Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-22 15:15

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/varlden/nathan-shachar-extremhogerns-utspel-om-inbordeskriget-kan-ha-baddat-for-vansterseger/

Världen

Nathan Shachar: Extremhögerns utspel om inbördeskriget kan ha bäddat för vänsterseger

Bild 1 av 2 Segraren Pedro Sánchez under valnatten.
Foto: Javier Soriano/AFP
Bild 2 av 2
Foto: A Perez Meca/REX

”Vänstern till makten efter segerval!” 

Den rubriken har inte behövts på länge i europeiska länder. Men nu kan den dammas av för Spaniens räkning – landet som enligt en gammal 1960-talsslogan ”inte är som andra”.

Segraren Pedro Sánchez satsar nu på att bilda en minoritetsregering.

Rätta artikel

Pedro Sánchez och hans socialistparti PSOE växte i söndagens val från 85 till 123 mandat, det första lyckade val partiet gjort sedan segern 2008, då det tog hem 169 mandat. Den gången hemförde högerpartiet Partido Popular 154 mandat. 

De bägge stora partierna behärskade den gången 85 procent av kongressens mandat och alla andra partier fick samsas om 27 mandat.

Den splittring av utbudet och av väljarnas impulser som pågått sedan dess har ödelagt Spaniens behändiga och stabila tvåpartisystem. 

Det var sådan fragmentering som bjöd på detta vals mest rafflande inslag, högerextrema Vox försök att slå sig in på politikens nationalistiska planhalva. Vox lyckades och vann 24 mandat, men det lyckades framför allt torpedera högerns utsikter att bilda regering.

En gång för många år sedan anförtrodde en garvad spansk bedömare DN:s utsände:

– När allt är som vanligt vinner vänstern i Spanien. Högern vinner bara då den gjort verkligt bra ifrån sig, eller då socialisterna gjort bort sig med korruption eller arbetslöshet.

Visdomsorden har varit en tillförlitlig tumregel under årens lopp, och på söndagen kunde fenomenet observeras på nytt. Väljarna är mycket medvetna om premiärminister Sánchez fel och brister, men när det kom till kritan övervann förvånande många sin skepsis.

Den gamla parollen ”Spanien är inte som andra”, uppfanns av Franco-diktaturens turistministerium för att locka nordeuropéer att semestra i Spanien. Många bojkottade landet där pressen kontrollerades och kritiker burades in, och det gällde att rycka upp landets usla image. Det lyckades: turismen växte och förändrade Spanien, fast inte alltid så som diktatorn tänkt sig.

Men än i dag är Spanien annorlunda, och några av de mest slående olikheterna spelade in i söndagens valresultat. En exotisk detalj är den höga andelen regionala mandat. 45 av de 350 nya folkvalda är från geografiskt begränsade listor, de välkända större katalanska och baskiska partierna och minipartier på ett eller två mandat från Kantabrien, Kanarieöarna, Navarra och Valencia.

En annan spansk avvikelse är metoderna för att översätta röster till mandat. I små valkretsar där endast ett mandat står på spel, tar vinnaren allt och alla andra röster åker i papperskorgen. Detta favoriserar partier med stark förankring på landsbygden. D’Hondts mandatfördelningsprincip, som i Spanien appliceras litet annorlunda, favoriserade i söndagens val socialistiska PSOE och det liberala nationalistpartiet Ciudadanos, medan det försvårade uppgiften för högens Partido Popular, för vänsterradikala Podemos och för Vox. 

Räknat i siffror blev det dött lopp mellan blocken, drygt 11 miljoner röster vardera, men vänsterns övertag i mandat var solklart.

Men det allra mest speciella med Spanien är något som inte syns men känns desto mer: Traumat efter inbördeskriget och den bottenlösa polariseringen i dess spår. Trots att alla de medverkande 1936-39 – utom barnen – är borta, så ger referenser till katastrofen genast utslag. 

Vox ledare Santiago Abascal tog en risk då han grävde fram nationalistsidans gamla paroll från den mörka tiden och kallade motståndarna ”anti-Spanien”. Även om sådan svart-vit demonisering kan glädja yngre och tanklösa personer så reagerar de flesta äldre spanjorer, också högersympatisörer, med bestörtning. 

Vox fick betydligt färre röster än väntat och vänstern – inklusive Podemos som tappade mandat – betydligt fler än väntat. Några av prognosernas Voxväljare hejdade sig i sista stund, och många vänstersinnade soffliggare kom på benen och röstade.    

Pedro Sanchez gjorde på måndagen klart att han bryter sitt kampanjlöfte att regera samman med Podemos och istället satsar på att upprätta en egen minoritetsregering.

För att sväras in måste nya ministärer klara en förtroendeomröstning, ”la investidura”. I sitt första försök måste regeringschefen ha stöd av en absolut majoritet, minst hälften av 350 mandat. Därefter kan han sväras in med enkel majoritet, det vill säga bara vinna omröstningen. Denna formsak är viktig, för den betyder att Pedro Sánchez kan sväras in utan att fjäska för det katalanska separatistpartiet ERC, som vann hela 15 mandat .

ERC:s partiledare Oriol Junqueras med flera partikolleger befinner sig i preventivt fängelse sedan separatisternas försök att bryta loss Katalonien från Spanien 2017. När domarna i den pågående upprorsrättegången faller i höst kommer separatistpartierna att göra allt för att utverka benådning eller förkortning av straffen.

Pedro Sánchez vill för allt i världen slippa dras in kohandel om sådant. Eftergifter till separatisterna är förhatliga för en bred spansk allmänhet, inklusive de flesta socialister. 

ERC kan rösta mot Sánchez i en förtroendeomröstning och tvinga fram nyval. Men troligare är att partiet lägger ned sina röster och låter Sánchez fortsätta regera. ERC, i motsats till det andra separatistpartiet JPC (7 mandat), vill tona ned konfrontationen med Madrid och vet att livet under en högerregering vore ännu mindre angenämt. 

Läs mer: Victor Lapuente Gine: Nästan bara förlorare i det spanska kulturella inbördeskriget