Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Världen

Nathan Shachar: Erdogan vek sig för pressen från USA

Turkiet släppte på fredagen den amerikanske prästen Andrew Brunson, som fängslades för två år sedan. 

Han återfick även sitt pass vilket betyder att han kan resa hem till USA.

Samtidigt dömde dock domstolen i Izmir Brunson till tre års fängelse, av allt att döma för att rädda ansiktet på den turkiska rättvisan och regeringen.

Därmed vek sig president Tayip Erdogan för en alltmer omfattande amerikansk press, som blivit allt mer besvärande för honom i takt med den turkiska valutans fall. Rent formellt löstes den pinsamma affären på ett sätt som knappast kommer att öka tilltron till det turkiska rättssystemet: De olika ”vittnen” som under rättegången berättat om Brunsons samröre med dels kurdiska PKK, dels den förbjudna Gülen-sekten, drog tillbaka sina vittnesmål, som på en given signal. En annan person, som uppgivit sig ha sett Brunson och hans församling tillverka bomber, blev också osäker och ändrade sig.

Enligt det officiella Turkiet var Brunson inblandad i det misslyckade kuppförsöket i juli 2016, i vilket Gülen-rörelsen anses ha spelat en framträdande roll. Brunson anlände dock till Turkiet flera månader efter kuppen, just då tiotusentals gülenister fängslades och dömdes till svåra straff. Washington har från början betraktat Brunson som en politisk gisslan, som Erdogan hoppades kunna kvitta mot den efterlyste sektledaren Fethullah Gülen, som lever i USA. Flera turkiska trevare om en sådan utväxling har avslagits av USA utan resonemang.

Samtidigt med Brunson-affären har helt andra frågor försämrat Ankaras ställning i Donald Trumps Washington. Framför allt gäller det Turkiets inköp av det ryska luftvärnssystemet S-400, som i NATO-kretsar betraktas som ett svek. Köpet fick Trump att lägga leveransen av det nya superflygplanet F-35 på is, en svidande prestigeförlust för Erdogan. Ett annat stridsämne är USA:s vägran att ta sin hand från de kurdiska styrkorna öster om floden Eufrat i norra Syrien, och de amerikanska tariffhöjningarna på turkiska metaller.

De medlemmar i Erdogans regering, bland dem justitieministern och inrikesministern, som har det direkta ansvaret för Brunsons öde, drabbades i somras av personliga sanktioner från USA-sidan, av den typ som brukar drabba Vladimir Putins närstående i enlighet med USA:s så kallade Magnitsky Act.

Inga turkiska domstolar har sista ordet när det gäller politiskt känsliga fall, och alla inser att den som fattade beslutet att låta Brunson fara var presidenten själv. Ett skämt – inget ofarligt skämt i dagens Turkiet – cirkulerade på nätet timmarna före beskedet: ”Pastor Brunson och domstolen i Izmir inväntar med spänning domslutet.”

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.