Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-22 08:36

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/varlden/lina-lund-valjarna-har-trottnat-pa-regeringspartiernas-misslyckanden/

Världen

Lina Lund: Väljarna har tröttnat på regeringspartiernas misslyckanden

Bild 1 av 3 Annegret Kramp-Karrenbauer, partiledare för de tyska kristdemokraterna CDU, hamnar ständigt i blåsväder.
Foto: Eva Tedesjö
Bild 2 av 3 Anhängare till AFD under ett valmöte i Cottbus, i östra Tyskland.
Foto: Alexander Mahmoud
Bild 3 av 3 Anhängare till AFD under ett valmöte i Cottbus, i östra Tyskland.
Foto: Alexander Mahmoud

BERLIN. Valen i östra Tyskland på söndagen ser ut att sluta bittert för regeringspartierna. Men panikslagna politiker som försöker hitta fel hos väljarna borde rikta blicken mot sig själva istället, skriver DN:s korrespondent Lina Lund.   

Vore det inte enklare om regeringen avskedade folket och valde ett annat? frågade sig en gång den tyska diktaren Bertolt Brecht. 

Frågan formulerades efter att sovjetiska stridsvagnar skjutit mot strejkande arbetare i Östberlin 1953, som demonstrerade för bättre matransoner, högre löner och en gnutta frihet. På platsen där upproret startade hänger i dag en skylt som påminner om blodbadet. 

Det var en av kommunistregimens kännetecken: att de kände fruktan för folket.

Sensommaren 2019 är de sovjetiska trupperna sedan länge utkastade från östra Tyskland och det råder fria val och yttrandefrihet. Stalinallé där upproret började heter i dag Karl-Marx-Allé och de återkommande strejkerna inom exempelvis kollektivtrafiken och offentlig sektor möts i regel av en suck eller axelryckning. 

Ändå ekar Bertolt Brechts ironiska fråga på nytt när invånarna i delstaterna Sachsen och Brandenburg i östra Tyskland går till val på söndag. 

Valrörelsen har i stort sett handlat om två frågor: framgångarna för det högerradikala partiet Alternativ för Tyskland (AFD) och kräftgången för de två partier som dominerat den tyska politiken: Både Kristdemokraterna CDU och Socialdemokraterna SPD ser enligt opinionsmätningarna ut att backa kraftigt och fruktar att de ska förlora ställningen som givna maktpartier – såväl ute i landet som på riksplanet (se faktaruta).  

De tyska delstatsvalen brukar ses som ett lackmustest för vad väljarna anser om regeringen på riksplanet. 

Men Angela Merkels stora koalition med CDU/CSU och SPD har faktiskt oförtjänt dåligt rykte. Den spridda uppfattningen om att regeringen är handlingsförlamad och bara ägnar sig åt att bevara status quo stämmer inte. Åtminstone inte om man ska tro den studie som gavs ut tidigare i veckan och som slog fast att regeringen under sina 15 första månader vid makten genomfört hela 60 procent av sina vallöften. 

Alltså måste väljarflykten bero på något annat. 

”Vi har misslyckats att kommunicera vår politik” brukar vara standardsvaret när det går dåligt i opinionen. Det har det gjort länge nu. Regeringspartierna har tappat så många väljare att om det skulle hållas val till förbundsdagen i morgon, så ser de inte längre ut få egen majoritet. Den stora koalitionen har krympt till en liten. 

Både Socialdemokrater och Kristdemokrater har förgäves försökt mota väljarflykten i grind genom att göra sig av med sina partiledare. Det har bara gjort saken värre. Annegret Kramp-Karrenbauer, som i vintras tog över efter Angela Merkel, har varken lyckats vinna tillbaka väljarna eller ena det splittrade partiet. Istället har hon hamnat i bråk med både partiets höger- och vänsterfalang och befinner sig ständigt i blåsväder. 

EU-valet i maj slutade med brakförlust varpå Kramp-Karrenbauer gav en blåhårig youtuber skulden för det usla resultatet. 

Läs mer: Lina Lund: Därför får en youtuber skulden för tyska partiers misslyckande 

Socialdemokraterna – som har bytt partiledare i genomsnitt vartannat år de senaste 20 åren – befinner sig i fritt fall. När Andrea Nahles tackade för sig i juni i år var budskapet att hon fått lämna på grund av att hon är kvinna. 

Läs mer: Lina Lund: Berodde den skoningslösa domen mot SPD:s Andrea Nahles på kön? 

Men kanske är det så enkelt att det varken är pr-strategin eller partiledarens fel att det går utför. Utan att väljarna helt enkelt inte gillar politiken partierna står för. Allt fler tyskar frågar sig varför infrastrukturen i ett av världens rikaste länder är så eftersatt att det på många håll varken går att ringa eller surfa med mobiltelefon. 

Andra undrar hur det kommer sig att hyrorna i tyska städer ökat så mycket att även medelklassen fått det knapert, eller varför så många skolor befinner sig i förfall. 

Om tillräckligt många väljare anser att de två partier som delat makten mellan sig under efterkrigstiden varken lyckas lösa människors vardagsproblem eller ge svar på framtidens frågor, ja då kommer de att rösta på någon annan.

Om tillräckligt många väljare anser att de två partier som delat makten mellan sig under efterkrigstiden varken lyckas lösa människors vardagsproblem eller ge svar på framtidens frågor, ja då kommer de att rösta på någon annan. Precis som det är tänkt att fungera i en representativ demokrati. 

I valen på söndag ser förutom AFD även miljöpartiet De gröna ut att skörda stora framgångar och kan fördubbla sitt väljarstöd. Bland väljare under 30 år är De gröna största parti. Medan gröna väljare anser att regeringen satt bilindustrin och kolbolagen före klimatet och människors hälsa, undrar AFD:s anhängare varför tyska fattigpensionärer letar mat i soporna medan landet anser sig ha råd att ta emot så många flyktingar. 

Om gröna väljare ofta utmålas som naiva drömmare, stämplas AFD-anhängare som obildade, dumma och hatiska. 

Sådana finns förstås – men hur vore det att ibland rikta blicken mot sig själv?