Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Världen

Livstid väntar ”den blonda dödsängeln”

”Den blonda dödsängeln” Alfredo Astiz väntas inom kort dömas till livstids fängelse i Argentina för brott begångna under militärdiktaturen. Astiz har utpekats som ansvarig för svenskan Dagmar Hagelins försvinnande men vägrar erkänna någon skuld.

– Den har regeringen ar bara ute efter hämnd! Men det enda den kommer att lyckas med är att göra oss till martyrer! sa den förre marinlöjtnanten Alfredo Astiz i en rättssal i Buenos Aires i förra veckan.

Under två timmar stod den i dag 59-årige Astiz och visade upp diagram och talade oavbrutet under sin slutplädering i målet mot honom och 17 andra militärer och poliser.

Grånad men med samma klarblåa ögon och det lite barnsliga ansikte som på 1970-talet gav honom öknamnet ”Den blonda dödsängeln”, förklarade han att han bara lytt order i ett ”krig” mot kommunismen.

I Frankrike är Astiz sedan länge dömd i sin frånvaro till livstids fängelse för morden på två nunnor. Nu talar det mesta för att han också kommer att dömas i sitt hemland.

Under diktaturen mördades och ”försvann” minst 13.000 människor i Argentina, enligt officiella siffror. Många var vänstersympatisörer. Andra råkade bara befinna sig på fel plats vid fel tillfälle.

Ett av offren var Dagmar Hagelin. Hennes fall finns inte med i den pågående rättegången, utan har brutits ut och ”står i kö”, förklarar Dagmar Hagelins far Ragnar Hagelin. Men familjen följer den pågående processen noga från Stockholm.

– I över trettio år har jag väntat på det här. Mannen som mördade min dotter ska nu äntligen ställas till svars, säger Ragnar Hagelin till DN.

Det var på morgonen den 27 januari 1977 som den 17-åriga Dagmar Hagelin åkte till förstaden El Palomar i Buenos Aires för att besöka sin vän Norma Burgos. Det hon inte visste var att Burgos blivit gripen kvällen innan och att ett kommando nu befann sig i huset.

Inget tyder på att Dagmar skulle ha varit aktiv i någon vänsterorganisation. Men det spelade mindre roll för militärerna.

När dörren öppnades stod en okänd man där. Dagmar stirrade rakt in i hans stålblåa ögon och insåg snabbt vad som hade hänt. Försvinnanden och politiska mord hade blivit vanliga efter kuppen några månader tidigare. Så hon vände på klacken och sprang för sitt liv.

– Stanna! skrek mannen och drog sitt tjänstevapen.

Skottet brann av just som Dagmar var på vag att runda ett gathörn. Hon föll sårad till marken. Mannen som skjutit henne skulle senare identifieras som Alfredo Astiz. Militärerna stoppade en taxi och lyfte in svenskan i bagageluckan, medan hon försökte göra motstånd. De tryckte igen luckan. Bilen körde i väg.

Sedan dess är Dagmar Hagelin försvunnen. Hennes far Ragnar Hagelin larmade snabbt den svenska ambassaden, men efter två veckor av resultatlös ”tyst diplomati” bestämde han sig för att ta historien till pressen.

Det ledde till ökat opinionstryck, men militärjuntan förnekade in i det sista all kännedom. I dag vet vi att Dagmar Hagelin fördes till Marinens mekaniska skola, ESMA, det mest ökända av alla underjordiska tortyrcenter.

Dit hade aven vännen Norma Burgos tagits. Och en dag träffades de båda vännerna helt kort. Dagmar Hagelin låg da fastkedjad vid en säng, med ett öppet sår över högra ögonbrynet. Håret var täckt av blod och ansiktet fullt av blåmärken. Inne på en toalett hittade Norma Burgos en blus som varit Dagmars.

– Jag sparade den. Här är beviset på att Dagmar var där, sa Norma Burgos när hon träffade Ragnar Hagelin flera år senare.

Överlevare från ESMA vittnar om hur de dagligen misshandlades med sparkar och slag, utsattes för elchocker, våldtogs och kränktes på de mest utstuderade vis. Döda brändes i krematorier. Andra injicerades med muskelavslappnande läkemedel och flögs ut over havet, där de kastades ned mot en säker död.

Övergreppen fortsatte i flera år. Och efter återgången till demokrati såg militärerna länge till att de var skyddade av amnestilagar. Det var inte förrän 2003, då vänsterpresidenten Nestor Kirchner kom till makten, som rättsprocesser mot juntaledarna kunde inledas på allvar. Kirchners fru Cristina valdes till president 2007 och har fortsatt på den inslagna vägen.

– Argentina är i dag ett helt annat land än för trettio år sedan. Men de åtalade militärerna har svurit en blodsed. Sa ärligt talat tror jag aldrig vi får veta exakt vad som hände med Dagmar, säger Ragnar Hagelin.

Dom i målet mot Alfredo Astiz väntas om en till två veckor.

Minst 13.000 ”försvann”

Enligt offciella uppgifter dödades eller ”försvann” minst 13.000 människor under militärdiktaturen i Argentina 1976–83. Rättegången som nu går mot sitt slut riktar in sig på det som försiggick på Marinens mekaniska skola, ESMA, i Buenos Aires, där minst 5.000 personer torterades eller dödades.

Arton tidigare militärer och poliser står åtalade för att ha arbetat där. Den mest ökände av dem, marinlöjtnant Alfredo Astiz, står åtalad för tortyr och mord på två franska nunnor och tre medlemmar av Mödrarna på Plaza de Mayor. Men trovärdiga uppgifter binder honom också till svenskan Dagmar Hagelins försvinnande. Hagelins fall kommer att tas upp i en separat rättegång.

Sedan rättegångarna mot militärjuntans förbrytare inleddes har minst ett trettiotal höga militärer och poliser dömts till fängelsestraff.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.