Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-03-25 23:31

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/varlden/martin-gelin-det-finns-skal-att-vara-skeptisk-till-orourkes-kandidatur/

Världen

Martin Gelin: Det finns skäl att vara skeptisk till O’Rourkes kandidatur

Beto O’Rourke. Foto: Suzanne Cordeiro/AFP

Texas-demokraten Beto O’Rourke har lanserat sin kampanj för att bli president 2020. Den karismatiske 46-åringen ansluter sig till ett historiskt brett startfält, där han lär möta tuffa utmaningar från mer progressiva vänsterdemokrater.

Rätta artikel

Om någon undrar vilka demokrater som ställer upp i presidentvalet nästa år så är det kortaste svaret: alla. Av de dussintals politiker som under det senaste året omnämnts som tänkbara kandidater har i princip varenda en lanserat kampanjer vid det här laget. Det ser ut att bli det bredaste startfältet någonsin för Demokraterna i ett primärval, jämförbart med Republikanerna 2016, då 16 etablerade politiker ställde upp för partiet.

Många demokrater betraktar nästa presidentval som ett existentiellt vägskäl för nationen USA. Ingen verkar vilja riskera att bli beskylld för att ha suttit på avbytarbänken under denna storm för amerikansk demokrati. På torsdagen lanserade den 46-årige Texas-demokraten Beto O’Rourke sin kampanj, vilket var väntat. 

O’Rourke blev en nationell politisk stjärna förra året då han ställde upp till ett val för senaten. Han förlorade med knapp marginal, men hans starka resultat i Texas, en delstat som länge varit ett republikanskt fäste, signalerar en sällsynt politisk styrka. O’Rourkes kampanjstrategi präglas av ett optimistiskt, hoppfullt budskap där han framställer Donald Trump som en politisk kris, som erbjuder Demokraterna en unik möjlighet att mobilisera motstånd.

– Han har blivit en röst för anständighet och optimism i en av de mest mörka och negativa politiska perioderna i modern historia, säger Sonia van Meter, en kampanjstrateg som arbetade med Beto O’Rourke i fjolårets val, till DN.

I mellanårsvalet förra året misslyckades O’Rourke med att mobilisera latinamerikanska väljare, men hans starka resultat kom i stället från att han fick välbärgade vita familjer, som tidigare ofta röstat på Republikanerna, att stödja honom. Det tyder på att O’Rourke även nationellt lär bygga sin strategi på att vinna vita mittenväljare, som är skeptiska mot Trump.

När DN träffade O’Rourke inför valet i november förra året betonade han just den breda kampanjstrategin som en styrka.

Foto: Daniel Costantini

– Min kampanj är annorlunda. Jag kandiderar för att representera alla och reser även till de mest republikanska delarna av Texas, för jag vill att alla ska veta att jag representerar dem, sade O’Rourke till DN.

Det finns skäl att vara skeptisk till O’Rourkes kandidatur. Detaljerna kring lanseringen lär inte tämja den kritik som redan riktats mot O’Rourke som en privilegierad man med välbärgade föräldrar, men begränsad politisk erfarenhet. 

Hans kandidatur offentliggjordes inte, som demokraternas andra ledande kampanjer, med ett framträdande i en folklig morgonsoffa, utan i ett långt reportage i välbärgade amerikaners favoritmagasin, Vanity Fair. På omslaget syns O’Rourke bredvid ett uppdraget citat: ”Jag föddes till att göra det här.”

I en tid då Demokraterna stretar åt vänster är O’Rourke en mittenorienterad politiker

I en tid då Demokraterna stretar åt vänster är O’Rourke en mittenorienterad politiker. I kongressen har hans röstmönster legat till höger om inte bara Elizabeth Warren och Bernie Sanders, utan även mittendemokrater som Kamala Harris och Cory Booker, varav alla fyra vill bli president.

Hans kampanjlansering kritiserades även för att sakna konkreta politiska förslag. På hemsidan erbjuds gott om möjligheter att köpa tröjor och kepsar med hans kampanjslogan, men ingen lista på sakpolitik.

I tidiga opinionsmätningar inför valet har O’Rourke hamnat på tredje plats efter Joe Biden och Bernie Sanders när Demokraternas väljare får namnge favoritkandidater. Det pekar mot en potentiell konflikt inom partiet. Det var kvinnor, unga väljare och etniska minoriteter som gav Demokraterna stora segrar i mellanårsvalet. Men nu är det tre vita män som är de mest namnkunniga kandidaterna inför presidentvalet.