Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Världen

Miljökämpar lyckades rädda Kinas sista flod

Xiangsan Niuma, 79, och hennes man Xiangsan Niupa, 81, bor nära Nujiang. Familjen tjänar några tusen kronor per år.
Xiangsan Niuma, 79, och hennes man Xiangsan Niupa, 81, bor nära Nujiang. Familjen tjänar några tusen kronor per år. Foto: Torbjörn Petersson

Miljökämpar i Kina jublar efter ett beslut att inte bygga ut landets sista kvarvarande fritt flytande stora flod. Nujiang, Arga floden på svenska, ser ut att räddas efter över tio års strid. DN:s Torbjörn Petersson reste längs floden som kan bli en symbol för när det kinesiska civilsamhället vinner över myndigheterna.

Kina har sedan 1949 byggt 86 000 dammar och flyttat på nästan 25 miljoner människor då landets floder byggts ut för vattenkraft. Planerna för Nujiang dök upp 2003. Ett av Kinas vackraste och vildaste landskap skulle inte sparas eftersom landets behov av energi prioriterades.

Sedan dess har kampen mellan myndigheter och aktivister varit hård.

Den nästan 300 mil långa floden ringlar från Tibets högplatå, genom bergstrakter i provinsen Yunnan i södra Kina, genom Burma och Thailand där den kallas Salween och ut i Andamanska havet. Stundtals forsar den fram med vitt skum i Kina. På sommaren är färgen röd, på vintern grön.

Strax öster om Arga floden rinner Lancang, den kinesiska delen av Mekongfloden. Det är två helt olika floder. Den otämjda, vilda Nujiang och den reglerade Mekongfloden, som blivit ett tydligt och skrämmande exempel på hur miljö och fiskbestånd tar skada då vattenmassorna kontrolleras av människan.

Wang Yongchen, vid organisationen Green Earth Volounteers, har gjort 17 resor längs Nujiang och uppvaktade Kinas tidigare premiärminister Wen Jiabao tre gånger. Hon hade noterat att arbetet vid de fyra påbörjade dammarna i floden stått stilla i ett och ett halvt år. Det gav henne goda förhoppningar.

I mars höll kommunistpartiets chef i provinsen Yunnan ett tal där han sa att regionen, som ibland kallas Kinas Grand Canyon, ska förvandlas till en turistdestination i världsklass. Slutligen den 2 december, när Kinas statliga energimyndighet publicerade den kommande femårsplanen, fanns ingen notering om att bygga ut vattenkraften i Arga floden.

– Jag är så glad. Det är en fantastisk framgång, säger Wang Yongchen, till DN.

Hon nämner alla som bör ta åt sig äran för framgången: ekologer, antropologer, geologer och delar av den kinesiska allmänheten som engagerat sig i flodens framtid.

Foto: Torbjörn PeterssonNujiang, Arga floden, är den enda större floden i Kina som inte är utbyggd med dammar för vattenkraft. Foto: Torbjörn Petersson

Tillståndet för Kinas floder är annars allvarligt. I mitten av 80-talet fanns det 50 000 floder, i dag är hälften kvar. De är ofta förorenade eller närmast uttorkade.

– Om Nujiang får fortsätta rinna obehindrat räddar det både miljön och den traditionella kulturen hos minoriteterna som bor runt den, säger Wang Yongchen.

I generationer bodde invånare högt upp längs bergssidorna där de odlade marken och där deras djur betade. De visste inte att jorden nere vid floden var bördigare. I en första våg lockade myndigheterna ned familjer för 50–60 år sedan. Nu är en ny kampanj på väg, berättar Xiong Shuhua, en 37-årig man från Lisu-minoriteten.

– Floden ska inte byggas ut, och det är bra. Om dammarna hade byggts skulle vår by ställas under vatten och vi hade inte fått bo kvar, säger han.

I stället ska bostadshusen rivas och byggas upp på nytt för att snygga till byarna och skapa minoritetsbyar som ger invånarna ett bekvämare liv, men som också har som syfte att locka besökare i stora skaror.

Dammarna ska som projekt ersättas av investeringar i turism. Busslaster av turister blir nästa utmaning för Arga floden.

– Vad vi har för åsikt om det spelar ingen roll. Vi är bara vanligt folk och det är myndigheterna som bestämmer, säger Xiong Shuhua.

Vi står på gårdsplanen till hans föräldrars hem i en by strax utanför staden Liuku. De lever ett strävsamt liv på ett traditionellt sätt. Familjens inkomst är några tusen kronor per år. Det motsvarar någon veckas lön för en privatanställd i Peking eller Shanghai, där löneläget 2016 räknas i femsiffriga belopp i månaden. Släkten odlar majs och bönor, men råttorna äter upp förrådet av bönor. Eftersom priset är så lågt har de börjat mata grisarna med bönorna.

