Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-03-31 10:14

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/varlden/lakare-i-norra-italien-tvingas-valja-vem-de-ska-radda/

Världen

Läkare i norra Italien tvingas välja vem de ska rädda

Utanför sjukhuset i Brescia, norra Italien.
Utanför sjukhuset i Brescia, norra Italien. Foto: Claudio Furlan/AP

Antalet coronafall i norra Italien innebär ett stort tryck på sjukvården. När intensivvårdsplatserna tar slut har man börjat välja bort patienter med låg chans att överleva. 

– Jag är orolig för det, för oundvikligen kommer någon som jag känner förlora en person som de håller kär, säger Daniela Petrillo, som jobbar med administration på ett stort sjukhus i Milano, till DN.

För en vecka sedan valde Daniela Petrillo själv att isolera sig hemma. Hon bor ensam och har inga barn, och hon går inte ut alls. Matvaror beställer hon med hemkörning. 

Eftersom hon jobbar på ett av Norditaliens största sjukhus, det privata Humanitas Research Hospital, är hon säker på att hon har exponerats för coronaviruset även om hon känner sig frisk.

– Om jag skulle gå ut är jag rädd bara för att träffa på portvakten i trapphuset, om han skulle räcka mig ett brev som kommit till mig och jag skulle ta emot det så kan jag smitta honom, säger hon på telefon hemma från lägenheten.

70 procent av de cirka 9.000 fallen av coronavirus i Italien finns i Lombardiet, där Milano är huvudort. Norra Italien, som är mycket värre drabbat än södra, har också väl utbyggd offentlig sjukvård. 

Det finns också privata komplement. Nu under krisen med den stora koncentrationen fall finns det ingen skillnad mellan offentligt och privat, säger Daniela Petrillo.

– Alla sjukhus är fulla av Covid-19-sjuka.

Daniela Petrillo arbetar med administration på ett av Italiens största sjukhus.
Daniela Petrillo arbetar med administration på ett av Italiens största sjukhus. Foto: Privat

De senaste veckorna har hon sett hur hela den administrativa delen av sjukhuset på nolltid har fått ställa om till vad som i Italien kallas ”smart working”, distansarbete med hjälp av nätet. Själv jobbar hon med planering och utveckling, främst kopplat till hr. 

– Sjuhuset utgörs av vårdpersonal, självklart, men för att de ska kunna jobba finns det en massa andra personer som är lite av motorn. Vi är inte i första ledet, men vi driver sjukhuset framåt.

Hon jobbar inte själv direkt med krisen, men hon ser på nära håll hur kollegorna kämpar.

– Jag är orolig för mina kollegor, för en del har fått viruset, andra i personalen jobbar galna arbetstider. Jag tror att den här upplevelsen kommer att lämna spår. Vi kommer att komma ihåg det här, säger Daniela Petrillo.

Den svåraste konsekvensen av virusets spridning beror på att antalet intensivvårdplatser är begränsade. De som blir sjuka kan till exempel behöva intuberas, vilket kräver utrustning, personal och sängplats. 

Behandlingen för Covid-19-patienter innebär också att man spärrar av avdelningar enbart för det. Kapaciteten att ta emot patienter med andra allvarliga sjukdomar minskar.

– Jag är rädd för det som händer nu, för nu finns det tyvärr inte mer plats i intensivvården, så läkarna håller på och väljer vem de ska behandla, säger Daniela Petrillo.

Hårdast ansatt är sjukvården i Bergamo, i närheten av Milano.

Christian Salaroli, narkosläkare på sjukhuset Papa Giovanni XXIII i Bergamo, säger till Corriere della Sera att de har ett rum för Covid-19-sjuka, där de väljer.

– Man bestämmer utefter ålder och hälsostatus. Som i alla krigssituationer. Det är inte jag som säger det, utan manualerna som vi har studerat, säger han.

Om en person som är över 80 år gammal har svåra andningsproblem kommer man antagligen inte gå vidare med behandlingen, säger han. Om en person har fler än tre organ som sviktar är hoppet i praktiken ute.

– Det är en hemsk fas. Men tyvärr är det sant. Vi har inte kapacitet att försöka med de som man kan kalla för mirakel. Det är verkligheten, säger han.

Han säger att rätten till vård är hotad just nu.

– Av anledningen att systemet inte klarar av att ta hand om både det normala och det extraordinära samtidigt. Därför kan standardbehandlingar också få allvarliga förseningar.

Vittorio Demicheli, chef för sjukvården i Milano, säger till Repubblica att det nu är upp till vanligt folk att se till att antalet smittade hålls nere, genom att stanna hemma.

– Över 400 personer är under intensivvård. Vi är på gränsen, om fler kommer in med viruset exkluderar det vård för andra. Situationen är allvarlig och om det fortsätter såhär kommer sjukhusen inte ha mer plats, säger han.

Daniela Petrillo upprepar flera gånger att hon är arg. Framförallt handlar det om att hon menar att folk inte har förstått allvaret i situationen, och på det sättet spritt smittan ytterligare. I helgen, innan isoleringen av norra Italien och sedan resten av landet utökades, reste många till alperna för att åka skidor, eller till havet.

– Det är väldigt allvarligt. För viruset finns inom oss, och om vi förflyttar oss flyttar viruset med oss. Det har varit väldigt svårt att få milanesarna att förstå att man måste stanna hemma, säger Daniela Petrillo.

I lördags kväll läckte ett utkast av regeringens dekret om att stänga Lombardiet, där Milano är huvudstad, ut i medierna innan det var klart. Det ledde till att tusentals Milanobor som immigrerat från Syditalien passade på att åka hem till sina föräldrar. Det är det som berör Daniela Petrillo allra mest. 

Hon är själv från Kalabrien, den italienska stövelns tå. Än så länge är antalet smittade i Syditalien bara några hundra.

– Milano är en stad som ligger i framkant i Europa med sin sjukvård. Och vi har det slitit. I Syd är det värre. Sjukvården fungerar ganska dåligt. Där jag kommer ifrån är sjukhuset så litet att det område som skulle behöva isoleras för Covid-19-patienter är stort som hela byggnaden. Då finns det inte kapacitet att ta hand om de som blir sjuka, säger hon. 

Giuseppe Sofi, narkosläkare på sjukhuset Policlinico i Milano, varnar för situationen i en intervju med Politico

– I Syditalien skulle vi riskera en katastrof, säger han.

Häromdagen ”träffade” Daniela Petrillo sina väninnor via Facetime, var och en hemma hos sig med vars en öl. Hon vet att hon är privilegierad som har ett fast jobb och inte förlorar någon inkomst, hon kan jobba hemifrån, har inga barn att ta hand om. 

Men hon tycker att proportionerna blir sneda när det ses som en stor uppoffring att stanna hemma.

– Vi är i våra hem, som är vackra, rena, välutrustade, som skyddar oss. Vi bor i stan. Det är en inte en verklig uppoffring, säger hon.

– Jag har hört folk säga att de är som flyktingar. Man kan inte använda det ordet. Du, en ung konsult på ett företag i Milano, tar tåget i nio timmar till din mamma i Kalabrien och du säger att du är flykting. Nej. Det är inte rätt. Jag är väldigt, väldigt arg.