Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-24 13:24

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/varlden/nathan-shachar-erdogans-storhetstid-lider-mot-sitt-slut/

Världen

Nathan Shachar: Erdogans storhetstid lider mot sitt slut

Turkiets president Recep Tayyip Erdogan. Foto: Presidential Press Service via AP

Den omedelbare förloraren då valmyndigheten YSK nu beslutar att Istanbulvalet ogiltigförklaras och görs om, är oppositionspartiet CHP och dess segrande kandidat Ekrem Imamoglu. Den större förloraren är president Recep Tayyip Erdogan, vars dominans över turkisk politik nu är kraftigt reducerad och kanske på upphällningen.

Rätta artikel

Erdogan har förödmjukats flera gånger på kort tid. Först då hans hemstad och politiska hemmaplan föll i oppositionens händer efter valet. Efter en analys av resultatet beslöt Erdogan att det var klokast att acceptera resultatet och försöka vinna tillbaka de väljargrupper som övergivit hans AKP: storstadsliberaler och kurder.

Men han skulle förödmjukas på nytt. I veckan förkunnade extremhögerns Devlet Bahceli, Erdogans ryggstöd i parlamentet, att det inte var aktuellt med något av det Erdogan planerat. Valet skulle visst göras om och alla inviter till liberaler eller kurder var otänkbara. Intill nyligen skulle en politiker som använde den tonen mot Erdogan på eget bevåg sätta sin karriär och sin frihet på spel.

Men Bahceli talade inte på eget bevåg. Han talade i namn av det som turkar litet demoniskt brukar kalla ”den djupa staten”; militären, säkerhetstjänsterna och deras allierade domare och byråkrater. Denna osynliga koalition av intressen har accepterat Erdogan som en garant för stabilitet men har alltid misstänkt honom för att inte vara tillräckligt militant i kurdfrågan. Erdogans tal om ”nya allianser” påminde statens väktare om Erdogans djärva förhandlingar med PKK 2009–2015, som de tvingade honom att avbryta.

Två dygn efter att Bahceli utfärdat sin varning gjorde Erdogan en helomvändning och deklamerade, som en skolpojke under ett läxförhör, punkt för punkt allt det Bahceli dekreterat: Valet måste göras om; inga andra allianser är aktuella för AKP:s del än den med Bahcelis MHP; valet avgjordes efter att kurdiska PKK givit landets kurder order att rösta på oppositionens kandidater.  

Erdogan kunde ha tagit strid om detta, gjort gemensam sak med oppositionspartierna CHP och kurdiska HDP och demonstrerat. Han har stora delar av näringslivet med sig – de väntar på räddningsaktioner från IMF och väst. En sådan kamp för demokratin skulle applåderats i väst. Erdogan är en fighter, han har visat att han har nerver att slåss i motvind. Men han tog inte denna strid, uppenbarligen därför att han insett att den var lönlös. Hur övertygades han? Om det kan man bara spekulera. I fjol, då förre presidenten Abdullah Gül övervägde att ställa upp i presidentvalet mot Erdogan, förärades han ett besök av överbefälhavaren, numera försvarsministern, Hulusi Akar. Efteråt meddelade Gül omgående att han ändrat sina planer.

Turkiets mest folkkäre trubadur Zülfü Livaneli säger till DN:

– De har stulit valet. Turkiet är inte längre en demokrati.

Det är för tidigt att slå fast om Erdogans långa maktperiod lider mot sitt slut. Men i det ögonblick han börjar förlora viktiga val och dessutom visar tendenser att närma sig och vinna tillbaka sina många kurdiska väljare, så tänds varningslamporna hos de nationalister som ser situationen i Syrien som ett akut hot mot Turkiets framtid. Så länge kurderna där, stödda av USA och i allians med den turkiska PKK-gerillan, fortsätter behärska gränsområden så kan turkiska nationalister inte acceptera att kurdiska väljare avgör valet i Istanbul.

HDP-partiets fängslade kurdiske ledare Selahattin Demirtas beslöt inför valet att inte nominera några egna kandidater. Hans väljare, främst kurder, skulle i stället rösta på det kemalistiska oppositionspartiet CHP, rekommenderade han. Resultatet blev en stjärnsmäll för Erdogans AKP, som visserligen vann nationellt, men förlorade en lång rad storstäder. Att kurderna visar sig ha utslagsröst i turkiska val skrämmer staten inför kommande presidentval.