Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Världen

Nästa ”superfrö” kommer från Afrika

Fonio är rikt på protein. Här har fröet ångkokts.
Fonio är rikt på protein. Här har fröet ångkokts. Foto: Jean-François Mallet/IBL

Snart kan det nya ”superfröet” vara här. Den västafrikanska fonion är rik på protein och saknar gluten. ”Några av världens fattigaste kan snart bli råvaruexportörer”, säger den entusiastiska initiativtagaren i Senegal.

Quinoa, chia, amarant, psyllium. De senaste åren har fler så kallade superfrön hajpats i matkretsar. Nu kan det vara dags för ännu ett, denna gång från Västafrika.

Enligt dogonfolket i Mali är fonio ”universums frö”. Hela världen skapades en gång ur ett enda foniofrö, säger dogons skapelsemyt. 

Nu har den senegalesiska kocken Pierre Thiam tagit initiativ till att göra fonio till världens nästa ”superfrö”, berättar webbtidningen Quartz Africa.

Hans företag importerar i dag fonio till USA, och han planerar att ha den första foniokvarnen i kommersiell skala i drift i Senegal 2020.

Alla som odlar fonio ser det som ett slags mirakelfrö, hävdar Thiam. Att börja exportera fröet skulle kunna förändra livet för fattiga, biståndsberoende västafrikanska bönder.

– Några av världens fattigaste människor kan bli råvaruexportörer, säger Pierre Thiam.

Fonio, som ser ut som en korsning mellan couscous och quinoa och har en nötaktig smak, är fritt från gluten och rikt på protein. Det odlas över en stor del av det så kallade Sahelområdet, från Senegal till Tchad.

Det är inte särskilt produktivt jämfört med andra grödor. Men vissa varianter är mycket torktåliga, vilket är en stor fördel i gränstrakterna mellan savann och öken.

Växten är en av Afrikas äldsta spannmålssorter. Och den blir säkert inte det sista sädesslaget att återupptäckas.

En mängd traditionella grödor trängdes ut av kolonialmakterna, som ofta klassade afrikanska sädesslag som boskapsfoder. Européerna byggde i stället det afrikanska jordbruket kring värdefulla handelsgrödor som bomull och jordnötter. 

I dag finns forskare som tror att världen i framtiden kan bygga en sund matkultur runt inhemska afrikanska frön och sädesslag som fonio, teff, durra, fingerhirs, pärlhirs, guineahirs och amarant.

Inte nog med det: På den väldiga grannkontinenten i söder finns andra näringsrika växter vi i dag knappt hört namnet på men som snart kan ligga på våra tallrikar. Vad sägs om sheanöt, moringa, egusifrö, ögonböna, dika och enset?

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.