Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-10-23 16:03

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/varlden/manga-ser-rod-trad-mellan-mord-pa-europeiska-journalister/

Världen

Många ser röd tråd mellan mord på europeiska journalister

Daphne Caruana Galizia, Ján Kuciak och Viktoria Marinova har alla mördats det senaste året.
Daphne Caruana Galizia, Ján Kuciak och Viktoria Marinova har alla mördats det senaste året. Foto: AP, AFP

Många ser en röd tråd mellan tre brutala mord på europeiska journalister det senaste året – maltesiska Daphne Caruana Galizia, slovakiske Ján Kuciak och nu bulgariska Viktoria Marinova. Den gemensamma nämnaren är avslöjanden som hotar makthavare.

Ingmar Nevéus
Rätta artikel

På dagen tolv år efter mordet på den legendariska ryska reportern Anna Politkovskaja nås vi av beskedet om ännu ett mord på en europeisk journalist, till synes kopplat till undersökningar om mäktiga mäns mörka hemligheter.

30-åriga Viktoria Marinova hittades i en park i hemstaden Ruse vid rumänska gränsen, med märken efter stryptag och slag mot huvudet. Polisen bekräftar att hon hade våldtagits innan hon mördades.

Marinova var värd för samhällsmagasinet ”Detektor” på tv-kanalen TVN:s lokala filial i Ruse. För en vecka sedan intervjuade hon två grävande journalister i sitt program, om en omfattande undersökning om förskingring av EU-bidrag och budgetpengar för hundratals miljoner euro.

Den undersökningen – ofta kallad ”GP-gate” efter ett konsultföretag – har många mäktiga personer i bulgarisk politik och näringsliv skäl att vilja stoppa. Men det var alltså inte Marinovas eget grävjobb.

Politisk och ekonomisk makt är tätt sammanflätad i Bulgarien. Samtidigt är medierna oftast kontrollerade av just dessa politiska och ekonomiska intressen.

Under de snart tolv år som har gått sedan Bulgarien blev EU-medlem har landet sjunkit som en sten i Reportrar utan gränsers (RWB) index över pressfrihet, från 35:e till 111:e plats i världen, och är sämst av alla 28 EU-länder på denna punkt.

Politisk styrning av journalister är vardagsmat i dag. När tv-reportern Viktor Nikolajev ställde obekväma frågor till vice premiärminister Valeri Simeonov bemötte ministern honom i direktsändning:

– Du kan få sparken för de där orden.

En tv-kanal sparkade satirtecknaren Chavdar Nikolov för att han hade ritat en ofördelaktig bild av premiärminister Bojko Borisov.

Omkring tiden för EU-inträdet gick en rad utländska mediehus in som ägare till bulgariska tidningar, radio- och tv-kanaler. Nova TV – där Marinova arbetade – ägdes exempelvis av svenska MTG. De utländska ägarna var ofta skolade i pressfrihet och gav sina redaktörer stort oberoende.

Men för några år sedan förändrades ägarstrukturen drastiskt. I dag ägs eller kontrolleras de flesta bulgariska medier antingen av staten eller av regeringslojala affärsmän.

Den mest kände av dessa är politikern och medieoligarken Deljan Pejevski. Han är en man med många hattar – parlamentsledamot, under en dag chef för Bulgariens motsvarighet till Säpo, ägare till ett företagsimperium inom byggnadsindustri, tobak – och medier.

Cirka 80 procent av landets tidningar och flera tv-kanaler tros i dag vara kontrollerade av Pejevski, i många fall genom släktingar och andra bulvaner.

Just den oberoende sajten Bivol.bg – som avslöjade skandalen ”BG-gate” – är ett rött skynke för Pejevski. För tre år sedan satsade hans medier stora summor på en smutskastningskampanj riktad mot journalister på sajten. Namngivna reportrar sades vara gamla kommunister, alternativt ekonomiska brottslingar, alternativt socialbidragstagare i Paris.

”Det låter som en paradox, men Bulgarien är tekniskt sett, ett bra ställe för undersökande journalistik”, konstaterar RWB i en rapport.

Att spåra korruptionen är relativt lätt. Problemet är vad som händer efter publicering:

”Journalisterna kör vanligen in i en mur av tystnad, eller värre: de förföljs, trakasseras, svartmålas och hängs ut som ’folkets fiender’”.

