enligt den politiska historieskrivningen blev alltihopa för mycket för väljarna. De blev skräckslagna och kastade sig istället i armarna på Margaret Thatcher. 

En plats på vilken de förblev i nästan ett decennium. 

Michael Foot och Margaret Thatcher 1982. Foto: Bryn Colton/TT

Det tog 14 år för Labourpartiet att återhämta sig. Och först efter en rejäl sväng tillbaka in mot den politiska mitten lyckades partiet vinna tillbaka regeringsmakten igen.

Året var 1997 och Tony Blair var partiledare. 

Under Tony Blairs tio år vid makten genomförde Labourpartiet rekordstora satsningar på offentlig sektor. Men samtidigt accepterade Labour de privatiseringar och marknadsreformer som Margaret Thatcher hade genomfört under 1980-talet. Tony Blair fortsatte dessutom att avreglera den brittiska finanssektorn. 2007 fanns det dubbelt så många internationella banker i London jämfört med New York och när den globala finanskrisen slog till i september 2008 drabbade det den brittiska ekonomin hårt. Väldigt hårt. 

Bankdistriktet i London. Foto: Jeremy Selwyn/TT

David Cameron kom in som ny konservativ premiärminister 2010. Han började genomföra stora nedskärningar och ville få ner det stora brittiska budgetunderskottet genom att skära i offentlig sektor. Men på gatorna demonstrerade folk i protest. Och under OS i London 2012 blev den dåvarande konservativa finansministern George Osborne utbuad när han visade sig. Den konservativt ledda regeringen hade ett pedagogiskt problem: Varför skulle vanligt folk ta smällen för en kris orsakad av bankerna? 

Trots det lyckades Labour inte återta regeringsmakten 2015. Hur var det ens möjligt? Stora delar av Labourpartiet hade sin analys färdig. Labour hade inte vågat gå tillräckligt långt åt vänster. Partiets dåvarande ledare Ed Miliband hade pratat om jämlikhet och sagt att den brittiska ekonomin behövde förändras. Men sedan hade han inte vågat presentera några åtgärder som skulle ha en chans att leverera den typen av radikal förändring. Folk inom Labour var trötta på försiktig sossighet. 

De valde Jeremy Corbyn till partiledare i stället. En person som var beredd att faktiskt lyfta på ekonomins motorhuv och börja skruva i dess fundamentala delar. För Jeremy Corbyn vill i grunden förändra hur den brittiska ekonomin fungerar. Precis som Margaret Thatcher en gång gjorde. 

Men åt andra hållet. 

Där Margaret Thatcher sänkte skatterna vill Jeremy Corbyn höja dem. Där Margaret Thatcher privatiserade vill Jeremy Corbyn förstatliga. Där Margaret Thatcher gjorde sitt bästa för att minska fackföreningsrörelsens makt vill Jeremy Corbyn minska finanssektorns och de stora företagens makt. Brexit är, tänker sig hans rådgivare, ett symtom på en ilska i folkdjupet som egentligen har att göra med ojämlikheten i Storbritannien. 

Och med finanskrisen. 

De ser det förra brittiska valet 2017 som ett bevis för att de har rätt. Och för att de kan vinna. 

För två år sedan förväntade sig de flesta nämligen att den dåvarande premiärministern Theresa May skulle segra stort. Det gjorde hon emellertid inte. I stället lyckades Labour beröva henne på hennes majoritet i parlamentet. Theresa May satt visserligen kvar som premiärminister men Jeremy Corbyns vänsterpolitik visade sig vara otippat populär hos väljarna. Labours valmanifest den gången var betydligt försiktigare. Och i detta val vågar man betydligt mer. Labourpartiet tror att kaoset runt brexit gör att folkets aptit på förändring är ännu större i dag än vad den var 2017. 

Ett av Labours ekonomiska förslag som har fått mycket uppmärksamhet är vad de kallar för ”Inclusive Ownership Funds”. Detta är en variant av de gamla svenska löntagarfonderna. Företag med mer än 250 anställda ska gradvis behöva överföra 10 procent av sina aktier i en fond som kontrolleras av de anställda. De anställda ska sedan kunna få aktieutdelning på upp till 500 pund per person varje år. Eventuella pengar utöver detta skulle gå till staten. Som en sorts skatt. Däremot ska företag som redan delar vinster med de anställda kunna slippa undan. 

Men exakt hur reformen ska genomföras är oklart.

Labourledaren Jeremy Corbyn träffar väljare på ett valmöte i Renishaw i norra England. Foto: Oli Scarff/AFP

Brittiska konservativa tidningar gillar att framställa Jeremy Corbyn som en person som inte har koll. Det finns envisa rykten om att han aldrig har läst en bok i hela sitt liv. Dessa påståenden stämmer inte men de påverkar bilden av Labourledaren. Och onekligen är det inte Jeremy Corbyn som är hjärnan bakom Labours ekonomiska politik. Det är i stället Labours skuggfinansminister John McDonnell.

Jeremy Corbyn intervjuades i tisdags kväll av BBC:s skjutjärnsjournalist Andrew Neil. Intervjun fick stor uppmärksamhet just eftersom Jeremy Corbyn hade svårt att svara på mer detaljerade ekonomiskt frågor. Och detta börjar bli ett problem för Labour i valrörelsen. 

Jeremy Corbyn vill höja skatten radikalt för Storbritanniens rikaste, men vad händer om de som tjänar mest väljer att lämna Storbritannien? De 0.1 procent som tjänar mest står för hela 12 procent av skatteintäkter från inkomster. Det behöver inte vara särskilt många av dem som tar sitt pick och pack och flyttar utomlands för att effekterna ska märkas. Och är det verkligen sant att Labour inte tänker höja skatten för vanligt folk? Kommer inte många småföretagare som är långt ifrån superrika drabbas av den nya bolagsskatten? Och visst vore det bra om man förstatligade järnvägen. Men hur ska det gå till?

Just nu leder Boris Johnson stort i opinionen om man kan lita på opinionsmätningarna. Vilket man inte alltid kan i Storbritannien. 

Emellertid har Jeremy Corbyn onekligen påverkat den ekonomiska debatten i stort. Boris Johnson har både backat från att sänka den brittiska bolagsskatten och föreslagit en ny skatt på stora internationella techbolag. Detta hade den konservativa premiärministern inte gjort om det inte hade varit för Labours vänstersväng. Mycket av det som Jeremy Corbyn säger går onekligen hem i stora grupper.

Och det vet de konservativa. 

Men om det brittiska folket kan tänka sig Jeremy Corbyn som premiärminister. Det är en annan fråga. 

Just nu leder Boris Johnson som sagt stort i opinionsmätningarna. 

Å andra sidan är de inte alltid att lita på i Storbritannien. Och om det är Jeremy Corbyn som är premiärminister i Storbritannien den 13:e december: ja då väntar minst sagt stora förändringar för hela den brittiska ekonomin. 

Läs mer: Brittisk chefsrabbin anklagar Corbyn för antisemitism