Många bedömare har börjat jämföra utvecklingen i ordkriget mellan USA och Iran med upptakten till det katastrofala kriget i Irak 2003. Men att tyda alla motstridiga tecken är inte lätt. 

Ena dagen utväxlar USA och Iran ömsesidiga krigshot och laddar upp militärt kring Persiska viken. 

Nästa dag säger president Donald Trump att han vill sätta sig ner och förhandla med Irans ledare. Det omedelbara svaret från Teheran är dock: Nej tack. 

Att ökad spänning råder i regionen är tveklöst. USA har utplacerat strategiska bombplan av typ B-52 på militärbasen Al Udeid i Qatar och har sänt hangarfartyget USS Abraham Lincoln till Persiska viken.

USA har också anklagat Iran för att utgöra ett ”trovärdig hot” mot amerikanska intressen i området. Vad dessa hot exakt består i har inte specificerats. Amerikanska källor hävdar att Iranstödda shiamuslimska milisgrupper i Irak planerar angrepp mot USA:s militärer och diplomater som är stationerade i landet. 

Det skulle förklara varför all ”icke-nödvändig personal” vid USA-beskickningarna i Bagdad och Erbil nu ska kallas hem. Det illavarslande är att krig brukar förebådas av en sådan åtgärd.

Iran har gett sitt bidrag till upptrappningen. Revolutionsgardets befälhavare, general Hossein Salami, förklarade i onsdags: ”Vi står vid randen av en fullskalig konfrontation med fienden”.

Till det kommer att ett antal hittills oförklarade skador på fyra saudiarabiska tankfartyg utanför Förenade arabemiratens kust vid Hormuzsundet - den viktiga transportled till Persiska viken där mer än en tredjedel av världens råolja passerar. Vem som låg bakom sabotagen är oklart, men USA-talesmän anar en iransk hand. 

Samtidigt har houthi-rebellerna i Jemen, som stöds av Iran, utfört drönarattacker mot saudiska oljeledningar.

Allt detta borde tala för ett krig, som Trumps närmaste män, säkerhetsrådgivaren John Bolton och utrikesministern Mike Pompeo, länge har ivrat för.

Kommer då Trump att ge efter för axeln Bolton-Pompeo? Det är en öppen fråga. Iranfrågan har blottlagt en djup klyfta inom Trumps administration; mellan hökarna och presidenten, som signalerar att han föredrar en förhandlingslösning.

Enligt uppgifter i Washington Post har Trump ilsknat till mot Bolton-Pompeo, för att de har haft så bråttom att ägna sig åt krigsplanering. Presidenten sägs ogilla allt tal om ”regime change” i Iran, för det påminner om det som föregick USA-invasionen av Irak 2003. En invasion som Trump betraktar som ett stort misstag.

Trump har dementerat alla uppgifter om en konflikt med sina rådgivare och kallat dem för ”fake news”:

 ”Det finns ingen intern maktkamp av något slag. Olika åsikter uttrycks, och jag fattar det avgörande beslutet…. Jag är säker på att Iran vill samtala snart”, skrev han på Twitter.

Även om ett twittermeddelande bara är ett twittermeddelande är det också Trumps viktigaste kommunikationsmedel med omvärlden. Trumps upprepade uppmaningar till ledarna i Teheran att förhandla talar för att krigshotet i Mellanöstern inte är överhängande.

Förra året drog Trump USA ur det kärnenergiavtal som Barack Obama förhandlade fram 2015. Han vill ersätta det med ett nytt avtal, som också adresserar vad USA betraktar som Irans expansionism och stöd till terrorister i Mellanöstern. 

Allt det kräver förhandlingar, och dessa krav lär inte prästregimen i Teheran utan vidare svälja. Men Trump vill öppna en kanal för kontakter med Iran. På torsdagen fick han besök i Vita huset av Schweiz president Ueli Maurer, som tros erbjuda sina tjänster som medlare.