Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Världen

EU-ländernas energipolitik stretar åt olika håll

Analys. Minnet är kort. Den här veckan har fem år gått sedan katastrofen i Fukushima. Och i nästa månad uppmärksammas ett nytt sorgligt minne: 30-årsdagen av att reaktor 4 i Tjernobyl exploderade och spred ett moln av radioaktivt stoft över stora delar av Europa.

Men med undantag för Tyskland, som verkligen är på väg att lägga ned sina atomreaktorer, märks ingen större avmattning i kärnkraftsbranschen i Europa.

Ingen annan har följt den svenska folkkampanjens paroll ”Atomkraft? Nej Tack!” Jo, lilla Litauen förstås, men det var illa tvunget att lova att stänga kärnkraftverket Ignalina för att få komma med i EU.

Den som trodde att kärnkraften är slut som viktig energikälla får tänka om. Den är här för att stanna, som en del av energimixen; nukleärt, fossilt och förnybart.

Fortfarande produceras 30 procent av elkraften inom EU av 132 kärnkraftverk i 14 av medlemsländerna. Visserligen har flera länder beslutat att så småningom stänga sina reaktorer eller frysa vidare utbyggnad. Ett mindre antal reaktorer, främst i Tyskland, läggs ned under kommande år.

Men det uppvägs till stor del av att fyra nya kärnkraftverk redan är i färd med att byggas i Slovakien, Frankrike och Finland. Därutöver planeras 17 anläggningar till, främst i Storbritannien och centraleuropeiska länder som Polen, Ungern, Litauen och Rumänien.

Det är en rad faktorer som kommer att avgöra kärnkraftens framtid, där säkerheten bara är en. Folkopinionen är splittrad; oron för kärnkraftens risker stiger häftigt vid haverier som Three Mile Island, Fukushima och Tjernobyl.

Men mellan katastroferna invaggas opinionen i en sorts trygghet. Kärnkraften är trots allt ganska tillförlitlig. Dessutom är den miljövänlig – så länge allt fungerar och man glömmer omhändertagandet av radioaktivt material och risken för olyckor.

I en tid av ett allt mer splittrat EU drar ländernas energipolitik åt olika håll. På den ena kanten finns Tyskland, som dumpar kärnkraften, men bygger fast sig i naturgasberoende från Ryssland genom den nya Nord Stream-2 under Östersjön. På den andra sidan Frankrike och Storbritannien, som bygger nya atomreaktorer.

Samtidigt pågår en utfasning av det smutsiga och koldioxidspridande kolet i större delen av Europa. Ett undantag är Polen, som producerar 90 procent av sin el med kol och är i färd med att bygga 14 nya koleldade kraftverk.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.