Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-06-02 07:49

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/varlden/katrine-marcal-nej-vardpersonalen-vill-inte-att-stridsplan-ska-flyga-over-london-till-deras-ara/

Världen

Katrine Marçal: Nej, vårdpersonalen vill inte att stridsplan ska flyga över London till deras ära

Bild 1 av 2 Förberedelser inför minnesdagen av andra världskrigets slut i Europa för 75 år sedan.
Foto: Daniel Leal-Olivas/AFP
Bild 2 av 2 En flicka ritar den brittiska flaggan inför minnesdagen.
Foto: James Veysey/Shutterstock

Den sociala pressen är just nu stor. I den by på engelska landsbygden där jag bor tillverkar folk patriotiska girlanger att dekorera huset med och det kommer påminnelser om recept på kokosrutor gjorda på kondenserad mjölk som man tydligen bör baka för att fira ”segern i Europa”. 

Alltså att det i dag är 75 år sedan andra världskriget tog slut i Europa.

Inom vissa delar av den brittiska vänstern får många kräkreflexer av alltihop. Där ser en del personer (som i min by vill vara anonyma) firandet som en form av syntetiskt framkallad patriotism. En premiärminister vid namn Boris är besatt av en annan premiärminister vid namn Winston och försöker därför i spåren av något som kallas brexit uppmuntra britterna till att tjata på om kriget. 

Jag intervjuade den brittiske författaren John le Carré för några år sedan och vad jag främst minns från den vindränkta publunchen var hans ord om just den på många sätt märkliga brittiska nostalgin för andra världskriget: 

– Grundproblemet med Storbritannien i dag är att vi tror att vi vann andra världskriget. I själva verket överlevde vi bara.

Bild 1 av 2 8 maj 1945 samlades människor på Trafalgar Square i London för att fira krigets slut.
Foto: Anthony Wallace/Daily Mail/REX, Anthony Wallace/Daily Mail/REX
Bild 2 av 2
Foto: Hulton-Deutsch Collection/CORBIS

Storbritannien kom ur kriget inte som segrare utan som ett land i djup ekonomisk kris. Snart hade man förlorat hela sitt imperium. Brexit har lett till en ny form av nationalism som får näring ur ofta helt felaktiga påståenden om just detta. 

Till exempel upprepar många brexitörer att Storbritannien inte fick något av Marshallpengarna. De tror att hela det amerikanska ekonomiska stödpaketet efter kriget gick till Västtyskland och att det var därför som Storbritannien inte kunde återgå till sina fornstora dagar. 

I själva verket fick Storbritannien mer Marshallpengar än något annat land. Och det är den här formen av nationalistisk mytbildning om andra världskriget som har gjort att många vänder sig mot krigsretoriken när den nu även kopplas till den pågående pandemin. 

Nej, vårdpersonalen vill inte att ni flyger stridsplan i formation över London till deras ära, de vill bara ha högre löner! heter det till exempel i vänstertidningen The Guardian. 

Men frågan är om det måste vara antingen eller. 

Något av det mest intressanta med krigsslutet i Europa 1945 är ju faktiskt just vad det kom att leda till ekonomiskt och socialt. Redan tio månader innan Nazityskland kapitulerade hade Bretton Woods-konferensen lagt grund till den internationella ekonomiska ordningen som tog vid.  

Brittiske ekonomen John Maynard Keynes under Bretton Woods-konferensen i juli 1944.
Brittiske ekonomen John Maynard Keynes under Bretton Woods-konferensen i juli 1944. Foto: -, -

Nu uppstod både den Internationella Valutafonden IMF och Världsbanken. Så småningom pumpade USA miljarder in i återuppbyggnaden av Västeuropa och de första gemensamma europeiska institutionerna bildades.  

Just orden ”Bretton Woods” har hörts igen i den ekonomiska debatten de senaste veckorna. Det sägs nämligen att vi behöver ett nytt ”Bretton Woods”. Världen måste skapa nya institutioner som är bättre anpassade för vår tid: hoten från allt från pandemier till klimatförändringarna. Hur det blir med den saken återstår förstås att se. 

För Västeuropas del var det mest signifikanta med krigsslutet 1945 på många sätt att man inte gjorde som vid krigsslutet 1918. Efter det första världskriget handlade det mesta om nationellt egenintresse och världen som ett nollsummespel: Inte om att bygga en ordning baserad på samarbete. 

Efter andra världskriget hade man delvis lärt sig. Resultatet i Västeuropa blev fred och rikedom. Och den läxan från krigsslutet är kanske trots allt värd att baka några kokosrutor för?