I detta klimat krävs mod även för att intervjua två undersökande reportrar, som Viktoria Marinova gjorde.

De två – Dimitar Stojanov från Bivol.bg och rumänske kollegan Attila Biro – är luttrade efter en lång kamp mot korrumperade myndighetspersoner.

Den 14 september greps de i ett sädesfält utanför staden Radomir i västra Bulgarien, dit de hade letts av pappersspåret i fallet ”GP-gate”. Anställda vid det misstänkta företaget GP group hade kört dit tonvis med dokument – bevis för hur förskingring av EU-bidrag hade gått till – i skåpbilar. Nu skulle allt brännas upp.

När Stojanov och Biro kom till platsen lyckades de rädda en del känsligt material. På plats fanns också polis i skyddsvästar och hjälm. Men i stället för att lyssna på de båda journalisterna grep de dem, satte på dem handklovar och hjälpte sedan till med förstörandet av dokument.

Det var om detta de berättade på Viktoria Marinovas program två veckor senare.

Personligen tvivlar jag på att hon avrättades för att hon bjöd in två grävande journalister till sitt program, men det är för tidigt att säga varför det hände.

Vissa tror att Marinova valdes ut för att statuera ett exempel – för att visa vad som händer den som befattar sig med den här sortens journalistik, om än bara genom att intervjua kollegor i en tv-sändning.

Andra utesluter tills vidare inte myndigheternas version, som tycks gå ut på att mordet inte hade med Marinovas yrke att göra.

Så här säger en erfaren bulgarisk journalist till DN:

– Visst, det verkar logiskt att hon mördades på grund av sitt jobb. Hon intervjuade ju de två grävjournalisterna om en skandal med EU-pengar. Men å andra sidan, de två hade redan dragit blickarna åt sig när de greps av polis nyligen. Varför skulle de skyldiga vilja ha ännu mer uppmärksamhet kring fallet?

– Det betyder inte att det är fullständigt otroligt, jag är bara inte helt övertygad.

En utländsk journalist som har bott i Sofia i många år är också skeptisk.

– Personligen tvivlar jag på att hon avrättades för att hon bjöd in två grävande journalister till sitt program, men det är för tidigt att säga varför det hände.

Polis och undersöker vraket av den bil som sprängdes av en bomb då Daphne Caruana Galizia dödades.
Polis och undersöker vraket av den bil som sprängdes av en bomb då Daphne Caruana Galizia dödades. Foto: STR

 

Daphne Caruana Galizia var en undersökande journalist och bloggare som avslöjade kopplingar mellan Maltas gamblingindustri, organiserad brottslighet och pengatvätt. Hon fann samband mellan de så kallade Panamadokumenten och släktingar till den lilla östatens högsta politiker.

Den 16 oktober 2017 exploderade hennes bil när hon satte nyckeln i tändningslåset. Hennes döda kropp hittades 80 meter från platsen.

Ján Kuciak var reporter på nyhetssajten Aktuality.sk och arbetade med ett avslöjande om band mellan skumma affärsmän, italienska maffian och höga politiker i Slovakien.

Demonstrationer mot regeringen i Slovakien sedan journalisten Ján Kuciak och hans flickvän Martina Kusnirova skjutits till döds.
Demonstrationer mot regeringen i Slovakien sedan journalisten Ján Kuciak och hans flickvän Martina Kusnirova skjutits till döds. Foto: Ronald Zak/AP

Den 21 februari 2018 sköts han till döds i sitt hem i byn Velka Maca, 65 kilometer öster om Bratislava. Även hans flickvän Martina Kusnirova sköts med två skott från nära håll. De var båda 27 år gamla.

Löper det en röd tråd från Daphne Caruana Galizia via Ján Kuciak till Viktoria Marinova?

Det är för tidigt att säga. Vad som går att säga att i många europeiska länder är det utomordentligt farligt att gräva i mäktiga mäns hemliga affärer.

Tre personer har gripits, misstänkta för mordet på Ján Kuciak. I Caruana Galizias fall har tio personer gripits.

Men i varken det ena eller det andra fallet har polisen hittat några spår efter den eller de som beställde morden.