Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-01-25 17:03

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/varlden/michael-winiarski-putin-mal-att-hitta-ny-topposition-efter-sin-avgang/

Världen

Michael Winiarski: Putins mål är att hitta ny topposition efter sin avgång

Rysslands president Vladimir Putin och Dmitrij Medvedev, som avgick som premiärminister på onsdagen. Foto: Alexander Nemenov/AFP

Vladimir Putin har föreslagit förändringar av Rysslands författning som håller dörren öppen för att han kan hålla sig kvar vid makten när hans mandatperiod som president löper ut 2024. Samtidigt meddelades att den ryska regeringen under premiärminister Dmitrij Medvedev avgår.

Nyheterna från Moskva kom slag i slag på onsdagen. Först meddelade Putin att det blir omfattande ändringar i Rysslands grundlag, som ska fastslås i en folkomröstning. Någon timme senare fick världen veta att premiärminister Medvedev lämnar sin post och utnämns till biträdande chef för det ryska säkerhetsrådet, utan tvivel en spark snett nedåt.

I sitt anförande sade Putin att Ryssland står inför ”enorma hot”, och att författningsreformen måste säkra stabilitet och styrka för den ryska staten, och samtidigt ha den flexibilitet som är nödvändig för en utveckling av samhället.

Läs mer: Putin vill ändra konstitutionen – Rysslands regering avgår

President Vladimir Putin och premiärminister Dmitrij Medvedev den 15 januari då regeringens avgång meddelades. Foto: Dmitry Astakhov/AFP

Det finns ett klart samband mellan dessa två besked från Kreml. Enligt Medvedev är själva anledningen till regeringens avgång just de av presidenten annonserade förändringarna i författningen. De innebär enligt Medvedev grundliga reformer ”inte bara i en rad artiklar i författningen utan förändrar också i sin helhet maktbalansen, mellan den verkställande, lagstiftande och dömande statsmakten”. Presidenten måste enligt Medvedev få fria händer att forma den nya statsledningen. 

Det återstår mer än fyra år av Putins fjärde period som rysk president, men diskussionerna i Kreml – och spekulationerna mellan skål och vägg i ryska hem – om vad som då kommer att inträffa har pågått sedan en längre tid. Nu tycks ett beslut ha fattats eller kanske snarare närmar sig.

Vad presidenten själv anser om sin framtid – 2024 har han styrt jätteriket i ett kvarts sekel – har han aldrig yppat offentligt. Men flera av hans nära förtrogna har entusiastiskt markerat att de anser att Putin är omistlig som den ryska nationens ledare.

Mest drastiskt uttrycktes denna åsikt hösten 2014 av Kremls dåvarande vice stabschef Vjatjeslav Volodin: ”Det finns inget Ryssland om Putin inte finns”.

Volodin är i dag talman i statsduman (parlamentets underhus) och han har pikant nog också tippats som en framtida president efter Putin. 

Det finns ingen självskriven efterträdare till Putin. Det beror till stor del på att ingen potentiell konkurrent har tillåtits växa sig stark vid sidan om honom.

Det finns dock ingen självskriven efterträdare till Putin. Det beror till stor del på att ingen potentiell konkurrent har tillåtits växa sig stark vid sidan om honom i den av presidenten toppstyrda maktvertikalen.

Många förmodade att den som utses till ny premiärminister kommer att bli Putins efterträdare. Så blev det för Putin själv, som utnämndes till premiärminister av president Boris Jeltsin i augusti 1999 – och vid årsskiftet 1999–2000 tog han över i Kreml. 

Men i och med nominering av Michail Misjustin, en relativt okänd chef för skatteverket, är denna teori inte längre så populär.

De förändringar som Putin föreslog i onsdagens årliga tal till det ryska parlamentet innebär en förstärkning av parlamentets maktbefogenheter och en begränsning av antalet mandatperioder för en sittande president. 

Även dagens rådande författning med en oerhört stark presidentpost – som antogs i en folkomröstning 1993 – begränsar presidentposten till två mandatperioder. 

Men när Putin hade varit president i två fyraårsperioder (2000–2008) lät Kremls lagkloka tolka skrivningen som att det handlade om maximalt två mandatperioder i följd. Så problemet löstes genom att Putin under fyra år (2008–2012) bytte jobb med premiärministern Medvedev – utan att Putin i realiteten släppte den yttersta makten – och sedan återkom han på nytt 2012. Det blev två nya mandatperioder, men nu förlängda från fyra till sex år.

Det som nu ska gälla är att två mandatperioder är det mesta en och samma person får sitta som president. Det är en blygsam symbolisk inskränkning, eftersom det fortfarande går att regera i hela 12 år. Det innebär att Putin sannolikt har avvisat de många förslagen från olika hovsmickrare att han ska krönas till tsar eller president på livstid.

Däremot lär det inte betyda att Putin, som fyller 72 år 2024, vandrar ut i skuggorna. Förändringarna i författningen stärker maktbefogenheterna inte bara för parlamentet, genom att det får utse landets premiärminister, utan också för ett reformerat Statsråd, som hittills mest haft en symboliskt rådgivande funktion.

Det kan vara en väg för Putin att behålla ett avgörande inflytande i statsledningen genom att axla en ny roll. Antingen än en gång som premiärminister eller i någon nyskapad funktion som det mäktigare Statsrådet inrättar.

Erik Helmerson: Diktatorerna använder valsedlar för att klamra sig fast vid makten