Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-19 21:46

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/varlden/michael-winiarski-ovardig-rysk-polsk-historiestrid-kring-forintelsedagen/

Världen

Michael Winiarski: Ovärdig rysk-polsk historiestrid kring Förintelsedagen

Den ryska presidenten Vladimir Putin ska tala i Israel inför minnesdagen av Förintelsen.
Den ryska presidenten Vladimir Putin ska tala i Israel inför minnesdagen av Förintelsen. Foto: Alexei Nikolsky/AP

På torsdag kommer den ryske presidenten Vladimir Putin till Israel, där han ska hålla tal inför minnesdagen av Förintelsen och 75-årsdagen av Auschwitz befrielse. Där väntas Putin upprepa sina anklagelser mot Polen för att ha samarbetat med det nazistiska Tyskland.

De kommande dagarna uppmärksammas vid två stora ceremonier 75-årsdagen av att det nazityska koncentrationslägret Auschwitz befriades av Röda armén. 

Själva årsdagen, den 27 januari, högtidlighålls i det tidigare tyska koncentrations- och utrotningslägret i södra Polen, med deltagande av många statsledare och 200 överlevande fångar från Auschwitz.

Fyra dagar före det, den 23 januari, genomförs ”Holocaust Forum” i Yad Vashem-museet i Jerusalem, med deltagande av dignitärer från bland annat Ryssland, Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Israel och USA.

Detta splittrade högtidlighållande är ett uttryck för att Förintelsen har blivit föremål för en bitter strid om historien. Det har gått så långt att Ryssland anklagar Polen för att mer eller mindre ha utlöst andra världskriget.

Det handlar i vanlig ordning om att försöka skriva historien så att det egna landet framstår i förmånlig dager. 

Ett exempel är den lag som Polens parlament stiftade i början av förra året som gjorde det straffbart att hävda att den polska nationen eller staten var medansvarig i Tredje rikets judeutrotning. Ett av den nationalkonservativa regeringens argument för lagen var att man ville få ett stopp på användningen av begreppet ”polska dödsläger”, eftersom det var de tyska nazisterna som uppförde koncentrations- och förintelselägren i det ockuperade Polen. Den polska staten hade dessutom upphört att existera i september 1939.

Regeringens syfte var att tysta en självkritisk diskussion om att det också fanns polska medlöpare till de tyska nazisterna. Men det fanns också skäl till polsk frustration över att Polen likställdes med Tyskland som krigsbrottsling.

Sara Bloomfield, chef för US Holocaust Memorial Museum, skrev i ett brev till den polske presidenten: ”Den polska nationen var ett offer för Tysklands aggression och genomled en exceptionellt brutal ockupation. Att hävda polskt ansvar för - antingen av okunskap eller av illvilja - de nazistiska koncentrations- och dödslägren är otvivelaktigt historiskt inkorrekt”.

Därmed inte sagt, lade hon till, att inte många polacker dödade sina judiska landsmän, medan många andra räddade judars liv.

”Förintelselagen” uppfattades som ett försök att lägga munkavle på historisk forskning och debatt och väckte internationellt ramaskri, särskilt i USA och Israel. Den polska regeringen såg sig tvungen att backa och mildra lagen. 

Men det var bara början på en strid om hur andra världskrigets historia ska skrivas. I december förklarade den ryske presidenten Vladimir Putin - i strid mot historiska fakta - att Polen samarbetade med Hitlers nazityska regim och till och med var medansvarig för att kriget bröt ut. Sedan dess har påståendet upprepats gång på gång av ryska företrädare.

Den ryska dumans talman Vjatjeslav Volodin krävde till och med en ursäkt av Polen för stödet till Hitlers politik och dennes antisemitism.

Putin anklagas för ”historierevisionism”, ett försök till omskrivning av historien, i syfte är att friskriva Ryssland (Sovjetunionen) från att ha varit det nazistiska Tysklands viktigaste bundsförvant under andra världskrigets två första år. 

Det faktum att de två totalitära stormakterna, det kommunistiska Sovjet och det nationalsocialistiska Tyskland, slöt ett avtal, den så kallade Molotov-Ribbentrop-pakten, en vecka före krigsutbrottet den 1 september 1939 talas det i dag tyst om i Moskva. Det samma gäller att de två diktaturerna anföll Polen och styckade upp landet mellan sig. Om pakten alls nämns försvaras den med att Stalin var tvingad att sluta den för att skjuta upp det oundvikliga tyska anfallet mot Sovjet.

Men det tysk-sovjetiska avtalet var ingen icke-aggressionspakt, utan gick ut på att Stalin och Hitler delade Europa mellan sig.

Efter att Polen raderats ut från Europas karta gick Sovjet till anfall mot Finland och annekterade de tre länderna i Baltikum. Samtidigt gick Hitler till anfall mot Norge, Danmark och Frankrike.

Midsommaren 1941 bröt Hitler sin vänskapspakt med Stalin och gick till storanfall mot Sovjetunionen. Enligt sovjetisk, och numera rysk, historieskrivning var det alltså då kriget, alltså ”Det stora fosterländska kriget”, började. Sovjet bytte allians, och gick ihop med britter, fransmän och polacker för att besegra Tyskland.

I Warszawa råder stor upprördhet över att representanter för de två länder som startade världshistoriens blodigaste krig, Tyskland och Ryssland är huvudtalare i Jerusalem.

Däremot får ingen polsk företrädare tala vid ceremonin, trots att Polen var andra världskrigets första offer som fick 6 miljoner av sina medborgare (varav hälften var judar) dödade under tysk och sovjetisk ockupation. 

Det är skälet till att den polske presidenten Andrzej Duda har meddelat att han inte kommer till Israel. 

Från arrangörernas sida är argumentet för att den polske presidenten inte får tala att det är ”statsledare från länder som deltog i världens befrielse från nazistisk ockupation” som får göra det.

Det argumentet har ifrågasatts, eftersom staten Israel då inte existerade och Tyskland knappast kan sägas tillhöra länder som befriade världen från nazismen. Och Frankrike hade under kriget Vichy-regimen som samarbetade med nazisterna. 

Polen var å sin sida inte bara krigets första offer, utan där fanns den starkaste underjordiska motståndsrörelsen mot den tyska ockupationen. Dessutom var den polska exilregeringen i London en del av den antinazistiska alliansen, och hundratusentals polska soldater deltog i strider mot de tyska arméerna i Storbritannien, Afrika, Frankrike och Italien och med en egen armé under den sovjetiska krigsmaktens tåg mot Berlin.

Skälet till att den israeliska sidan inte låter Polens president delta och i stället låter ledarna för angriparländerna att hålla högtidstal måste alltså vara ett annat; sannolikt för att israeliska och ryska intressen i denna fråga på något sätt sammanfaller. Den israeliska tidningen Haaretz har den talande rubriken: ”Den smutsiga politiken bakom Israels kapitulation för Putins andra världskrig-revisionism”.

Skälet till att premiärminister Benjamin Netanyahu stödjer den ryska versionen av krigsutbrottet sägs enigt israeliska medier vara att Israel i utbyte ska få hem en israelisk kvinna som nyligen dömdes till fängelsestraff i Moskva för narkotikasmuggling. 

Risken är nu överhängande för att ceremonin i Jerusalem till minnet av Förintelsen blir ett ovärdigt politiskt spektakel, eftersom Putin sannolikt använder sitt framträdande för att fortsätta angreppen mot Polen.