Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-23 01:08

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/varlden/michael-winiarski-darfor-lyckas-rysslands-kampanj-i-europa/

Världen

Michael Winiarski: Därför lyckas Rysslands kampanj i Europa

Konspirationsteorier med syfte att bedriva påverkans- och propagandakampanjer flödar på sociala medier. Ett exempel är Notre-Dame-branden i Paris där det snabbt spreds att islamiska terrorister, en spionagentur eller en elittribunal som i hemlighet styr världen låg bakom olyckshändelsen. Foto: Thierry Mallet/AP

Ingen blir längre förvånad över att Ryssland bedriver olika desinformationskampanjer inför nästa veckas val, liksom man tidigare gjorde i presidentvalet i USA. Men denna påverkan får också draghjälp av politiker i Storbritannien, Polen och Ungern som själva framgångsrikt agerat för att försvaga EU.

Rätta artikel

Den fortsatta proryska desinformationen mot EU som New York Times beskriver handlar i första hand om de ”digitala fingeravtryck” som går att spåra. Den verksamheten liknar de väl belagda kampanjer som trollfabriker i Ryssland tidigare har ägnat sig åt, såväl under inledningen av kriget mot Ukraina 2014 som under USA-valet 2016. 

Mest intressant är ändå att det visar sig att många inlägg och kommentarer på sociala medier har samma elektroniska signaturer som högerextrema grupper i Italien eller – som i Tyskland, där ytterkantsgrupper delar servrar med de ryska hackare som bröt sig in i Demokratiska partiets datorer i USA.

Det var för övrigt just den sistnämnda informationen som i den amerikanska valkampanjens slutskede publicerades av Wikileaks, vars grundare Julian Assange diskuterade läckorna med Roger Stone, en av Donald Trumps politiska fixare och vänner (som arresterades av FBI i januari 2019).

Det är inga tillfälligheter som förklarar denna samstämmighet mellan Kreml och olika extremistgrupper i Europa: Både höger- och vänsterextrema grupperingar – alltså alldeles oavsett politisk färg – delar Rysslands uppfattning att EU-samarbetet är något som bör försvagas, och gärna splittras upp.

Läs mer: Så försöker Ryssland påverka väljarna inför EU-valet

Eller som Alexander Dugin, en rysknationalistisk ideolog sade till mig när jag för två år sedan, kort efter Donald Trumps installation som USA-president, frågade honom om vilka partier som stod honom närmast:

– Alla som motsätter sig globalisering, är för Ryssland och för traditionella värderingar. Center, höger, ytterhöger, det spelar ingen roll, det kan även vara antikapitalistisk ultravänster, som till exempel i Grekland.

Flirten mellan Kreml och Europas populister, nationalister och auktoritära politiker har nu pågått i så många år att det har blivit en naturlig del av det politiska landskapet. 

Tyska högerpopulistpartiet Alternativ för Tyskland (AFD) får gott om stöd från sidor och konton med koppling till ryska statsmedier, enligt New York Times. Foto: Michael Sohn/AP

Det EU- och invandringsfientliga Alternativ för Tyskland (AfD) fick till exempel öppet stöd av ryska statskontrollerade medier i det senaste valet. 

Marine Le Pens högernationalistiska parti fick generösa lån av en rysk bank inför presidentvalet i Frankrike. 

Båda partierna kontrade med att uttrycka stöd för den olagliga ryska annekteringen av Krim och motsatte sig de internationella sanktionerna mot Ryssland. Företrädare för dessa partier, liksom för Österrikes FPÖ och Italiens Lega, har också regelbundet besökt Krim och agerat ”valobservatörer” – även om ingen etablerad internationell organisation sänt dem dit.

Även Ungerns premiärminister Viktor Orban, som har gjort sig känd för att använda antisemitiska argument i sina kampanjer, har hjärtliga relationer med Moskva. 

President Vladimir Putin och hans Kremlregering sprider och förstärker budskap från grupperingar på ytterkanterna för att så ytterligare split mellan väljare i Europa, enligt New York Times. Foto: Pavel Golovkin/AP

Bland de länder som nu stöds av högerpopulister är Polen lite av ett undantag; där saknas praktiskt taget helt proryska stämningar, och stödet för EU ligger stabilt på drygt 80 procent. Ändå lär ingen i Kreml bli ledsen över att den polska regeringen distanserar sig alltmer från det europeiska samarbetet.

Det är i sig ingen enkel uppgift som EU-kommissionen har ställt sig att motverka att miljontals påhittade eller falska uppgifter om EU, invandrare och konspirationsteorier om judar och muslimer sprids på sociala medier som Facebook, Twitter och Whatsapp. En åtgärdsplan lades fram i slutet av förra året ”för att skydda våra demokratiska system och offentliga debatter inför valet till Europaparlamentet”.

Än svårare är att göra någonting åt att en viss del av befolkningen och väljarkåren är mottaglig för denna falska information, som ibland stöds av ryska påverkanskampanjer via nyhetssajter som Sputnik, RT och Ruptly.