När Xiongs föräldrar, 81 och 79 år gamla, kommer hem efter att ha samlat korgar fulla med träpinnar, sätter sig mamman ned och vilar. Hon är klädd i en jacka med en dekal från Tysklands fotbollsförbund, en gåva från väst som hittat hit. Pappan skyndar att dressa upp i den traditionella jaktmunderingen.

Han brukade jaga vildsvin, hjort och tiger med pilar han doppade i gift som han tillverkade av örter som han malde till pulver.

– Jag har skjutit tigrar, men nu finns det inga. Tigerkött smakar som hundkött, upplyser han.

Att resa längs Arga floden är att förflyttas i tiden, även om utvecklingen gått framåt. För bara några år sedan åkte bönderna på vajer över floden när de skulle till marknaden. De baxade sina vettskrämda getter som skulle säljas, fastbundna i hornen, med på åkturen över vattnet.

Åtskilliga reportage i kinesisk tv visade det ålderdomliga transportsättet. Lokala myndigheter skämdes då och snabbade på byggandet av broar. Och i dag kommer nästan alla till marknadsplatserna över nybyggda broar. Som Sansi Niuma som ska sälja en griskulting på marknaden i Chenggan.

En annan dag på en annan marknad i en by som heter Pihexiang står tolvårige Xiang Linzhi på en balkong och tittar ut över Nujiang. Han är sjuk, säger han. Därför är han inte i skolan, men att det skulle vara något särskilt med floden där han är uppvuxen tycker han inte.

Foto: Torbjörn PeterssonA You huger ved vid stranden till Nujiang. Bostadshusen längs floden ska rivas och byggas upp på nytt för att snygga till byarna. Foto: Torbjörn Petersson

Oavsett var de bor tycks invånare inte ha något särskilt förhållande till vattenmassorna som tränger fram mellan bergen där de bor. Det hade varit bättre utan flod, tycker en man vid ett vägarbete. Då hade det varit lättare att ta sig fram.

Pu Qianhuai, som rensar fisknät med sin fru på stranden, säger att han hade föredragit om dammarna hade byggts.

– Det hade gett jobb och ekonomisk utveckling, och det behövs i de här fattiga trakterna, säger han.

En kväll råder strömavbrott i ett stort område. Är inte det ett tecken på att utbyggnaden av dammar behövs, för att ge elektricitet?

Ägaren av ett enkelt hotell skakar på huvudet. Det är sällan strömlöst nu för tiden, säger han. Men han litar inte heller på myndigheternas försäkran om att de ska låta floden vara ifred.

– Och till sist är det bara myndigheterna som bestämmer vad som ska hända, påpekar han, i den typiska kommentaren av maktlöshet som är så vanlig i Kina.

Det är en inställning formad av lärdomen att protester är lönlösa. Desto mer anmärkningsvärt att kampen för Nujiang gett resultat. Det kan vara en vink om att Kina börjar göra nya prioriteringar.

Vattenkraft har annars stått i fokus i planen fram till 2030 för att utveckla alternativ till det smutsiga kolet. Floderna kommer fortsätta att byggas ut, inte minst i Tibet. Men när tillväxten i Kinas ekonomi saktar av, när det redan finns ett överskott av el i provinsen Yunnan och insikten ökar om svårigheten att transportera elektricitet från Nujiang till resten av landet, kan stora dammprojekt börja förlora sin ekonomiska lockelse.

Nu står i stället lokalpolitiker beredda med planerna att utveckla turismen i den fattiga landsändan.

– Vårt jobb blir att hjälpa myndigheter längs floden att hitta bra exempel i andra länder på hur det går att kombinera ekonomisk utveckling med att anlägga en nationalpark, säger miljöaktivisten Wang Yongchen.

Mitt i glädjen över att Arga floden lämnas i fred de närmaste fem åren varnar hon för att kalla det här den slutliga triumfen.

– De har ännu inte sagt att de aldrig kommer att bygga dammarna. Till dess måste vi fortsätta kampen, säger hon.

Fakta. Miljoner tvångsflyttas

På drygt 60 år har Kina byggt 86 000 dammar, med en kapacitet på 300 gigawatt, cirka tre gånger så mycket som produceras i USA.

Nästan 25 miljoner invånare har tvingats flytta för att ge plats åt vattenkraftsprojekten.

Nujiang är över 2 700 kilometer lång och den sista stora floden i Kina som inte byggts ut.

Den 2 december publicerades dokument från landets energimyndighet där Nujiang inte nämns i samband med nästa femårsplan för dammutbyggnader. Det ses som en klar seger för miljöaktivister.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.