Jeremy Corbyn ”välkomnar hatet”, säger han från talarstolen. Och inte vilket hat som helst: hatet från ”de rika och mäktiga”. Storbritanniens oppositionsledare lanserade Labours valmanifest i Birmingham. Jeremy Corbyn stod där fullt medveten om att dokumentet han höll i sin hand var det mest radikala valmanifest som har presenterats i ett stort europeiskt land på decennier.

Huruvida de ”rika och mäktiga” verkligen hatar Jeremy Corbyn är svårt att bevisa. Men det konservativa partiet har i alla fall lyckats få in över 5 miljoner pund i donationer på bara en vecka. Det säger något om hur kontantrika kretsar känner. De vill inte att Jeremy Corbyn blir premiärminister i Storbritannien fredagen den 13 december.

Labours valmanifest heter ”It’s time for real change” (Det är dags för verklig förändring). Och här finns skattehöjningar nästan exakt dubbelt så stora som de Jeremy Corbyn utlovade i förra valet. Här finns en variant av löntagarfonder som skulle göra att 10 procent av aktierna i större företag gick till de anställda.

Jeremy Corbyn vill förstatliga el, vatten, järnväg och post. Labour vill bygga en miljon nya sociala bostäder och beskatta de stora internationella techbolagen.

Det ska bli gratis att gå på universitetet, gratis för ungdomar att åka buss och gratis att ha bredband hemma. Jeremy Corbyn vill finansiera ambitiösa klimat­åtgärder med en ny skatt på olje- och gasbolag och bygga solpaneler som kan täcka en yta större än 22.000 fotbollsplaner.

Labourledaren kallar det för ”en radikal och ambitiös plan för att transformera vårt land”. Financial Times kallar det för ”det mest vänstervridna valmanifestet på generationer”. Från London meddelar revisorer och advokater som arbetar med Storbritanniens rikaste familjer att telefonerna har ringt som tusan. Miljardärerna planerar landsflykt i samma sekund som Labour bildar regering, heter det. Om man får tro dessa rapporter.

Vad säger då Boris Johnson?

Inte mycket.

Boris Johnson vill nämligen inte prata om Labours valmanifest. Han börjar inte, vilket trots allt borde vara en ryggmärgsreflex hos konservativa politiker, veva om riskerna med socialism. Eller yla högt om det ekonomiskt oansvariga i att höja skatten för allt som rör sig. Han pratar inte om hur en liknande vänstersväng ledde till extrem kapitalflykt i Frankrike 1981. Han skräms inte med hur det hela kan slå mot tillväxten? Mot utlandsinvesteringarna? Mot pundet? Han säger inget om att till och med radikala svenska socialdemokrater övergav löntagarfondsidén för länge sedan.

I stället byter han ämne.

Och börjar prata om brexit.

Boris Johnson har nämligen skärpt sig. Han har en valstrateg vid namn Brett O’Donnell som en gång i tiden lärde George W Bush att hålla sig till ämnet. Brett O’Donnell är känd just för vikten av budskapsdisciplin. Och det här valet ska handla om brexit, enligt de konservativa. Om att Boris Johnson har en plan för att ta Storbritannien ut ur EU i januari och att Jeremy Corbyn inte har det.

Det säger något om att det konservativa partiet faktiskt tror att Jeremy Corbyns ekonomiska politik kan gå hem i stora väljargrupper. Och därför tycker de att det är säkrast att inte prata om den.